Längtan efter CsV

Jag kan och jag vill inte sluta drömma om en till CsV (ceskoslovenský vlciak). Det konstiga är att av alla hundarna så är ju Dia tveklöst den mest krävande hunden. Hon är svår att lämna ensam, har svårt med hundmöten och har inte så mycket ”will to please”. Dock känns det som om hon har lite mer av den varan än Amy. Men polarhundar är ju inte kända för viljan att vara till lags. Dia har ju dessutom haft mycket problem med skygghet. Det fanns en tid då detta verkligen var ett problem, inte minst för att det innebar ett så stort lidande för henne.

Men, efter att ha träffat några andra csv, och pratat mycket med ägare till rasen, så har vi ju insett att Dia är mer skygg än vad de i regel ska vara. Vi har ju träffat fina Hattai som är några månader yngre än Dia, och på flera sätt påminner om henne. Men Hattai är inte lika ängslig som Dia. Som sagt, så har det många gånger känts tveksamt om det överhuvudtaget är möjligt att ha kvar en så skygg hund.

Men på senare tid, faktiskt från och med dess att Dia började löpa, så har det hänt ganska mycket. Hon är fortfarande en väldigt känslig hund, men inte alls som tidigare.

Trots alla negativa sidor så kan jag inte annat än att älska denna rasen och deras speciella sätt. INGEN visar större ömhet än Dia. Och när hon väl gör någonting så anstränger hon sig verkligen. Visst, hon är inte jätteförtjust i trix, MEN, om belöningen är värd det, då gör hon verkligen allt. Hon sitter spikrak i ryggen och tittar intensivt i ögonen. Att ta ögonkontakt lärde jag henne från det att hon var valp, och hon är den som är allra duktigast på det. Och hon drar cykel och kickspark för fulla muggar! Dock är hon fortfarande väldigt ojämn, och ibland får hon för sig att hon inte vill, men då får det vara så.

Hon har dessutom blivit lättare att lämna hos hundvakt, men det måste vara någon som hon är trygg med. Sedan allt det här med Mikael hände så har jag ju varit tvungen att få avlastning ibland, och det har gått hur bra som helst att mamma eller pappa tar hand om Dia medan jag är på sjukhuset. Hon ÄLSKAR dem.

Nu kommer det ju inte bli någon till hund på ett tag med tanke på det som har hänt, samt att Dia behöver mogna ytterligare, framför allt när det gäller hundmöten. Det är ju inte så att vi har fått något lätt ”exemplar” av rasen, med tanke på hennes skygghet, hennes separationsångest och hennes ointresse för godis. Och trots det har jag och Mikael länge pratat om att skaffa en till csv. Det är någonting hos dem som vi har fastnat för. De har ju många positiva sidor också. Otroligt lojala och kärleksfulla, rymmer inte om de är lösa, intelligenta och snabblärda, fysiskt starka och uthålliga med ett otroligt luktsinne. Det hela handlar ju förstås om vad man vill uppnå med sin hund. En csv köper man ju kanske inte om man har som mål att träna och tävla i lydnad, eller om man vill ha en lättsam sällskapshund. Man får ta dem för vad de är. Vi känner ju bara Dia, och det skulle vara så kul att lära känna en till individ av denna härliga ras.

IMG_2011 (2) (829x1024)

 

4 reaktioner på ”Längtan efter CsV

  1. Det finns inte så många hundbloggar eller liknande här i Finland som har csv, och det är så otroligt synd för jag vill veta aaaaallt det finns om dem, inte bara fakta osv utan verkligen hur dem är i vardagen! Jag har varit så otroligt nyfiken på denna ras sedan jag första gången hörde om dem, och är så otroligt sugen på att skaffa en. Just nu finns det inte möjlighet att ha en sån pga att vi bor i radhus och jag gärna vill ha möjlighet att ha hundgård osv, men nångång i framtiden ska jag äga en av världens vackraste hundraser! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s