Mikael ska göra sitt första hembesök imorgon vilket känns jättekul! Jag har ordnat på gården så att det går att köra med taxin ända fram till dörren, och lagt ut plankor att köra rullstolen på. En och en halv timme ska han vara hemma.
Vad hundarna kommer att bli glada 🙂
Idag har det varit soligt och fint. Jag har saknat vårvädret!
Det här med hundar och katter är inte alltid en bra kombination. Som tur är så funkar det hyfsat bra hemma hos oss. Det beror delvis på att ingen av hundarna äter katter, men också att Karna har övervåningen som fristad då vi har en barngrind upp till övervåningen dit hundarna inte kommer. Den av hundarna som är mest på är föga förvånande kära lilla Dia. Men hon är mest lekfull. När hon kommer fram till Karna så luktar hon mest på henne. Själv ser jag till att skydda Karna från att bli jagad, utan att göra så stor affär av det hela. Jag låter de bekanta sig med varandra också så att de vänjer sig. Ju längre tiden går desto lugnare blir det mellan dem.
Vilket hemskt trist väder vi har haft idag! Grått, blåsigt och ihållande regn. Men man har ju inget val; man måste gå ut ändå. Fast hundarna, framför allt Amy, är inte särskilt förtjust att gå promenad i regn. Dia och Wynee var också lite lugnare än vanligt när vi tog en sväng genom skogen och ut på fälten.
Förutom promenaderna och ett besök på sjukhuset så har jag verkligen gjort INGENTING idag. Fast det har varit rätt skönt faktiskt, för tycker att det brukar vara lite full rulle annars. Jag sov länge också, för första gången på länge. En riktig söndag helt enkelt.
Vi alla hade så himla kul igår och ju fler csv jag träffar desto mer kär blir jag i rasen. De har ett sätt och en integritet som fascinerar mig. Så känslan efter gårdagen var solklar: jag måste ha en till! :p Mikael har ju länge drömt om en stor och stilig hane, men vi får väl se vad det blir i framtiden.
Bjuder på lite fler bilder från igår. I dag är det en väldigt grå och regnig söndag, det blir nog en riktig slappardag.
Okami och Hattai
Hattai och Dia. Lilla Dia, du får tuffa till dig lite ❤
Okami, Amy, Hattai och Dia
Dia och Kiwi
Hattai
Idag var det varghundsträff här hos oss i Rosenberg. Två kompisar från Stockholm kom på besök med sina varghundar. Den ena har två csv och den andra har en saarlos. Superfina hundar alla tre!
Först tog vi en promenad över fälten så att hundarna fick bekanta sig med varandra. De har nämligen aldrig träffats tidigare. Det gick rätt lugnt till faktiskt. Till och med Wynee var hyfsat lugn, men det berodde nog mest på att hon fick med sig sin favoritboll som hon gick och bar i munnen. Sara var med också, och det var skönt att inte vara själv med alla tre.
Efter promenaden blev det en massa lek på gården. Det fungerade väldigt bra att ha alla lösa. Det enda som hände var att Wynee och saarlosen Kiwi rök ihop vid ett tillfälle, och jag hade befarat lite att Wynee skulle hamna i dispyt med någon. Det hann inte hända något allvarligt och jag tog in Wynee efter det. Men det är ju tråkigt att hon blir så där ibland. Vore kul om hon bara kunde vara med och leka som alla andra.
Förutom detta var det busigt men lugnt, även om ett gäng varghundar kan låta en hel del 🙂 Men jag insåg att Dia är en väldigt tyst hund. De båda andra csv var mycket mer pratiga. Dia var väldigt undergiven trots att vi var på hennes revir. Hon är lekfull men väldigt försiktig. Däremot var det väldigt kul att se henne ha så roligt trots att det var främmande människor där. Dia var ovanligt framåt och orädd gentemot dem. Hon nosade och hälsade på dem, och tog godis från deras händer. Det var ovant och mycket roligt att se. Dia hade en fantastiskt rolig dag idag.
Hattai och Amy
Jag och Okami
Dia, Okami och Hattai
Kiwi
Dia, Kiwi och Hattai
Dia och Hattai
Jag och Kiwi
Hattai
Dia och Okami
Hattai, Okami och Kiwi
Tror att Okami blev lite förtjust i Amy…
Hattai
Wynee, Hattai och Amy
Dia och Hattai
Dia och Hattai
Vad veckorna går fort! Redan fredag igen. Idag har jag som vanligt varit uppe på sjukhuset, och sedan träffades jag och tvillingsyster Sara. Hundarna fick springa ett tag i hundrastgården vid gränby centrum, eftersom den var tom när vi kom. Efter det ägnade vi oss åt en fika och lite jobb med vår kommande bok.
Imorgon kommer två vänner från Stockholm hit med sina varghundar. Mina hundar har ännu aldrig träffat deras, så det ska bli kul att se hur det går. Det är första gången Dia träffar en annan varghund.
