Vardag

DW-träning och inspiration

Den här helgen har det hänt en del, framför allt inuti mitt huvud. För det första har jag verkligen tillslut hittat det här med DW-träning och insett att det bara är så fantastiskt kul helt enkelt. Så här när dragsäsongen är över så är det kul att ta tag i sommarens träning. Vi ska backa bandet några steg och bygga upp från grunden, som jag har nämnt förut.

Ty går fortfarande sin antistressplan och han har landat en hel del i sig själv känns det som! DW-träning kommer att bli perfekt för honom sen när det gäller att bygga upp muskler utan stress, detsamma med Tempo och Ragge.

I lördags tog jag en sväng med Hiku och Akira, där Hiku fick på sig selen och dra kätting. Jag var ju tvungen att testa så att selen satt bra, sådär dagen innan vi skulle gå kurs. Igår gick vi DW-kurs hos Sara jag och Hiku, och det var verkligen roligt. Hiku jobbade på som om det var det naturligaste i världen. Det är så otroligt roligt att gå kurs så där också, och få lite egentid med Hiku. Och hon älskar ju all form av uppmärksamhet. När jag kom hem hade jag mersmak för detta, så Ragnar fick låna Hikus sele och så tog vi en sväng. Alltså wow, vilken energi han fick och vad han älskade det! Direkt när han förstod att det var arbete som gällde så fick jag öka på stegen för att hinna med. Den gossen älskar ju verkligen att arbeta med kroppen, så det här passade perfekt för honom. Så nu måste jag ju fixa en sele till honom också. Vi syr selarna på hundcentret, och jag är just nu under upplärning.

 

 

Det som också har hänt i mitt huvud är att jag har insett att vi behöver göra vissa förändringar här hemma. Man blir ju aldrig klar med hundgårdar, hägn osv. Det beror ju på just det faktum att polarhundar har en tendens till att bli fler. Och fler. Och nu är vi faktiskt uppe i åtta hundar. Det är ju en sak om man bor på en stor gård, men vi bor i ett inte allt för stort hus på en inte allt för stor tomt.

Vi funderar på att göra ytterligare ett hundgårdskomplex på andra sidan trädgården, då vi känner att Ragge bör ha lite mer space till hanhundarna, och detsamma gäller Hiku och Chilly. Vi behöver också göra om rutinerna så att ett par är inne åt gången, och resten ute. För valpens skull bland annat. Men också för att det skapar ett lugn som alla behöver. Så idag har jag suttit och skrivit en noggrann plan över hur en vanlig dag ska se ut, från morgon till kväll, och natt. Det är lite att ta ställning till. Vilka ska vara ute på natten och vilka ska vara inne? Vilka ska sitta tillsammans, äta tillsammans? Vilken typ av aktivering ska varje hund få, hur ofta och vilka dagar? Vilka ska följa med till jobbet?

Just på grund av det här med de nya rutinerna, tillsammans med mersmaken för DW-träning, har gjort att inspirationen är på topp. Jag känner mig verkligen manad att ta tag i det här och göra det riktigt bra! 

20190510_200610

Nuvarande hundgårdskomplex

Tankar om hundar och hundträning, Vardag

Den kravlösa, genuina kärleken till en hund

Det är sorgligt att se när relationen mellan hundägare och hund drunknar i en massa krav. Att träna in kommandon och färdigheter är en sak, men relationen måste få komma först. För att man överhuvudtaget ska kunna ställa krav på en annan individ måste det finnas en relation och en tillit i grunden, annars är man ju bara en maktutövare.

Ibland stöter man på hundägare som verkar tro att man ska TRÄNA in allt, oavsett om det är med hårda tag, eller klicker och godis. Hunden har blivit lite av en robot. Eller ett föremål som främst verkar främja hundägarens ego. De flesta blir ju lite mallig när ens hund är ”lydig och duktig”. Men det kan väl också vara att man helt enkelt tror att det är så man ska göra, att det förväntas från omgivningen. Men hur uppfostrar vi våra barn? Inte är det med klicker och godis. Vi gör det med kärlek, kunskap, sunt förnuft, och så lite mer kärlek. Vi skriker inte på dem eller tar dem i örat om de gör fel (hoppas jag i alla fall!!) Vi visar dem på ett pedagogiskt sätt vad vi vill att de ska göra. Och vad kräver vi av våra barn? Inte att de ska gå fot vid vår sida, inte att de ska vara lugna i upphetsade eller nya situationer. Jag kräver aldrig saker av min hund, jag kan bara se till att jag själv har gett hunden verktygen, förutsättningen och träningen.

