Vardag

Mot nya tider

Förutom att det verkligen börjar kännas som vår ute så känns det som om det går mot nya tider på flera plan. För Mikael börjar det bli dags för rehabiliteringsavdelningen, vilket känns som ett stort steg framåt. Det handlar inte längre om överlevnad utan om ett återhämtande. Och det ser ljust ut. Ibland kan jag nästan känna av någon slags änglavakt, även om jag inte tror på sådant. Det kallas väl tur helt enkelt. I all jävla otur har vi haft ofantligt tur.

I väntan på husse börjar vi nu kunna gå i skogen, jag och hundarna, då snön smälter bort och ger fri passage. Idag lyste solen och det är flera plusgrader. Hur mycket jag än älskar vintern så vill jag faktiskt att den ska ta slut. För den här gången. Det blev ingen bra start på det här året, så nu vill jag lämna det bakom mig och ge plats åt vår och tillfrisknande.

IMG_1496 (2) (1024x676)EIMG_1499 (2) (1024x673)EIMG_1438 (2) (1024x751)IMG_1486 (2) (1024x735)IMG_1491 (2) (1024x683)IMG_1521 (2) (803x1024)EIMG_1501 (2) (793x1024)EIMG_1477 (2) (1024x683)EIMG_1514 (2) (1024x683)EIMG_1531 (2) (1024x661)E

Konst och annat, Vardag

Att hämta energi

Mina dagar ser väldigt lika ut, de smälter ihop. Mellan alla sjukhusbesök och hundpromenader och allt annat som ska hinnas med så försöker jag att vila, att hämta energi från sånt som gör mig glad. En stor del av min energi kommer från hundarna. Både att vara ute, men också att bara gosa med dem. Att ligga på golvet och hålla om Amy och titta upp på lampkronan i taket vid trappen och är närmast meditativt, trots hundhår och grus.

Och att teckna. Det som dyker upp i huvudet bara. Att skriva och läsa. Ikväll har vi en sån kväll.

IMG_1379 (2)E (1024x683)IMG_1381 (2)E (1024x683)IMG_1404 (2)E (1024x717)IMG_1403 (2)E (1024x733)IMG_1390 (2)E (1024x683)IMG_1398 (2)E (1024x720)

Vardag

Vårkänsla

Idag var det soligt och torrt ute när vi gick vår förmiddagspromenad. Kändes som om det var vår i luften och det var härligt. Det här vintern blev ju inte som jag hade planerat, så nu längtar jag till våren och nya tider, då Mikael kommer hem och saker kan börja ordna upp sig.

DSC_1919 (2)DSC_1922 (2)DSC_1920 (2)

Vardag

När kommer du tillbaka till vårt paradis?

Vi saknar dig, jag och hundarna. Ingenting är detsamma här utan dig. Jag längtar så efter den dagen då du kan få komma hem igen, och ibland är saknaden nästan outhärdlig. Men nästa dag så samlar jag kraft. Det är en helt ny situation nu, när jag kan prata med mig och du kan svara (även om det är svårt att höra vad du säger). Idag kramade jag om dig och sa att jag saknar dig, och du svarade att du saknar mig också. Det fyllde mitt hjärta med både glädje och sorg på samma gång.

När kommer du tillbaka till vårt paradis? Vi saknar dig alla så otroligt mycket…

IMG_1305 (2) (1024x683)IMG_1308 (2) (1024x689)IMG_1286 (2) (1024x676)IMG_1294 (2) (1024x683)IMG_1325 (2) (1024x683)IMG_1319 (2) (1024x683)

Vardag

De duktiga och den olydiga

Idag har jag upplevt att både vara väldigt glad och väldigt arg. Väldigt glad blev jag när vi var på promenad i skogen här hos oss, och då vi vid två tillfället stöter på rådjur, varpå både Dia och Wynee impulsivt börjar springa efter, men hastigt avbryter och kommer tillbaka till mig när jag ropar! Då fick de mycket beröm och belöning i form av blöt kattmat (vilket de älskar).

