Sparad i Vardag

Mina vackra, vi blöder

Ok, kanske det är jag som blöder mest. Jag tror hundarna lever mer i nuet. Klart att de har undrat var husse är, men nu har han varit borta i över två månader, så nu tänker de nog inte så mycket på det längre. Vi människor minns på ett annat sätt, tänker och analyserar vår tillvaro.

Två månader… och han har inte ens kommit till rehabiliteringen. Det här har satt min egen styrka på prov. För att vara ärlig så är jag inte en person som är särskilt bra på att vara ensam. Det är väl mycket för att jag är tvilling. Jag har delat allt med någon annan i ungefär tjugo års tid.

Nu är jag ju bara tvungen att klara allt själv, och det är ju inte så att jag dör av det, men min själv blöder. Jag saknar honom så mycket.  Så är det bara.

IMG_2433 (2) (875x1024)IMG_2447 (2) (1024x683)IMG_2465 (2)E (1024x683)IMG_2505 (2)E (1024x702)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s