Latest Event Updates

Ödmjukhet inför andras sätt att leva

Posted on Updated on

Pratade med en vän ikväll som upplever att folk ifrågasätter henne angående hennes val av liv med hundarna. Ni vet det här med att det skulle vara så otroligt onormalt att man vill ha fler än typ två hundar. Och jag känner verkligen igen mig! Jag började med en hund, sen ville jag ha en till, och en till, och ja… på den vägen är det.

Jag tycker att det är sorgligt att man ska behöva bli ifrågasatt. Jag tror att folk generellt sätt INTE uttrycker åsikter om att någon väljer att ha många barn. För det är en sån där sak som anses som varje persons ensak. Men är inte hundar det då?

Jag har träffat folk som har tio bilar hemma, som har huset fullt av råttor, marsvin och kaniner. Jag har mött folk som har hela huset belamrat med småprylar, eller folk som har det så dyrt och sterilt hemma att man inte vågar nysa. Jag har mött folk som har fem, sex barn, eller där hela släkten lever i en lägenhet. Visst kan man tycka saker om andras sätt att leva, men det kanske vore på sin plats med lite mer ödmjukhet? När det handlar om livsstilar så finns det inget rätt heller fel (så länge man inte gör någonting kriminellt eller gör människor eller djur illa).

Jag har liksom inget behov av att alla ska leva, känna eller tänka som jag. Det är ju kul om några gör det så att man kan hitta sina jämlikar, vilket jag har gjort i polarhundsvärlden. Men det är EN värld. Det måste få finnas utrymme för fler. 

IMG_7329 (2)E

 

 

 

Första snön och drag med tjejerna

Posted on Updated on

Ok, det var inte mycket, men det var snö! Igår på eftermiddagen började det singla ner små snöflingor över oss när vi gick i lunsen med dagishundarna. 

Det är fantastiskt vad lite snöfall kan göra för humöret. Jag blev barnsligt glad och satt sedan och gnolade i bilen på väg in mot stan för att lämna av hundarna hos deras hussar och mattar.

Väl hemma var det bara att packa in oss i bilen och åka iväg för att dra. Självklart gick det ju inte att ta släden, men känslan var ändå att vi åkte fram i ett mörkt vinterlandskap. Eftersom Chilly löper fick Karak stanna hemma den här gången. Under löp är han helt oförmögen att koncentrera sig på att dra. Det blev alltså första gången vi var ute med tjejerna, vilket var spännande. Spännande att se hur de ”klarar sig utan Karak”, som ändå är den som är mest rutinerad (förutom möjligtvis Amy, men hon är ingen ledarhund).

Det gick så underbart superbra! Vi satte Hiku och Akira i lead och Amy och Chilly bakom. Det kändes helt klockrent, Akira har blivit väldigt mycket stabilare i lead och Hiku hakar på utan bekymmer. Hon har ju sprungit i lead med Akira ett par gånger tidigare och vi märker att Hiku är en fokuserad hund. Rakt fram, inga konstigheter. Och Chilly, den lilla oxen, tog i från tårna bredvid Amy. Kort och gott var det en dragtur med fart och arbetsglädje. Jag tror också att hundarna var peppade av snön, precis som vi!

20171114_190441

20171114_191544

Har du blivit stora tjejen nu, Chilly?

Posted on

Lördag, hela dagen ledig, riktigt taggad för att vara ute och dra, arbeta på gården… Vad vaknar man till om inte spöregn? 

Jag gjorde klart redan innan frukost: det var inget förhandlingsläge angående draget, vi skulle ut oavsett väder. Hundarna behövde det. Så vi åt frukost och sen var det bara att ta fram allt vad regnkläder hette.

Vi tog bilen till vårt närmaste dragställe och jag började koppla ihop spannet. Chilly skulle få springa med idag. Sedan hände det oväntade. När jag tog ut Karak från bilen och skulle koppla på honom i lead bredvid Akira så gick han genast fram till Chilly och började nosa intresserat. MYCKET intresserat om jag säger så. Chilly fjäskade och det hela luktade….LÖP.

Jag och Andreas utbytte några förvånade blickar, jag satte Karak i lead och vi körde iväg. Draget gick superbra trots det hemska vädret. Hundarna verkade extra taggade eftersom det blivit ett uppehåll med Karaks magåkomma (som han nu verkar helt frisk ifrån och pigg som vanligt). Vägen var lerigare än någonsin och fylld av stora lerpölar. (Nästa gång ska jag stoppa regnbyxorna innanför stövlarna så att man slipper att det sprutar in lervatten i byxbenen när man sitter på vagnen;))

Efter ett tag stannade vi för att vända om och då var Karak nästan galen. Han stod och tjöt för att han ville fram till Chilly. Det gick alltså inte att ha honom i lead längre, så vi flyttade honom till wheel, och Hiku fick gå i lead med Akira. Jag kan säga att Karak jobbade bra hela vägen hem!