Väldigt arg blev jag på kära Amy, som hittade ett litet hål i staketet runt tomten, bara stod och glodde när jag ropade på henne, för att sedan sätta av bort mot skogen. Hon var borta i kanske tre kvart. Sedan hittade jag henne, ståendes på gården med en jättekotte som hon stolt hade burit med sig från skogen. Då utbyttes ilskan och frustrationen med en värmande känsla i hjärtat.

För visst blir man arg när hon inte lyssnar och när hon rymmer. Men hon är ju sån, det vet jag ju. Och jag tycker att hon har blivit bättre under de här två åren som vi har haft henne. Lösningen är ju egentligen att vi måste ordna ett bättre staket runt tomten. Men som läget såg ut när vi köpte gården, med allt renoveringsjobb som låg framför, så har vi varken haft tid eller pengar. Och nu sedan Mikael hamnade på sjukhus så har jag ju ännu mindre tid och framför allt pengar.

Men jag får i alla fall gå och täcka igen de hål jag kan hitta, man får hitta tillfälliga lösningar.

IMG_1141 (2) (1024x684)EIMG_1194 (2) (1024x683)IMG_1198 (2)

Drag, Vardag

Det går framåt

I dag har det gått framåt på två plan; med Mikael och på kicksparken. Mikael har pratat och rört sig mer idag än han tidigare gjort, vilket känns väldigt positivt. Tvillingsyster har också varit här ikväll och vi har kört med kicksparken, både med Amy ensam och med Amy och Dia. Dia var duktig, men bitvis lite dålig på att hålla fokus, så det fick bli lite kortare stunder med henne! Men Amy var väldigt duktig, trots att det på vissa ställen blev lite tungt i den hårda snön.

Men det var väldigt skönt att få komma ut. Jag hade ju så mycket planer för den här vintern, och sedan ändrades allt när Mikael hamnade på sjukhus. Så kan livet vara.

IMG_1252 (2)E (1024x703)IMG_1258 (2)EIMG_1242 (2)2EIMG_1269 (2)EIMG_1260 (2)EIMG_1240 (2)E

Vardag

Ibland är man mindre ensam när man är för sig själv

De senaste dagarna har varit rätt tunga. Det är som om verkligheten hinner ikapp en ibland. Och då kommer saknaden och tomheten. Även om det går framåt och det finns mycket hopp så går det inte att helt tränga bort alla frågor om framtiden som ständigt dyker upp i huvudet. Framtiden känns otroligt oviss. Det gäller att släppa den här känslan av att vilja ha kontroll. Det här är en situation då vi är helt hjälplösa och hänvisade till andra krafter, (slumpen, ödet?) Jag tror mer på slumpen än på ödet. Saker och ting händer inte för att det finns någon mening med det. Saker händer bara.

Ibland är ensamheten som störst när jag är bland andra. För jag är helt ensam i just mina känslor och min saknad. Folk kan prata med mig, stötta och trösta. Men de kan aldrig förstå. Och det kräver jag inte heller. Men det gör att det ibland är skönt att vara ensam. Eller ja…bara jag och hundarna. Jag gick ut ikväll när det började skymma. Det var en lugn och vacker kväll och det var bara vi och det vilda.

IMG_1205 (2)E (1024x735)IMG_1213 (2)E (1024x745)IMG_1195 (2) (1024x683)IMG_1214 (2)E (1024x683)IMG_1224 (2)E (1024x683)IMG_1219 (2) (1024x683)IMG_1230 (2)E (1024x683)IMG_1209 (2)E (1024x683)

Vardag

Lugn kväll i saknad

Saker och ting börjar sakta övergå från kaos till vardag. Det är så här livet ser ut nu och kommer att göra ett bra tag framöver. Jag bor här och Mikael är på sjukhus. Pappa och mamma turas om att göra mig sällskap. Men det går bättre att bo hemma än vad jag hade trott. Jag ägnar mig åt att göra fint här hemma. Det är blandade känslor. Trivs här men saknar honom så mycket. Men nu har han börjat röra på sig, och talet är på gång, så visst går det framåt även om det går långsamt.

IMG_0575 (2) (1024x575)IMG_0585 (2) (1024x575)IMG_0578 (2) (1024x640)IMG_0576 (2) (1024x565)IMG_0586 (2) (1024x636)IMG_0925 (2) (1024x575)E