Mellan hopp och förtvivlan

Sjätte dagen på sjukhuset idag, dagarna flyter in i varandra. Läget är fortfarande kritiskt, men varje dag som går utan komplikationer är en bra dag.

Det är fortfarande så overkligt, jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ovissheten är plågsam. Ibland känns det som om allt kommer att gå bra, men nästa stund känns det som om allting är kört.

Vi tar en dag i taget. Det är jobbigt för hundarna det här också. Jag bor hos min mamma, med Dia och Wynee. För tillfället bor Amy hos pappa, då jag känner att det blir mycket med tre hundar. Våra dagar består av resor till sjukhuset, och mycket väntan. Hundarna undrar varför vi inte är hemma, och var husse är. Men jag klarar inte av att vara hemma i huset just nu. Allting påminner om Mikael och vårt liv. Men vi åker dit ofta, och idag fick hundarna springa och leka på gården.

Hundarna är en stor tröst. Det känns så bra att krama dem och känna deras kärlek.

Kom tillbaka till oss älskade Mikael!

DSC_1761 (2)

Här bor vi just nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s