Den vackra, den osäkra, den tänkande

Posted on

Det är svårt att riktigt förstå det speciella med tjeckoslovakisk varghund om man inte har haft en själv. Jag läste ju på hur mycket som helst om rasen innan vi skaffade Dia, och pratade med folk som hade än. Och alla sa; det är en speciell hundras. Men det är inte så lätt att förstå vad som menas med ”speciell”.

Nu förstår jag vad de menar. Det är inte det att Dia är skygg. Visst finns det en reservation hos CsV, men Dia är en ovanligt skygg CsV. De andra jag har träffat har varit mycket mer framåt. Men det är en sak. Det jag pratar om är snarare deras förmåga att fundera, ifrågasätta och lösa problem. Jag har aldrig tidigare stött på en hund som ärligt talat känns så intelligent.

När Wynee och Amy tittar på mig så ser jag en hund; glad och förväntansfull inför vad jag ska hitta på för kul. Men när Dia möter min blick så ser jag någonting annat. Det är som om hon ser rakt in i min själ. Det känns som om hon tittar på mig och och försöker läsa av mig. Det är samma sak när vi är ute. Om jag ropar på Wynee så kommer hon glatt springande och förväntar sig någon form av belöning. Samma sak med Amy (om hon nu inte väljer att strunta i mig och göra något roligare). Men när jag ropar på Dia så vänder hon sig om, tittar på mig som för att läsa av mig; vad är det jag vill? Man måste vara väldigt noga med att vara kul och motiverande, för det är som om hon alltid analyserar vad det är jag vill, och hon fattar direkt om jag ropar för att det kommer någonting mindre trevligt, hur mycket jag än anstränger mig att låta glad på rösten.

Man måste alltid ligga steget före. Om vi går upp på övervåningen så avvaktar hon lite, för hon vet att det ligger någon matrest på diskbänken, och då snor hon den när vi vänder ryggen till. Jag måste hela tiden komma på nya belöningar, för har jag använt samma leksak ett par gånger i inkallningsträning så ledsnar hon på den. Hon är inte så imponerad av godis. Däremot går hon nästan alltid igång på bus; och då är det hårda tag som gäller! Hon har slitit sönder många tröjor, bitit mig så att jag fått blåmärken över hela armen. Men hon har blivit mycket bättre. Vi har varit stenhårda med att avbryta leken om den blir för hårdhänt. Nu lyssnar hon bra när man säger ifrån.

Hon är en krävande men otroligt häftig hund, och jag lär mig lika mycket av henne som hon lär sig av mig. Och kärleken man får från henne är total.

Vi är hennes allt och man känner det in i märgen. Och hon är min ömmaste punkt, mitt hjärtas omsorg och min dyrbara skatt. 

IMG_7734 (2) (858x1024)E

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s