Flera hundar och individuell träning

Många undrar vad det är för skillnad mellan en hund och flera hundar. Och det är ju förstås många skillnader; till exempel att det är dyrare; du måste köpa allting dubbelt eller mer beroende på hur många hundar du har. Jag har tre hundar, och mycket måste ju köpas tre av; hundsängar, matskålar, koppel, halsband, selen, leksaker osv. Plus att det går åt mer mat och krävs flera försäkringar.

Men men, om man har de pengarna så tycker jag att det är ett förhållandevis litet problem. Det som påverkar mig mer är att det tar mer tid i den bemärkelsen att jag gärna vill träna individuellt med varje hund. Jag vill inte alltid gå med alla hundarna på samma gång, vilket betyder att jag får gå flera promenader. Det är ju extra viktigt med individuell tid om man har hundar som behöver träna på någonting, exempelvis hundmöten.

Numera går jag aldrig med alla tre samtidigt om det är stor risk att möta andra hundar. Det beror på att jag måste få träna Dia individuellt i de här situationerna. Därför går jag nu hos en privattränare, där vi tränar med BAT-metoden. Och just i Dias fall måste jag säga att den metoden passar väldigt bra. Vi har gått tre gånger nu, och sist tränade vi med en människo-trigger och sedan med en mjukishund som trigger. Det gick väldigt bra med människo-triggern. Dia hade full koll på personen som stod där mellan träden, men kunde ändå gå runt och nosa. Och utan att jag styrde henne så kom hon närmare och närmare personen. Mjukishunden gick inte lika bra eftersom Dia var lite stressad av all trafik utanför dungen, så hon såg inte hunden förrän hon var alldeles nära, och då förstod hon ju att den var fejk. Men sedan när tränaren stod med mjukishunden i koppel så var det annorlunda. Då reagerade Dia som om hon trodde att det var en riktig hund, vilket gav oss tillfälle att öva. Nästa gång ska vi ha med en riktig hund som trigger, och gången efter det ska tvillingsyster vara med tillsammans med Wynee. Ska bli kul!

Jag har även börjat köra mycket gå-fint-i-koppel-träning med Amy. Och där är det stor skillnad om man gör det med henne individuellt. Jag har ju provat väldigt många metoder, och hunden är envis som en oxe. Det gäller att byta metod då man märker att det inte fungerar. Jag har väl varit i en period då jag lite gett upp med henne, men nu fick jag ny motivation och ska börja kämpa igen. Man kan nog säga att den ”nya metoden” är BAT-inspirerad också; varje gång kopplet sträcks så byter jag riktning, och hon får beröm eller godis när hon följer efter mig. Jag varierar tempot väldigt mycket och byter ofta håll, för att hon ska bli mer följsam. Och om hon inte drar så får hon även belöningen att gå fram och nosa på olika lukter. Jag har börjat köra lite dogparkour med henne också, för att vi ska samarbeta mer på promenaderna, och det verkar hon tycka är jätteroligt! Så nu ska jag fortsätta med den här metoden strikt ett tag och se vart det leder.

Och Wynee, ja hon är lättsam när man är själv med henne. Det är framför allt agilityövningar och lydnadsövningar vi tränar. Men hon behöver också träna mer med hundmöten och det har verkligen gått framåt! Med Wynee känner jag mig relativt lugn; hon är så pass lättlärd att hennes ”problem” känns inte värre än att ”träna bort”.

DSC_1523 (2)DSC_1524 (2)IMG_0536 (2) (1024x683)DSC_1690 (2)DSC_1696 (2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s