Idag fyller Wynee sju år. Tiden flyger fram, tycker att det var nyss vi åkte och hämtade henne. Älskar den hunden, hon är en riktig personlighet! ❤ Det har ju varit lite struligt mellan henne och Dia, men jag hoppas på att det kommer att gå bra och att vi får många år tillsammans med … Fortsätt läsa Grattis älskade Wynee
Månad: januari 2015
Framtiden
Det är klart att det blir mycket funderingar kring framtiden. Vi vet ännu inte hur någonting kommer att bli, läkaren sa att rehabiliteringen kommer att ta lång tid; månader, kanske år. Känns överväldigande när man tänker på det. Overkligt. Jag försöker vara så mycket här och nu som jag kan. Inte oroa mig för saker som … Fortsätt läsa Framtiden
Det konstiga livet
Vilket konstigt liv jag lever just nu. Det har gått två och en halv vecka sedan min älskade Mikael blev sjuk. Det känns som en evighet. Som om allting har stannat upp. Jag glömmer helt att det finns en värld där utanför. Mitt liv finns just nu på akademiska sjukhuset, på neurointensivvårdavdelningen. Läget är nu … Fortsätt läsa Det konstiga livet
Framsteg
De senaste dagarna har situationen med Mikael varit lite mer stabil, vilket gör att man känner mer hopp. Men det är som om jag hela tiden är rädd för bakslag och komplikationer. Men det går sakta men säkert framåt. Vi är fortfarande på sjukhuset två gånger per dag, men både i går och idag har … Fortsätt läsa Framsteg
Dia två år
Idag fyller min älskade Dia två år. Det är så synd att inte husse kan vara här och fira henne. Jag tror hon saknar honom jättemycket. Men de senaste två dagarna har varit väldigt positiva, så det finns mer hopp nu än tidigare. Sakta vågar man börja tänka på framtiden. GRATTIS MIN FINA TJEJ!
Hopp
Idag när vi var på sjukhuset fick vi väldigt positiva nyheter. Läget såg mycket bättre ut med Mikael. Men det här med att våga hoppas är svårt. För det är ju fortfarande ett allvarligt läge. Men jag känner lättnad, och försiktigt hopp. För tillfället. Imorgon ska vi få prata med en läkare. Känner mig väldigt … Fortsätt läsa Hopp
Utan slut…
Just nu känns det som en oändlighet sedan Mikael insjuknade. Det har gått nio dagar. Och det är som om jag inte ser något slut. Två sjukhusbesök per dag, oro, hopp, förtvivlan. Just nu känns allting så tungt. Och utan slut. Jag känner mig helt tom. Smärtan finns där, men det är som om min … Fortsätt läsa Utan slut…
Dia har blivit stor dam
Just det, glömde ju också att berätta att jag har ytterligare en glad nyhet idag, och det var att när jag kom hem från sjukhuset så upptäckte jag att Dia har börjat löpa. Hon fyller två år nästa vecka, så det var ju på tiden 🙂 Det vi hoppas på är ju att hon kan … Fortsätt läsa Dia har blivit stor dam
Det är tur att jag har er
Allt stöd man får i såna här svåra tider är verkligen guld värt! Min älskade mamma har ställt upp 24/7, följt med mig till sjukhuset två gånger per dag i en veckas tid. Min älskade syster finns alltid ett telefonsamtal bort och har varit med de senaste dagarna. Min pappa har anpassat sitt jobb så … Fortsätt läsa Det är tur att jag har er
Mellan hopp och förtvivlan
Sjätte dagen på sjukhuset idag, dagarna flyter in i varandra. Läget är fortfarande kritiskt, men varje dag som går utan komplikationer är en bra dag. Det är fortfarande så overkligt, jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ovissheten är plågsam. Ibland känns det som om allt kommer att gå bra, men nästa stund känns det som … Fortsätt läsa Mellan hopp och förtvivlan