IMG_9748 (2)EM.jpg

Vet ni vad jag imponeras över, vad som gör mig varm i hjärtat? Det är föräldrarna i matvarubutiken med sina skrikande ungar som fortfarande lyckas behålla ett stoiskt och pedagogiskt lugn. Hundägaren som inte skäms över sin yviga hund som gör allt som man inte får, utan istället har allt fokus på att hjälpa sin hund. Människor som kan se humor i de mest bittra stunder och folk som kan se positivt när livet slås i spillror. Folk som har varit med om det mesta och mer, och som fortfarande har ett positivt sinne. Folk som bemöter kritik genom att lyssna och ta in. Hundägaren som öppnar sina armar välkomnande mot sin hund som springer mot dem i all den glädje som bara finns hos hundar. Men ärligt, finns det något mer underbart? När man har varit ifrån varandra och ska återförenas, att bara kramas, pussas och visa all sin kärlek?  Den här tanken att man ska ignorera hunden tills den är lugn ger mig kalla kårar. Det känns både förlegat och som om man har glömt att hundar och människor är två olika arter.  Den vargen som är högre i rang visar ”dominans” när den kommer tillbaka till flocken. Jag ser ju det här mellan hundarna i min flock, men VI ÄR INGA HUNDAR. Vi är människor, och det vet hundarna mycket väl om. Att glatt hälsa och visa kärlek efter att man har varit ifrån varandra tror jag stärker relationen.

IMG_9427 (2)E

Jag tror också att vi så oerhört lätt hamnar i en ond cirkel, både när det handlar om barn och om hundar. De bråkigaste barnen blir oftast mer bestraffade, vilket i sin tur ökar problemen. Det är svårare att tycka om ett bråkigt barn vilket gör att vi behandlar individen annorlunda, vilket i sin tur påverkar hur de beter sig. Så här är det ju också med hundar. Jag brukar försöka tänka att de bråkigaste individerna egentligen behöver mest kärlek och acceptans. De hetsigaste hundarna behöver vägledas, de känsliga behöver skyddas. Man kanske tänker att en känslig individ behöver härdas, men det ökar bara osäkerheten om inte träningen sker i trygghet och i små steg. En känslig individ måste känna att den har kontroll över situationen och att de bemästrar den för att det ska kunna bli en positiv lärdom. Är väl därför vi är så försiktiga med att släppa ihop valpar med äldre hundar numera. Man vet inte riktigt vad de äldre hundarna bär på, och risken för omriktade beteenden kan bli stor.

Ta hand om era två- och fyrfotade. Lyssna på dem , ge dem kärlek, visa att de är älskade NO MATTER WHAT! ❤

20190513_201159

Vardag

Vindeln tur och retur – välkommen valp!

I två år har vi väntat, då tiden inte har varit inne. Vi har många unga hundar hemma som behöver vår tid och vårt engagemang. Redan förra våren bestämde vi oss; nästa vår, då får det bli en valp. Vi älskar sommarvalpar, då kan man fokusera på valpen, på att mysa och bara vara, gå i skogen osv, utan att vara mitt uppe i en dragsäsong.

Och här är vi nu. När våren närmade sig började jag höra mig för. Pratade med dem jag har förtroende för och de som vet vad jag är ute efter. Kikade på vilka valpkullar som var planerade. Det vi var ute efter, och alltid är ute efter, är en individ med bra dragskalle (behöver dock inte vara någon elit och jag är egentligen inte så intresserad av topphastigheter) och med ett mjukt sinnelag. Det ska vara en uppfödare som lägger stor vikt vid god djurhållning och aveln ska främja en god mentalitet hos hundarna.

Jag har kikat på Indian Tribe ett tag, så när jag fick tipset om att de hade en färsk valpkull så kändes allting rätt. Så i lördags tutade vi iväg 65 mil norrut för att hämta hem vår lilla tjej.

Det är alltid lika jobbigt varje gång; det här när man svänger in på en riktig draghundsgård med stora ytor och fantastiska omgivningar. Hela mitt inre skriker att jag vill också bo så här! Men jag är i en tid i livet då jag bara inte kan flytta. Jag har äntligen, efter många års kämpande, lyckats skapa mig en sysselsättning jag älskar och arbeta med någonting jag brinner för. Jag kan bara inte lämna det, inte nu. Och jag kan inte skiljas från min tvillingsyster. Men, det vi har pratat om är att skaffa ett fritidshus någonstans dit man kan åka och njuta av naturen och lugnet, köra släde med hundarna och tända en brasa på kvällen.

