Att inte vara bitter

Ibland krävs det övernaturliga krafter för att inte sjunka ner mot avgrunden. Jag har, sedan allting hände med Mikael, kämpat så otroligt mycket för att inte hamna i bitterhetens klor. Men förstår ni vad svårt det är ibland?

Vi har haft det svårt på grund av händelser för flera år sedan. Vi har kämpat oss igenom allt, och sedan vi köpte gården har pusselbit efter pusselbit fallit på plats. Nu skulle allting bli bättre, vi mådde bättre båda två. Jag skulle börja med agility med Wynee, och köra mer drag med Amy och Dia. Jag hade fått avgångsvederlag från mitt förra jobb, så äntligen skulle jag ha lite pengar att röra mig med. Jag började faktiskt känna mig lycklig.

Så blev allting bara svart. I över två veckor gick jag runt och förberedde mig på att han skulle dö. Jag förberedde mig mentalt för hur livet skulle bli utan honom.

Han har överlevt, men har ännu inte kommit från intensivvårdsavdelningen. Vi har en lååååång väg framför oss. Jag ska kämpa med honom varenda steg.

MEN. Ibland undrar man hur det kunde bli så här. Har vi inte haft nog med svårigheter? Vad är meningen med att allting ska rasa, precis när man börjar komma på fötter? Jag sitter själv på vår gård, försöker få pengarna att räcka till alla räkningar och utgifter. Ibland vill jag bara försvinna.

MEN. Man måste kämpa. Och jag vill inte vara bitter. Jag driver de tankarna på flykten när de hemsöker mig. För allting slogs i spillror nu, men det betyder inte att vi inte kan resa oss igen, och skapa det paradis som vi var på väg att skapa. Det kommer bara ta längre tid.

Så där…nu har jag fått vara bitter, fått skriva av mig.

Nu går vi vidare.

IMG_2112 (2) (1024x650)

2 reaktioner på ”Att inte vara bitter

  1. Ibland är det skönt att få skriva av sej, ja man kan ju fråga sej vad meningen med alla motgångar är klart du har rätt att vara lite bitter.
    Man har mer styrka än vad man tror det gäller bara att inte ta ut sej, även om det kommer att ta tid blir nog livet lite ljusare med tiden.
    Kan ju inte jämföra Jacobs blodförgiftning med det ni råkat ut för men vet hur det känns att förbereda sej på ensamheten.
    Nu är han hemma igen men lite av oron lever kvar i mej.
    STORA STYRKEKRAMAR från oss alla

    Gilla

  2. ja, oavsett blodförgiftning och hjärnblödning, alla svårigheter är unika.. när något sånt här händer påverkar det ju en för livet. Man bär med sig en känsla av att man inte är skyddad mot något. allting kan hända, så det är värt att leva i nuet med de nära och kära. Tusen tack för stödet! kramar

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s