Nu är mamma här, vi tar det lugnt med lite vin och lite tv. Fredagsmys. Jag var bara tvungen att prova vinet Lab som jag hittade. Lite hundtema ikväll. Hoppas ni alla får en bra fredagskväll!
Igår inhandlade jag en leksak från Dogman. Den var främst tänkt till Dia att använda i träning. Hon älskar nämligen leksaker, men inte alla, så det gäller att testa sig fram. Idag tog vi en lång och härlig promenad och jag tog leksaken med mig för att träna lite inkallning med Dia. Och hon fullkomligt älskade den! När jag hade presenterat leksaken för henne kom hon som ett skott varje gång jag ropade. Jag har ju tränat in ett hit-kommando som jag använder ytterst sällan. Det är till för nödsituationer och det lyssnar Dia till väldigt bra. Men det här att komma när man ropar ”som vanligt” det kan vara lite si och så. Dia är en väldigt smart hund och det är som om hon vet precis varför jag ropar, och sedan funderar över om det är värt att komma eller inte. Därför är det extra noga med henne att man hittar rätt motivation och inte tjatar.
Hur som helst, det var inte bara Dia som älskade den, Amy och Wynee ville också vara med och leka. Det blev lite dragkamp, som tur är så är de snälla mot varandra, men jag tog bort leksaken sen för att lugna ner stämningen. Så det blir till att köpa två till!
Det är som om det kommit vindar från nordpolen. De riktigt biter tag i kinderna.
Att vara flickvän till någon som ligger på sjukhus och är svårt sjuk innebär inte bara att hela tiden finnas till hands och stötta, utan man blir också en mottagare av all frustration som finns hos den sjuke. Till och med lite av en slagpåse ibland. Vem skulle inte vara sjukt irriterad och frustrerad ibland av att tvingas vara flera månader på sjukhus? Det är ok. Men det är inte lätt att vara den som frustrationen töms över, när man samtidigt saknar och längtar efter den där friska personen som är borta. Idag var en sån dag. Jag försöker att inte ta det personligt, och jag har full förståelse för hans känslor. Jag försöker förklara läget för honom. Men inuti rasade jag lite. Så nu måste jag ta det lugnt och ladda lite. Den där känslan som kom på sjukhuset; att livet är bra jävla eländigt just nu, den skakar jag av mig. Eller rättare sagt; livet är jävligt eländigt just nu och det får vara så.
En sak blir jag ju i alla fall väldigt glad av, och det är att stå och titta på när hundarna busar på gården. Det är det som får stärka mig just nu.
Wynee är inte lika mycket för att busa, hon vill mest ha en uppgift av matte
Jag har ett stort projekt på gång, och det är att få i ordning gården så mycket som möjligt innan Mikael kommer hem. Dels för att göra honom glad (och mig själv) och dels för att slippa ta tag i saker när han väl är hemma. Det kommer finnas begränsade möjligheter att göra i ordning saker då, samt att man kommer vilja ägna sig åt andra saker.
Det är två huvudsakliga uppgifter jag har; att ordna ett bra (Dia-säkert) staket och att få bort skrot. När vi flyttade hit till gården för drygt ett år sedan var allting lämnat orört. Ladan och stallet var fyllda med gödsel och prylar, på tomten var det fullt av fallfärdiga hus och inhägnader till de olika djuren som bott här. Överallt fanns gamla kylskåp, frysboxar, kopieringsmaskiner och annat av obestämbar karaktär. Jag behöver väl inte förklara att vi har haft mycket att jobba på här?
Igår och idag har jag och mamma burit skrot (gammal plåt, kylskåp och elsopor) till släpvagnen för att börja köra bort det. Det är så skönt när man blir av med saker! Idag har jag också varit ute och plockat ihop och sorterat de olika soporna som ska köras iväg. Mikaels tanke var att ta hit en container och fylla den med allt, men så långt kom vi inte, så nu tar jag saken i egna händer!
Hundarna har varit ute mycket på gården medan jag har jobbat. Jag har Dia i lina tills jag får upp ett nytt stängsel. Det fungerar väldigt bra då det är öppna ytor här, men jag håller ett öga på dem när de busar, så de inte gör illa sig. Längtar tills det nya staketet är uppe!
Trassel med linan, matte!
Wynee tuggar lite på sin favvo-boll
Idag ska jag och Sara försöka få till så att Mikael och hundarna kan få träffas. Det kräver att en del praktiska saker faller på plats, men vi hoppas på att det går bra. Alla skulle må bra av det! Dia och Wynee har ju inte träffat honom sedan det hände, den 10 januari. Amy har träffat honom en gång.
Det är soligt idag igen vilket glädjer mig. Jag och hundarna har gått lite i skogen, och sedan har vi varit ute på gården och tränat lite agility och jag har passat på att arbeta på min grusgång som jag håller på att fixa. Kan vara kul att kunna gå från bilen till dörren utan att behöva klafsa i lera.