Hur som helst så fick vi träffa dessa trevliga människor som bor så underbart, och vi fick hälsa på alla deras hundar. Och för att inte tala om valparna. Det var som en virvelvind av glada och sociala små mjukisar som alla skulle upp i knät, slicka i ansiktet, bita i skorna och i min hästsvans. Man är ju i paradiset!

Vi skulle få välja mellan två tikar som var till salu, och det var ju absolut omöjligt. De var otroligt lika, både till utseende och beteende. Sociala och orädda. Tillslut enades vi om att ta den ena som hade lite mer av en mask i ansiktet, vilket vi är svaga för! (Tänker på Chilly) Så det fick bli Indian tribe husky’s zia pueblo, kallad ”Embla”.

IMG_9830 (2)E

IMG_9785 (2)E

IMG_9926 (2)E

Hemresan gick nattetid, men fördelen med det var ju att det var minimalt med trafik. Vi och lastbilarna. Och Embla sov faktiskt under större delen av resan. Efter ett dygn med många timmar bakom ratten, en upplyst högakustenbron i nattmörkret och en sovande valp i knät var vi äntligen hemma, stuvade om hundarna lite, tog med oss Embla in i sovrummet och sov som två klubbade sälar.

20190512_035604

Så nu är hon här, och nu börjar vår resa. ❤

Tankar om hundar och hundträning

Att löpa linan ut; om bestraffning och dominans

Jag har alltid mycket funderingar kring det här med att använda sig av positiva, belöningsbaserade metoder inom hundträning, samt om flockliv och dominans. Att säga sig använda positiva metoder är inte samma sak som att verkligen göra det, i begreppets rätta bemärkning.

När man arbetar belöningsbaserat på riktigt, är det så att man gör det till 100% eller inte alls? Orsaken till min fundering är att själva grunden som denna ”träningsform” vilar på är en gedigen forskningsbas som säger att belöning fungerar bättre än bestraffning, samt att bestraffning som åtgärd är förenat med en hel rad av ”biverkningar”, bland annat att det skadar mer än det hjälper, och att detta gäller oavsett situation, ras och individ.

Och sen tror jag att många använder bestraffningar utan att veta att det är just bestraffningar.

Så vad är egentligen en bestraffning? 

En bestraffning används för att stoppa eller minska ett oönskat beteende genom att antingen tillfoga någonting obehagligt (positiv bestraffning) eller avlägsna någonting positivt (negativ bestraffning). Det viktiga att komma ihåg när det gäller bestraffningar är att det är mottagaren som bestämmer vad som är en bestraffning, och inte avsändaren. Alltså är det hunden som avgör vad som är bestraffning eller inte; och inte du. Du kan tycka att ett barskt NEJ inte är en bestraffning, men om hunden upplever det som obehagligt så är det det. På samma sätt kan du ryta NEJ hur mycket du vill, men om hunden inte upplever det negativt så är det inte en bestraffning. Ett NEJ kan till och med vara en förstärkare, t ex om du har betingat ett mjukt nej med att hunden får godis för att komma till dig, eller om hunden gör saker för att få uppmärksamhet, och genom ditt NEJ så har den fått just det den ville ha.

Huruvida någonting gör fysiskt ont används tyvärr av många som ett argument till om det är en bestraffning eller ej. Men en bestraffning behöver inte göra fysiskt ont. Allting du gör för att få stopp på ett beteende och som är obehagligt för hunden är en bestraffning. Sedan kan ju en bestraffning göra mer eller mindre skada. Hunden tar förmodligen mer skada av att blir slagen än av att bli verbalt tillrättavisad. Men det handlar också väldigt mycket om individ och situation, precis som för människor.

Så alltså, bestraffning och aversiva metoder innefattar allting som innebär ett obehag för hunden; t ex strypkoppel, tillrättavisning, att ryta NEJ, att skrika på hunden, att fysiskt eller psykiskt pressa en hund till att utföra ett beteende, att rycka i kopplet, att kasta skramlande saker efter den, att ta tag i nackskinnet och att nypa i öronen osv. En bestraffning kan också vara att ignorera en hund som är i behov av sin människas stöd.

Om flockbildning, rangordning och dominans

Hela bestraffningstänket verkar var ursprunget ur en tanke där hunden ingår i en strikt hierarkisk rangordning där människan står högst. Den här tanken har så många fel. Dels så existerar det ingen rangordning mellan människa och hund, helt enkelt av den anledningen att vi är två olika arter. Hunden ser oss inte som andra hundar i en flock. Jag tycker också att det är intressant att man hävdar detta med ”flock” mellan hund och människa, men man tar bara ut den där delen som handlar om rangordning och dominans, men verkar glömma alla andra aspekter av flocklivet, nämligen närhet, kärlek, att man äter tillsammans, jagar tillsammans, sover tillsammans osv. Det finns en konstig mänsklig idé om att flocklivet är rått, tufft och kretsar kring detta rangordningssystem. Nu pratar jag om idén om vargflocken, för jag har inte mycket kunskap om flocksystem inom andra arter och där kan det kanske se ut just så. Men det jag vet är att vargars flockliv är långt ifrån det flockliv vi tänker att vi måste bemästra i förhållandet till våra egna hundar. Dessutom så visar forskning på att hundars sociala samspel med varandra ligger långt ifrån vargarnas flocksystem.

