Då var det första advent. Denna frostiga och vackra dag började med att syster och jag tog oss ut till jälla på en inoff utställning. Jag lämnade medvetet mina hundar hemma, men insåg när jag var där att de knappast hade varit värst, varken Amys dragande eller Wynees skällande. Tror till och med att de hade kunnat sköta sig riktigt bra. Nu är det ju hundmässan nästa, men då får de också stanna hemma. Min kära far har lovat att ta hand om vilddjuren 🙂

Väl hemma från utställningen har jag både hunnit med lite drag med Amy och Dia, samt att träna agility med Wynee. Det går bättre och bättre med Dia och draget, även om hon är väldigt beroende av Amy, som får agera ledarhund. Och Wynee ger allt, som vanligt. Den bästa belöningen hon vet är hennes röda älsklingsboll.

Kunde inte låta bli att ta med kameran ut på gården. Måste ju föreviga dessa vackra dagar med minusgrader, så att jag kan titta tillbaka och minnas när plusgraderna återvänder.