Jag brukar ju försöka att hinna med draget medan det är ljust. Men ikväll klädde vi på oss och tog fram pannlampor och reflexer och gav oss ut i mörkret. Även om jag föredrar att köra när det är ljust så måste jag erkänna att det är en speciell känsla att ge sig ut i det svarta. Det är härligt på något vis.
Dia och Wynee fick springa lösa bredvid den här gången. Dia verkade inte helt på humör så hon fick slippa ikväll. Men Amy drog jättefint och verkade vara i bra form. Det känns verkligen som om hon har haft mer energi den senaste tiden. Hon är duktig på att jobba på trots att Dia och Wynee springer runt, och ibland stannar och nosar. Dia, å andra sidan, har blivit duktig på att inte störa Amy genom att busa med henne.
När man har varit ute så här, i mörkret och kylan, så är det extra mysigt att komma hem, in i värmen. När kinderna är så där lite röda och hundarna är trötta och belåtna.
Duktigt att bege sig iväg sådär med tre hundar i mörkret ensam, varav en drar. Inte alla som skulle klara hålla reda på allt ^^
GillaGilla
Nej, precis! Men både Dia och Wynee håller sig väldigt nära när det är mörkt, tror inte de vill bli lämnade ensamma i mörkret :p och vi kör en slinga precis här där vi bor, så det är nära hem. Annars hade jag aldrig gjort det :p
GillaGilla