Vargflockar består av ett föräldrapar och barn i olika generationer och det är en mycket sluten grupp. I en vargflock förekommer ingen statisk dominansordning, men däremot är föräldrarna det enda reproducerande paret, vilket ger dem fördelar i situationer med begränsade resurser, vilket är den etologiska definitionen av dominans. Det reproducerande paret är de enda som får avkomma, men däremot varierar de övriga rollerna i flocken. Den som leder vägen är inte nödvändigtvis densamma som leder jakten, eller den som hittar en bra viloplats. Det handlar om samarbete, mer än rangordning. Det handlar också om ömhet och kärlek för individerna inom flocken. Det handlar om hur man undviker konflikter. Dominans definieras inom etologin som ”företräde i en situation med begränsade resurser”. Det handlar alltså om motivation. ”Vilka är oftast de mest motiverade i en grupp av hundar?” frågade Sandra på utbildningen packmanagement hos Hundsteg. ”jo, de unga individerna!” Dominans är ett förhållande, inte en egenskap! 

Så hur ser dominansordningen ut hundar emellan? Om man utgår från etologins ”företräde i en situation med begränsade resurser” så blir det tydligt att dominans blir mer utpräglat i en miljö där det finns konkurrens. Jag tror att de flesta hundägare som har många hundar strävar efter att få en konkurrensfri vardag; alltså att man har ett överflöd av resurser så att hundarna inte ska behöva konkurrera om saker. Det gör ju också att allting om rangordning och dominans blir relativt oviktigt. Självklart styr vi som människor över vad som är tillåtet och inte, vilka rutiner som tillämpas osv, men som jag själv ser det så handlar det om rutiner och regler som vi har kommit fram till med hänsyn till varje individ i flocken, precis som en familj av människor som har sina egna regler och rutiner baserade på vilka individer som ingår i familjen. En hund som hela tiden behöver ha kontroll mår oftast inte bra. Det handlar inte om dominans. 

Forskning har också kommit fram till att hundar inte formar flockar på samma sätt som vargar, så vargarnas strikta flockbildning återfinns inte bland ”vilda hundar”, alltså kringstrykande hundar i andra länder. Strykarhundar verkar forma tillfälliga grupper för att kanske sedan splittras. De lever med andra om tillfälle ges, men formar inga stadiga roller. Därför är det närmast långsökt att jämföra vargars flockbildning med hundars. Överlag tycker jag att jämförandet mellan vargar och hundar är för utbrett och överdrivet. ”Hundar är inga vargar” deklarerar Per Jensens i sin fantastiska föreläsning med samma namn. Det är nog dags att låta hundarna vila från sitt arv från vargen! Ny forskning har ju också visat att hunden som art är mycket äldre än man tidigare trott! Hunden och vargen har mycket gemensamt, absolut! Men de har också en hel del som skiljer dem åt, viktiga delar. Delar som gör att vi kanske inte ser hunden som en egen art. 

Jag hoppas och tror att vi blir allt fler som tar till oss av ny forskning, som verkligen vill det bästa för våra hundar, och som hjälps åt att förkasta alla förlegade metoder! 

IMG_9274 (2)E

Träning, Vardag

Välkommen maj och spännande framtid!

I vårt hägn hemma, som vi kallar Äppellunden, har äppelträdens knoppar börjat öppna sig och små, hopkurade och popcornliknande blommor har rest sig mot solen. Idag är det första maj och här hemma är det vårstädning av bilar, dammsugning av hundhår samt spår som gäller idag.

IMG_9689 (2)E.jpg

I söndags var det sista tillfället för aktiveringskursen med Hiku, och det var spår som var dagens tema. Jag ska erkänna att jag faktiskt aldrig har spårat med Hiku, även om jag tycker att det, samt sök, är en av de absolut bästa aktiveringsformerna för hund. Nosarbete, att jobba mentalt. Och vad ska man säga om denna tjej, mer än att hon är grym! Med lite hjälp på traven fattade hon galoppen! Bästa Hiku ❤ Det har varit så himla kul att gå kurs med henne, och i maj fortsätter vi med DW-kurs!

