De duktiga och den olydiga

Idag har jag upplevt att både vara väldigt glad och väldigt arg. Väldigt glad blev jag när vi var på promenad i skogen här hos oss, och då vi vid två tillfället stöter på rådjur, varpå både Dia och Wynee impulsivt börjar springa efter, men hastigt avbryter och kommer tillbaka till mig när jag ropar! Då fick de mycket beröm och belöning i form av blöt kattmat (vilket de älskar).

Väldigt arg blev jag på kära Amy, som hittade ett litet hål i staketet runt tomten, bara stod och glodde när jag ropade på henne, för att sedan sätta av bort mot skogen. Hon var borta i kanske tre kvart. Sedan hittade jag henne, ståendes på gården med en jättekotte som hon stolt hade burit med sig från skogen. Då utbyttes ilskan och frustrationen med en värmande känsla i hjärtat.

För visst blir man arg när hon inte lyssnar och när hon rymmer. Men hon är ju sån, det vet jag ju. Och jag tycker att hon har blivit bättre under de här två åren som vi har haft henne. Lösningen är ju egentligen att vi måste ordna ett bättre staket runt tomten. Men som läget såg ut när vi köpte gården, med allt renoveringsjobb som låg framför, så har vi varken haft tid eller pengar. Och nu sedan Mikael hamnade på sjukhus så har jag ju ännu mindre tid och framför allt pengar.

Men jag får i alla fall gå och täcka igen de hål jag kan hitta, man får hitta tillfälliga lösningar.

IMG_1141 (2) (1024x684)EIMG_1194 (2) (1024x683)IMG_1198 (2)

5 reaktioner på ”De duktiga och den olydiga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s