Så nu är det förmodligen löp på gång. Chillys första. Hon är ju sju månader, men jag var inte riktigt beredd ändå. Men man ser på henne att det har hänt mycket de senaste veckorna. Hon har vuxit mycket, hennes päls har blivit svart på ryggen och hon har blivit otroligt vacker. Lilla tjejen, har du blivit stora tjejen nu? 

DSC02160 (2)E

DSC02163 (2)E

DSC02152 (2)E

Karak till veterinär och dragfilm

Posted on Updated on

Igår kväll åkte vi till veterinären med Karak. Helt plötsligt hade han fått svårt att gå, han såg vinglig och stel ut, ville inte äta och såg otroligt ynklig ut. Magen snodde ihop sig på mig av oro och det var bara att ringa. Men under dagen igår förbättrades hans tillstånd lika fort som det hade kommit, och när vi kom till veterinären såg han nästan helt återställd ut. Efter en undersökning så konstaterade veterinären att hon tyckte att han rörde sig fint och verkade ha koll på sina ben, så hennes misstanke var att hans symtom helt enkelt berodde på magen. Karak har varit väldigt lös i magen ett par dagar, vilket vi också tog upp med veterinären. Stackaren, han måste ju helt enkelt ha haft så otroligt ont att han knappt kunde gå. Ni vet så där man har haft i bland då man knappt kan stå upprätt utan bara vill ligga ner och kvida. Så vi åkte från veterinären lättade och med specialfoder samt pulver mot magen. Så förhoppningsvis blir han snart bra igen ❤

Så den här veckan har vi inte hunnit dra så mycket, dels för att Karak blev så dålig, men också för att vi har haft en hel del kundmöten om kvällarna, så tiden har bara runnit iväg. Men snart är det helg och då ser vi fram emot en massa körning! Vi har dubbelkollat med jägarna också, och de ska inte jaga i helgen, så då är det fritt fram för oss.

Här är den senaste filmen jag klippte ihop. Lerigaste dragturen på länge. Ni kan ju gissa hur vi såg ut när vi kom hem… Men kul är det alltid! Vi längtar dock efter kylan.. det riktigt värker i min kropp. Jag ser fram emot att se hundarnas glädje och deras kämparglöd när de får arbeta i minusgrader.

 

Draget sitter i huvudet; om dragträning av valpen

Posted on Updated on

Det här med att träna en valp inför drag är ju ett ämne som kan diskuteras mycket. När ska man börja? Hur ska man börja? När är valpen mogen?

Man kanske kan säga att det en bra draghund behöver allra mest är en bra ”dragskalle”. Och det kan man börja med när valpen är väldigt liten. Att lära valpen redan från start att jobba och ta sig fram i terräng, till exempel. Att inte hjälpa den för mycket utan uppmuntra den till att kämpa vidare. Det viktiga här är att skapa en glädje i att använda kroppen.

Redan när valpen är liten och den är lös i skogen kan man lära den att ta sig fram i terräng; upp och ner för backar, över stock och sten, att gå på olika underlag. En bra draghund behöver ju vara tuff, framåt och ha en vilja att kämpa vidare, inte en längtan hem till soffan. 

Redan när vi var och hälsade på team snowquest när Hiku och hennes syskon var små, fick vi se hur valparna fick öva sig på att gå korta promenader i terräng och att de fick kämpa lite för att ta sig fram. När vi sedan fick hem Hiku så fortsatte vi i samma anda. Det föll sig naturligt eftersom vi alltid går inne i terrängen om vi ska släppa hundarna lösa. Så Hiku fick följa med in i snårskogen, upp på berg och ner i dalar. Och hon fick snart en trasa att dra. Det är här man lägger grunden; att ha kul ute tillsammans samtidigt som man kämpar sig igenom olika äventyr. Samma upplägg hade vi med Chilly, även om det inte blev på samma sätt med de andra hundarna då Chilly var valp på sommaren då det är koppeltvång. (jag lovar att det är högst olämpligt att gå med fem taggade draghundar i koppel i snårskogen, jag har provat…).

Ett av de största misstagen man kan göra när man ska lära en hund att dra är att använda sig av en ”hare”. Visst, det går snabbt att komma igång, men risken är väldigt stor att hunden inte drar när man sen plockar bort betet. Vi jobbar alltid med att få hunden att hitta glädjen i själva draget, i själva arbetet. Då spelar det inte så stor roll att hunden inte är fysiskt mogen att dra tungt och långt; allt detta kan man göra långt innan dess att hunden kan börja arbeta på riktigt!

Så hur vi lägger grunden, samt hundens gener påverkar vilket resultat vi får i slutändan.

IMG_0931 (2)E

IMG_7078 (2)E

IMG_3349 (2)E

Sedan börjar själva inkörningen, och de flesta verkar börja då hunden är runt 6-10 månader, beroende på ålder när säsongen börjar. Innan dess har hunden kanske sprungit lös bredvid spannet och suttit med i släden. Inkörningen brukar se ut så att unghunden är med och drar korta sträckor, kanske bara 1-1,5 km första gångerna och sen öka successivt. Det viktiga, förutom att se till att de inte överbelastar den unga kroppen, är att se till att de tycker att draget är roligt! Kör man för mycket och länge med en ung hund finns det en risk att den tycker att det hela är jobbigt och att den tappar sugen. Så det är bättre att skynda långsamt, regelbundna men korta små turer. 