IMG_9477 (2)EIMG_9555 (2)EIMG_9660 (2)E

Det här med spår gav mig mersmak, så idag har jag lagt spår åt alla sju hundarna! De fick två spår var.

Idag är det dag 15 i Tys antistressplan och dags för lite nosarbete, så han var först ut. Jag lade två enkla spår och han klarade det galant. Inte bara att han förstod vad han skulle göra, han tog det också överraskande lugnt och metodiskt. Det är fantastiskt hur mycket som händer med Ty just nu, hur mycket han växer.

Amy är ju nästan lite rutty nu så det var inga konstigheter, får öka svårighetsgraden snabbare tror jag. Hiku, som gjort detta i söndags var lite övertaggad, så fick samla ihop henne först. Ska nog göra det lite svårare för henne också. Chilly var jätteduktig från start till mål, förstod genast vad hon skulle göra. Fördelen med Chilly är att hon är så lugn av sig, och hon tänker först och handlar sen. Ragnar var lite fundersam under första spåret, men det andra gick superbra. Han var väldigt försiktig och tyst när han jobbade, så jag undrade först om han nosade överhuvudtaget, men hörde sen små tysta ljud från nosen. Tempo hade lite svårt med koncentrationen, så fick hjälpa honom mycket, och då jobbade han jättefint. Akira spårade som om hon aldrig gjort annat, förstod på en gång att det fanns nåt spännande på slutet och försökte fuska, så med henne får jag göra det svårare nästa gång!

Efter detta var vi helt slut, både jag och hundarna. 

Innan spårandet körde jag och Andreas vårstädning av bilarna, både hundbilen och vår nya lilla pärla! I månader har vi diskuterat hit och dit hur vi ska göra med bilar. Det är inte helt lätt när man, som vi, har 7 hundar och vet att vi kommer att få fler. Ska man ha skåpbil eller personbil med släp? Dessutom behöver vi varsin bil att ta oss till jobbet med, och eftersom jag har en bit till jobbet vore det ekonomiskt med en bil som inte drar så mycket. Så vi kom i alla fall fram till att vi borde ha en liten, billig pendlarbil. Och i lördags bar det av mot en bilfirma och hem kom vi med en liten söt hyundai i20. Om man jämför skatten och hur mycket den drar per mil med vår skåpbil kan man ju bara garva.

20190427_171000

Sedan kom nästa problem. Ty får ju inte vara i hundgård nu, vilket betyder att jag måste ta med honom till jobbet; i den lilla bilen, om den nu ska fylla någon funktion. Först satt jag och googlade på bilburar, men sen kom jag på att vi ju faktiskt hade en stod transportbur i garaget, som funkar i alla fall tills vi skaffar någon annan. Sätena i bak fälldes fram och in med buren. Inte illa! Vi premiäråkte med den till elljusspåret i Heby och gick en promenad med Akira.

Välkommen maj, med allt vad du innebär! Det kommer att bli spännande nu, då det blir en hel del förändringar, både på hundcentret och privat. Bland annat är tanken att det ska bli en liten till fyrbent familjemedlem här, om allt går som planerat ❤

Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Tankar om stress och resan med Ty

Under den senaste tiden har mina tankar kretsat mycket kring det här med stress hos hund. Dels för att man stöter på det mer och mer ju fler hundar man träffar, och dels för att jag själv har sett detta hos hundar i min egen flock.

Var går gränsen? Vad är skillnaden mellan en livlig, energisk hund och en stressad hund? Det är inte helt lätt, och jag har själv ställt mig den frågan många gånger. Som ägare av en livlig och arbetsvillig ras kan det ju vara ännu svårare. Hur vet jag om min energiska husky bara är energisk eller om den är stressad? För mig blir det tydligt när hunden har svårt att slappna av. Rastlös, ofokuserad, ständigt i rörelse. Att vara livlig och ha mycket energi behöver inte tyda på stress (i alla fall inte långvarig och negativ), det är först när hunden inte går ner i varv som det blir farligt. Positiv stress är ju naturligt när hunden ska arbeta, träna eller tävla. Det viktiga är att hunden får ordentlig vila och att den får möjlighet till återhämtning. Denna återhämtning kanske är längre och viktigare än vad många tror, och då kan den kortvariga, positiva stressen övergå i en långvarig stress som är skadligt för kroppen.

