Vardag

När hela tillvaron rasar

Ja ni kanske undrar varför det helt plötsligt blev så tyst här. I lördags drabbades min fina Mikael av en hjärnblödning. Han ligger nu nedsövd i konstgjord koma och läget är mycket allvarligt.

Tänk att allting, hela tillvaron, kan rasa så fort. Vändas upp och ner. Jag finner inte så många ord som kan beskriva det här. Det är en mardröm och hela mitt väsen vill vakna upp och att allting ska vara som vanligt. Så vi får väl se hur mycket jag orkar skriva här. Samtidigt är det skönt ibland är få skriva av sig. Huvudet är sprängfyllt av tankar och samtidigt helt tomt.

Jag tar en sak i taget, minut för minut.
/Johanna

Agility, Träning, Vardag

Paradiset på jorden

Det är där jag bor alltså. Igår var tvillingsyster hos mig och vi var ute på gården riktigt länge, busade med hundarna, tränade agility och fotade. Det var frostigt och soligt och otroligt vackert. När man står med kameran i handen kan man ibland lyckas fånga riktigt härliga små ögonblick, som till exempel när Dia i ren glädje hoppar upp på Sara och så kramas de av kärlek. Sara är den enda utom familjen som Dia har en så nära relation med.

Och idag och imorgon väntas snö!

IMG_0087 (2) (716x1024)IMG_0096 (2) (808x1024)IMG_0156 (2)E (1024x683)IMG_0162 (2)E (1024x684)IMG_0119 (2)E (743x1024)IMG_0199 (2) (1024x683)IMG_0161 (2)E (1024x683)IMG_0174 (2)E (1024x683)IMG_0079 (2) (742x1024)IMG_0191 (2) (763x1024)E (763x1024)

Vardag

Longing for the north

Alltså, ännu en dag med plusgrader och regn. Igår snöade det vilket fyllde mig med hopp. Jag känner mig som en vingklippt ängel. Hindrad från att göra det som gör mig lycklig. Bortsett från förra året så har ju vintrarna varit vintriga några år i rad, långa och snöfyllda. Så jag har nog blivit van vid att det ska vara mycket vinter, och glömt bort att jag bor i opålitliga Uppland.

Jag och sambon ägnar allt mer tid på hemnet och tittar på gårdar i norrland, och drömmer oss bort. Vi är inte ute efter permanent boende, utan en liten gård att spendera helger och semestrar på. Jag längtar norrut. Jag förstår ju varför draghundsfolk oftast bor däruppe. Inte för att jag behöver upp till Gällivare, men bara lite längre upp, där snöprognoserna är hyfsat säkra. För om man ska kunna åka dit över en förlängd helg ska det ju inte ligga alltför långt upp. Även om drömmen vore att få se fjällen…

Tankar och drömmar denna morgon… Nu måste jag ut i mörkret, hundarna väntar på sin morgonpromenad 🙂

IMG_9901 (2)EIMG_8897 (2)

Konst och annat, Vardag

Man blir ju bättre

Hittade en gammal bild på en dobermann. Teckningen är kanske två,tre år gammal. Men det slog mig hur mycket man utvecklas hela tiden. Och det lustiga är att det inte handlar så mycket om träning, utan mer om någon slags mognad i hjärna; man ser motiven på ett annat sätt, man ser hur andra gör och tar efter. Ni ser nog vilken teckning som är gjord nyligen 🙂

img_5526_2_508a57c8ddf2b30217001092IMG_7470 (2) (781x1024)

Vardag

Jag är så glad att jag har er

Det blir lite mycket skogen nu, har varit lite feg med att släpa med mig kameran efter det att den gamla blev stulen. Idag har vi varit på stan, lite miljöträning med hundarna. Jag tog faktiskt med mig Dia, för vi gick i ett område där det inte var så mycket folk. Det gick väldigt bra för lilltjejen. Det märks ju att det händer saker. Det går framåt. Men nu håller jag det på hennes nivå.

Bjuder på lite bilder från skogen som tvillingsyster tog för några dagar sedan.

IMG_9717 (2) (1024x683)IMG_9722 (2) (738x1024)IMG_9733 (2) (1024x683)IMG_9727 (2) (1024x683)IMG_9708 (2)

Vardag

I väntan på snön och vinterpäls

Vad otroligt vackert det är ute nu, trots att det inte finns någon snö. Det är ett par minusgrader och frosten biter sig fast i naturen. I väntan på snön är vi ute mycket. Jag fotar, trots att fingrarna tillslut smärtar av kyla. Och jag är förväntansfull, för enligt SMHI ska snön komma ikväll. Redan nu på morgonpromanden singlade det små vita flingor ner från himlen. Kicksparken väntar otåligt i ladan.

Det är någonting konstigt med Amys päls den här början på vintern. Hon började fälla som vanligt i höst, men sedan var det som om det stannade av. Vinterpälsen kom aldrig. Och den har fortfarande inte kommit. Hon ser ut som en liten råtta, och när jag tittar på bilder från tidigare vintrar undrar jag nästan om det är samma hund. Hon brukar få en tjock och härlig vinterrock. Jag har ju tidigare funderat över om hon har haft klåda, då jag tyckt att hon kliat sig mycket när vi varit ute. Men det har blivit bättre senaste tiden. Hon har också haft lite utslag i ljumskarna som jag kollade upp hos veterinär, men de kunde inte se att det var något särskilt, utan gav rådet att tvätta med schampo. Så jag hoppas att hennes frånvarande vinterpäls inte har någonting med hennes hälsa att göra. Hon verkar fullt frisk och pigg i övrigt. Var är din vinterpäls Amy?

IMG_9816 (2) (1024x684)IMG_9794 (2) (1024x703)IMG_9828 (2) (1024x683)IMG_9808 (2) (1024x683)IMG_9807 (2) (1024x683)IMG_9817 (2) (716x1024)IMG_9779 (2) (667x1024)IMG_9789 (2) (1024x683)

 

Vardag

På hal is

Dagen har spenderats tillsammans med tvillingsyster i kreativitetens tecken. Vi har jobbat för att komma vidare med företaget. Men solen lockade oss ut i skogen med hundarna. Det är ett par minusgrader vilket har fått vattnet i de små pölarna att frysa till is. Till bådas förvåning verkade det som om hundarna tyckte att det var kul att glida runt på isen, även om de tog det väldigt försiktigt i början. Men det låg ett tunt lager med frost på isen, så den var inte så hal. Dia hade sin sko på sig idag då hon fått ett sår på ena trampdynan. Ingenting djupt, men skon skyddar bra.

IMG_9352 (2) (1024x683)IMG_9394 (2) (1024x683)IMG_9405 (2) (1024x683)IMG_9427 (2) (1024x683)IMG_9598 (2) (765x1024)IMG_9404 (2) (809x1024)IMG_9665 (2) (1024x683)IMG_9674 (2) (1024x684)