Det är också viktigt att komma ihåg att olika individer utvecklas olika snabbt och på olika sätt. En hund mognar ju på två plan också; dels mentalt och dels fysiskt, och det gäller att vara lite lyhörd för var just den här individen befinner sig i utvecklingen och att anpassa träningen efter det. Men vid den här åldern handlar det om att testa och ha roligt; inte att arbeta i den bemärkelsen. Själva arbetet i spannet med ökad tyngd och distans kommer senare, från ett år och framåt.

IMG_6473 (2)E

 

 

Lera, hundhår och en massa kärlek

Posted on

Nu har vi gått in i november, den här månaden som främst präglas av två fenomen: lera och hundhår! Om man inte har tur med att kylan kommer tidigt kan det innebära ett hem i smärre kaos. Folk säger alltid när de kommer hem till oss att oj, det blir en massa hundtassar att torka… Torka tjugo tassar? Och ska jag torka så att de verkligen blir rena, ja då kan jag ju hålla på hela kvällen. Jag brukar svara att det är lättare att låta dem komma in och torka, så sopar och moppar jag efteråt. Jag erkänner att det är den här tiden som det känns som om det vore skönt att inte ha hundarna inne. Men vi lever ju så, och vi älskar närheten.

Men ja… det blir en hel del städande. Jag städar varje dag, mer eller mindre noggrant. Detta är ju också en tid då de fäller, och framför allt Karak har tappat i princip hela sin päls på två veckor. Hela vårt hus är fullt av malamuteludd där han har legat. När han går förbi ramlar det av stora tussar från rumpan. Han ser helt plötsligt ynklig ut, naken och sårbar.

Chilly håller på att ändra färg så att det sprakar om henne. Från att ha varit väldigt ljus förutom i ansikte och på öronen så mörknar hon nu i snabb takt, och hon blir ju bara vackrare för varje dag!

Hiku… vita fina Hiku är inte så ofta vit nu för tiden. Men lika fin för det! Den som är renast är Amy, som inte har så mycket till övers för det här vädret. Som stolt nioåring går hon högst en meter utanför uteplatsen och skiter, för att sedan gå in igen.

Men kylan har faktiskt börja hälsa på, särskilt på nätterna. Det har varit minusgrader och det är så underbart att vakna till kylan och frosten. Det härliga är att man märker att hundarna blir glada. Så fort det blir minusgrader vill de vara ute och busa på gården och vill inte alls komma in. Och när snön kommer blir det första gången för Chilly. Hiku var ju vintervalp och hon var så bedårande söt där hon skuttade, vit som en liten fjällräv i den vita snön.

Så nu väntar vi på snön!!

IMG_7066 (2)E

Skitiga men glada ❤ 

20171024_211013

En liten gåva från Karak…

IMG_7047 (2)EE

Vita Hiku, inte så vit längre…

IMG_7041 (2)E

men kul har man i alla fall!

IMG_7067 (2)E

Partners in crime…

Grattis Hiku, 1 år!

Posted on

Idag är dagen då vår allra finaste Hiku fyller ett år! Känns som om jag tjatar om det hela tiden, men gud vad tiden går fort! Tycker inte alls att det var så längesedan hon var så där liten och valpig och hoppade runt i snön här på gården. Samtidigt när man tänker efter och inser alls man har gjort sedan dess så har det ju faktiskt gått en tid sedan dess.

Vi är otroligt förtjusta i Hiku, vi älskar henne djupt. Hon är en positiv, tuff och glad tjej med mycket fart i! Ingen soffpotatis där inte 🙂 Men hon är väldigt bra på att ta det lugnt när det inte händer nåt annat (som de flesta malamuter :))Hon har på kort tid gått från att vara väldigt ny inom draget, till att bli allt mer säker och stabil i sitt arbetssätt. Hon känns mogen på det sättet, och samtidigt är hon fortfarande väldigt ung och busig till sinnet. Hon är envis, men ändå väldigt lätt att jobba med om man skapar rätt motivation (läs mat). Hittills har hon varit jämn i sin utveckling; inga plötsliga beteendeförändringar eller rädslor, hon känns väldigt trygg i sig själv. Alltid positiv i första kontakten med främmande människor och hundar.

Hennes energi kommer väl till pass i draget och hon tar i och springer som om hon aldrig gjort annat. Hon är en rätt liten malamute (ca 60 cm i mankhöjd och 30 kg) men bastant i kroppen och stark som en oxe! Vi ser verkligen fram emot hennes utveckling som draghund.

Hon är en hund som framkallar glädje och skratt vart hon än går. Pratglad och full av tokiga upptåg gör hon det svårt för oss andra att inte falla pladask. ❤ 

PicMonkey Collage