Jag har blivit allt mer medveten om stressen när jag ser den rakt framför sig. Rastlösheten, oförmågan att fokusera och koppla av, denna ständiga rörelse. Då är det något som inte är som det ska. För 10 dagar sedan gjorde jag och Sara en utredning kring Ty och hans stress och jag fick en antistressplan att följa. Det är rätt enkelt faktiskt; han ska VILA. Det är ju så att när kroppen har ett ständigt stresspåslag och det inte erbjuds tillräcklig vila och återhämtning så är vila det enda botemedlet. Vila, och åter vila. I två månader ska han göra just detta, med lite nosarbete var tredje dag som enda aktivering.

Jag erkänner att jag undrade i mitt stilla sinne hur detta skulle gå. Jag tvivlade inte en sekund på att det var rätt väg att gå, men hur gör man med en husky som är överallt samtidigt? Ingen hundgård på två månader… Anledningen; han är allt för aktiv i hundgården, så hans kropp får inte den vila den behöver.

IMG_4847 (2)E

Jag gick in i detta till 100%, stålsatte mig för en smått kaotisk första period. Det är ju inte ovanligt att beteenden kan förvärras i början. Han har ju en tendens till att markera rätt mycket inomhus också, på ungefär varenda möbel, (vilket säkert kan vara ett stressbeteende, med tanke på att han också dricker väldigt mycket) och är även duktigt på att gå på köksbänkarna. Så jag hade förberett mig på en utmaning. Men jag skulle bli så otroligt överraskad. Och så otroligt glad.

Redan första dagen sov han, andra dagen sov han, tredje dagen…. ja alltså, det har varit rätt lugnt kan jag säga. Jag har aldrig sett en hund sova så mycket. Vi har haft kisskydd på honom för att rädda möblerna, men har ändå gått ut med honom ofta och redan efter någon dag började han säga till att han behövde gå ut genom att gå mot dörren. Det är så fascinerande att en del saker kan gå så fort och smärtfritt när man har förväntat sig någonting helt annat.

Ty har sovit i soffan när jag tittat på TV, han har sovit på golvet när jag har dammsugit, han har sovit inne på toaletten efter frukosten, innan morgonrastningen! Och han sover i vårt sovrum varje natt utan avbrott. I morse vaknade jag när klockan ringde vid åtta, och det första jag såg var Tys små baktassar som stack upp ovanför sängens fotända, där han låg på rygg och myste med tassarna i vädret.

h

Som sagt; det är inte alltid lätt att identifiera stress och att veta vad som skapar det och inte. Jag föll också i fällan som nybliven hundägare; att det absolut viktigaste i rollen som ägare av en hund av att AKTIVERA den. Man ska gå långa promenader varje dag, gå kurser, miljöträna på stan, hunden ska springa och leka med andra hundar, man kanske kastar pinnar och bollar på gården osv. Vikten låg vid aktivering, och det här med vila och återhämtning fanns det inte alls lika mycket information kring. Om hunden hade beteendeproblem så pratade man om understimulering och ledarskapsproblem.

Numera informeras det flitigt om att boll- och pinnkastande, hetsiga lekar med andra hundar samt för mycket aktivering över lag skapar stress. Men jag tänker att det också finns så väldigt mycket mer som skapar stress. Att bli utestängd från familjen, att bli lämnad ensam hemma långa stunder, för många eller för få regler och rutiner, hård eller inkonsekvent uppfostran, fysiska och psykiska bestraffningar, brist på kärlek och uppmärksamhet, att aldrig få vara ifred, konflikter, fylla och våld i hemmet, rädslor och osäkerhet i vardagen, separationer och förändringar i tillvaron osv.

Man får helt enkelt jobba på många olika plan när man ska förebygga eller åtgärda stressrelatierade problemet. Det gäller ju att kartlägga vad som orsakar stressen och sen ta bort detta så mycket det går.

Det är svårt när man inte har följt hunden under hela dess uppväxt, då man inte riktigt vet vad den har i bagaget. Så då får man gå mer på symtomen. Tänka på helheten och skapa en så bra grund som möjligt. Ty är ju en glad och positiv kille med en massa kärlek att ge. Han är orädd och social. Han behöver bara få landa lite i sig själv, vi måste börja med att bygga en bra grund och det ska vi göra när hans viloperiod är slut. Då börjar vi om och bygger upp inför hösten.

IMG_1233 (2)E

Den här tiden med Ty har öppnat upp en helt ny relation med honom, och jag tror att han trivs väldigt bra med det. När man väl kavlar upp armarna och gör det där som först kändes så svårt, upptäcker man ofta att det inte var så svårt som man trodde. Och mitt liv har blivit ännu rikare. Mitt hjärta slår hårt för den här killen och det bubblar av glädje i mitt bröst när jag ser hans framsteg.

Go Ty!

