Framsteg

De senaste dagarna har situationen med Mikael varit lite mer stabil, vilket gör att man känner mer hopp. Men det är som om jag hela tiden är rädd för bakslag och komplikationer. Men det går sakta men säkert framåt. Vi är fortfarande på sjukhuset två gånger per dag, men både i går och idag har jag valt att bara åka dit på förmiddagen. Jag känner mig emellanåt helt slut och måste få vila upp mig.

Dia löper på, och hon blöder riktigt mycket! Hon har ju varit så dålig i magen också, men jag vet inte om det är stress eller på grund av löpet. Förmodligen en kombination. Men nu känns det som om det har lugnat ner sig lite.

Vi är ute och går mycket här, det finns många stigar i skogen, och det är riktigt vackert med all snö. Men tyvärr är det väldigt mycket folk ute, och mycket hundar, så jag vågar inte ha Dia lös. Men det är sköna promenader. Det är skönt att komma ut och gå, tänka på något annat och njuta lite av vintern. Och sen tar vi det lugnt inne i värmen, jag och alla djur.

IMG_20150123_162440 (2)DSC_1783 (2)IMG_0358 (2) (1024x683)IMG_0360 (2) (1024x738)IMG_0370 (2) (1024x730)IMG_0394 (2) (1024x711)IMG_0361 (2) (1024x683)IMG_0382 (2) (1024x683)

2 reaktioner på ”Framsteg

  1. Skönt att läget är mer stabilt men jag förstår verkligen att du måste gå runt och vara totalt livrädd för bakslag. Inte konstigt att du känner dig slut som artist. Stor kram från oss!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s