Idag packade vi väskorna och begav oss ut i skogen. Vi gick längs en populär promenadled vilket innebar en hel del möten med människor och hundar. Dia fick därför ha linan på, framför allt som säkerhet vid eventuella hundmöten då hon kan bli väldigt stressad och springa fram. Hon brukar aldrig springa ända fram, men ändå. Alla möten med människor gick smärtfritt. Dia tar ut svängen och varken Amy eller Wynee bryr sig så mycket om människor. Wynee går lös förbi människor och cyklister, men kommer det folk med hund så kopplar jag henne. Men även det gick väldigt bra, hon satt vid min sida och fick godis.
När vi kom fram till lunsentorpet där vi skulle grilla korv var det fullt med folk och alla grillplatser var upptagna, så vi fick vänta ett tag innan vi fick en ledig plats. Dia var lite nervös av allt folk, men det var betydligt bättre än förut. Hon försökte inte fly utan stod mest och iakttog.
Det var inte så kallt idag, men att sitta stilla i blåsten kylde ner kroppen rejält. När vi kom tillbaka till bilen hade det börjat skymma.
Så himla fina bilder!
Jag känner mig lyckligt lottad som i princip aldrig möter på någon när jag går i skogen. Någon gång någon bil som skall ut till en av sommarstugorna, och ibland även någon granne som är ute och går med sin hund. Men rent allmänt är det väldigt tomt. Men ni verkar ha haft det väldigt mysigt ändå, trots att det var ont om grillplatser och gott om folk i skogen 🙂
GillaGilla
När jag går ut i skogen här där vi bor så möter jag nästan aldrig någon, vilket är skönt! 🙂 men ja, vi hade trevligt även om vi var långtifrån ensamma 🙂
GillaGilla