IMG_9314 (2)E

Vardag

Två nya filmer

Det här med att filma sina dragturer tycker jag är kul av flera anledningar. Dels så gillar jag att skapa film. Detta skulle i och för sig vara roligare om jag hade en riktig videokamera, vilket jag ämnar skaffa en dag! Men jag gillar också att filma för att se framsteg, utveckling och för att få lite perspektiv. När man står där på släden så är man så inne i nu och här att man kanske glömmer vissa detaljer. Om man då filmar kan man i efterhand titta närmare på olika hundars prestationer, man kan spela upp i slow motion och man kan analysera.

 

Sen blir det lite som en dagbok också, youtubekontot. Jag sitter ofta och tittar på äldre filmer och minns tider som varit. Dia. Karak. Med dessa filmer får de liv igen.

Finns det fler draghundskonton på youtube där ute? Låt mig veta så att jag kan följa er resa!

Trevlig helg från Wild Things flocken!

Drag, Träning

Draghundsträff och rallylydnad

Det har varit en aktiv helg, där lördagen bjöd på en supertrevlig draghundsträff hos Sassa och söndagen stod för rallylydnad med Hiku på passout hundträning. 

Lördagen först då! Som medlem i styrelsen på polarhundsklubben mälardalen kan jag erkänna att det har varit lite dåligt med aktiviteter den här vintern. Det började bra innan jul, men sen kom det en massa annat emellan, typ livet. Som vanligt. Men i alla fall så kändes det som om det verkligen var dags nu, så vi anordnade en liten dragträff hos Sassa med barmarksdrag och korvgrillning. Vi var några stycken på plats med allt från ATV, vagn och femspann till kickbike med en hund.

Jag verkligen älskar dessa träffar! Det är så avslappnat och man kan komma precis hur man vill, nybörjare eller proffs. Alla är välkomna och det är alltid trevlig stämning.

Efter lite fika och en närmare titt på kartan drog spann efter spann iväg. Jag och Andreas skulle köra femspann med Sassas vagn (då vi inte får med oss vår tunga vagn i bilen..) vilket vi rätt snabbt insåg var lite på gränsen. Fyra hundar hade räckt gott och väl. Men det var kul att ta med Hiku också, även om vi får sänka hastigheten då. Hon springer i alla fall alltid med och gör sitt bästa, och visar tydligt när hon tycker att det går lite fort, och då sänker vi farten.

Vi var sist iväg och sist tillbaka och då var redan grillen tänd och de första korvarna låg och kved i värmen. Jag åkte glad därifrån och nu känner jag redan ett behov av att dra ihop någonting mer!

u

Och sen söndagen då. Jag och Hiku var på aktiveringskurs på passout hundträning och det var andra tillfället. Det är så fantastiskt roligt att träna med Hiku, för hennes engagemang och glädje smittar av sig och gör mig varm och glad i hjärtat. Förra söndagen fick vi prova på lydnad och igår var det dags för lite rallylydnad. Hiku jobbade på trots att hon drog någon mil igår (igår hade jag ju inte en tanke på att vi skulle på kurs idag, så det blev mycket för henne den här helgen!) Fantastiska Hiku, vad hjärtat slår för den här tjejen! ❤

 

Helgen avslutades med härligt hundgårdshäng hemma. Andreas har påbörjat projektet att bygga några trägångar i hundgården, och sen lade vi lite fler stenplattor. Jag ser verkligen fram emot när vi (någon gång i framtiden när det finns lite mer tid) ska bygga om hundgårdarna. Det är vissa saker jag vill ändra på, och planera det hela bättre. Jag vill att hundarna ska ha det så bra som möjligt, och att jag själv känner mig nöjd då jag älskar att bara vara ute i hundgårdarna och hägnen tillsammans med hundarna.

Nu är det bara en kort liten vecka kvar till en efterlängtad påskledighet!

Drag, Vardag

Sista slädföret, en tvååring och soffan som gjorde susen

För två helger sedan kom det in en soffa i vårt vardagsrum och i våra liv som skulle åstadkomma stora förändringar i vår tillvaro. 

Vårt hus har en lite knepig planlösning, med två större rum som skapar en förvirring kring valet av vardagsrum, vilket för mig borde vara en självklarhet i varje hem. Den senaste tiden har vi haft matbord och stereo i det ena rummet, samt två fåtöljer där hundarna brukar vila. Det andra rummet har varit TV/data-rum med soffa, TV och skrivbord med dator. Detta möblemang har varit helt ok, ändå har det känts som om någonting har fattats. Ett riktigt vardagsrum liksom. Vårt problem är också att det inte riktigt finns någon bra plats för matbordet. Så vi klurade och klurade, och för två veckor sedan tog vi ju in soffan och möblerade om. Jag fick mitt vardagsrum.

