Om jag ska vara helt ärlig så mår jag väldigt dåligt just nu. Rädslan och oron över liv och död har förbytts i utmattning, nedstämdhet och oro inför framtiden. Den akuta faran är förbi. Nu ligger allvaret mer inbäddat. Oro för kaloribrist, ekonomi, framtiden med gården och hundarna. Ömsom gråter jag och ömsom känner jag mig bara tom. Veckorna går. Livet hinner ifatt. Planer om framtiden bleknar, drömmar slås i spillror.
Jag har hela tiden kämpat för att kunna vara stark. Men ibland måste man bara få vara svag. Få känna sig eländig och tycka att allting är förjävligt.