Men det skulle visa sig att jag fick så mycket mer än så. Soffan har nu blivit en naturlig mötesplats för mig och hundarna. Det är gruppen som är mest ute; Ty, Tempo, Hiku och Akira, som nu kommer in varje kväll och gosar med mig i soffan. Det har visat sig att den här soffan skulle ändra på väsentliga delar i min relation till Ty och Tempo.

Ty och Tempo är två helt underbara pojkar; så snälla, positiva och arbetsamma. De funkar superfint i flocken och de har riktiga dragskallar. Men eftersom de inte har kunnat vara inne lika mycket som de andra har jag upplevt att jag missar lite i relationen till dem. Visst kan man gosa ute i hundgårdarna. Men för mig blir det inte riktigt samma sak som att krypa ner i soffan framför TV:n tillsammans. Ty och Tempo är dessutom väldigt livliga grabbar, så det är ofta fart och fläkt, inte så mycket ”bara vara”.

Men sedan soffan kom in har jag allt det där. Tempo ligger ofta i mitt knä och myser. Ty kommer och sätter sig tätt intill mig. Lägger huvudet mot min axel. De har verkligen lugnar ner sig och kommit tillrätta, och jag är som på rosa moln där i soffan. Ty har lugnat sig och Tempo har blivit lite mer framåt, busar lite med oss, vilket han aldrig gjort tidigare. De har till och med slappnat av så pass mycket inne att de har somnat.

PSX_20190403_205840

Den tredje april fyllde Chilly två år! Chilly är en tjej som väcker nåt starkt inom mig. Moderskänslor kanske man skulle kunna kalla det. I mina ögon är hon fortfarande den där lilla försiktiga valpen. Chilly har utvecklats mycket och är betydligt mer framåt nu än när hon var liten, även om hon fortfarande kan vara lite skeptisk och reserverad. Men hon är samtidigt positiv och vänligt inställd till människor och de flesta andra hundar.

Chilly är nog den mest tillgivna hund jag har träffat, bortsett från Dia. Hon ligger gärna ovanpå en i sängen och borrar sitt ansikte mot ens eget. Då exploderar mitt hjärta i kärleksstorm. Hon är lätt att ha att göra med, men hon är lite mer komplicerad när det kommer till flocken. Hon har kort stubin och är osäker, hon kan agera innan hon tänker och hon har starka känslor. Det är en känslig tjej och mitt hjärta slår för henne, hårt och intensivt. Grattis älskade tjej! 

PicMonkey Collage

Förra helgen trotsade vi plusgraderna och körde släde i Nornäs tillsammans med två vänner. Föret var tungt och hundarna fick jobba på hårt. Jag åkte själv och hade med mig Hiku, Ragnar och Akira, medan de andra hundarna var kvar hemma med Andreas. Det var otroligt mysigt att komma iväg igen.

 

Det var sista slädturen för den här säsongen. Nu ska vi bara få till lite barmark innan den varma våren är här.

 

 

 

Drag, Träning, Vardag

Nya planer, nya mål

Nu har jag accepterat att slädsäsongen är över och att det är vår här i Uppland. Till helgen ska jag upp till Venjan igen och köra släde, och sen blir det nog till att ställa in släden i garaget. Jag lämnar en kort slädsäsong bakom mig, som inte riktigt blev som jag hade hoppats, men jag har i alla fall provat på att tävla, vilket var ett av mina mål den här vintern. Förhoppningsvis blir det lite barmark också innan värmen kommer för att stanna.

Det som dock känns skönt är att jag faktiskt ser fram emot våren och sommaren, trots den halvdana vintersäsongen. Jag har nämligen anmält mig till lite kurser här i huset hos Sara och Karolina, och det är en del av hundlivet som jag verkligen har saknat. Så nu ska jag köra lite individanpassad träning med de olika hundarna och göra upp individuella mål inför höstens träning. Det ska bli jättekul!

Bara det här att promenera i skogen, lyssna på vårkvittret och känna torr mark under skorna är faktiskt överraskande välkommet. Och med våren kommer också lite trevliga förändringar, vi har ju till exempel länge planerat att ta hem en valp den här våren, så förhoppningsvis går allt enligt planerna. Vi börjar också på allvar växa ur vårt hus och vår tomt med alla hundar, så det blir allt mer angeläget att börja se sig om efter någon annan stans att bo.

Så en spännande tid ligger framför oss! 

IMG_8918 (2)E

IMG_8880 (2)E

IMG_9033 (2)E

IMG_9056 (2)E

IMG_9094 (2)E

 

IMG_8968 (2) (1280x849)

IMG_8864 (2) (1)E