Vardag

Problem och lösningar

Som jag skrev i förra inlägget så har vi problem med att få ihop allting, med Mikael och hundarna. Igår var det en mycket tung kväll. Dia lyckades hoppa över stängslet igen, trots att vi satt högt nät på. Grannen kom med sin hund och Dia fick fnatt. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt när jag hämtade henne och när jag fick in på gården med henne kändes allting väldigt tungt. Jag insåg ju att jag inte kan ha henne lös på tomten längre, vilket har varit min räddning nu när Mikael är hemma och jag inte har så mycket möjlighet till långa promenader. Plötslig kändes det som om vi inte skulle kunna ha kvar hundarna. Som om det är för mycket jobb i denna svåra tid.

Men som en evig optimist som jag är så tog jag nya tag idag. Fick hjälp av pappa att sätta upp nya stolpar för att skärma av tomten mer och lösa problemet med Dia. Och nu ikväll har jag och Mikael tagit en mysig promenad med rullstolen och hundarna. Skam den som ger sig!

image

image

Vardag

Om att inse sina begränsningar

Jag har ett rätt så stort huvudsakligt problem just nu. Och det är att jag inte kan vara på två ställen samtidigt. Jag kan inte både vara på sjukhuset med Mikael och ute i skogen med hundarna. Mikael vill att jag ska vara med honom hela tiden, och hundarna vill ju självklart ut på promenader, och aktiveras. Det här är ett problem som har vuxit fram mer och mer ju bättre Mikael har blivit. Nu kommer han ju hem på kvällar och helger, och än så länge kan jag inte lämna honom utan tillsyn. Det blir ju problematiskt med tanke på hundarna.

Jag ska vara ärlig, det finns stunder då jag funderar över om det är möjligt att ha kvar dem över huvud taget. Det är ingen lätt situation med en sambo som behöver hjälp precis hela tiden, och tre hundar som är krävande och har många individuella behov.

Samtidigt så handlar det ju om en begränsad tid. Mikael kommer att klara sig själv allt bättre. Och hundarna är ju mitt liv. Jag älskar dem! Jag och mamma pratar om detta för att se om jag kan få avlastning och hjälp så att det funkar med hundarna. Sen så finns det ju hjälp att hämta från kommunen också, när det gäller omvårdnaden om Mikael.

Idag har vi i alla fall tagit en timmes promenad i vårsolen inne i stan och sedan varit ute på tomten ett tag. Så nu har jag laddat lite batterier.

IMG_5117 (2) (1024x721) IMG_5175 (2) (1024x684)IMG_5197 (2) (1024x667)IMG_5150 (2) (1024x688)IMG_5154 (2) (1024x669)IMG_5158 (2) (1024x710)IMG_5177 (2) (730x1024)IMG_5198 (2) (733x1024)

Vardag

Förhoppningar om ro och struktur

Det nya läget, där Mikael kommer hem på kvällar och helger, ger mig hopp om att tillvaron ska stabilisera sig lite mer. Att det ska bli lite mer rutin på tillvaron och att jag ska kunna stressa lite mindre. Det kommer ju att leda till att dagarna blir lite mer fria och kvällarna mycket mindre ensamma. Även om det är mycket jobb när han är hemma så är det mycket mindre stressande en dessa eviga sjukhusbesök. Dessutom ger det en känsla av att vara på gång, på väg tillbaka till livet.

Det enda är att det är svårt att kunna gå långa promenader med hundarna, då jag inte kan lämna honom ensam hemma ännu. Men jag ska passa på dagtid, och vi ska också fundera över möjligheten att få hem någon från hemtjänsten som hjälper till med vården av Mikael. Tur att vi har en stor gård de kan springa på i alla fall 🙂 Men igår var vi ute på första promenaden med Mikael, och det gick hur bra som helst!

IMG_4949 (2) (1024x722)IMG_4953 (2) (1024x683)IMG_4893 (2) (1024x683)IMG_4945 (2) (1024x697)IMG_4905 (2) (1024x684)IMG_4928 (2) (1024x679)

Vardag

Stora förändringar

Under de senaste dagarna har det blivit stora förändringar i min och Mikaels tillvaro.  Det har blivit bestämt att Mikael ska vara hemma kvällar och helger. Det känns som ett stort steg i rätt riktning. Och det är en härlig känsla att få ha honom här hemma. 

Här kommer lite bilder från dagen,  promenad med Sara på dagen och mys på kvällen. 

image

image

image

image

image

Vardag

Att utplåna sig själv

Vilka soliga dagar det har varit! Jag och Sara har invigt utemöblerna med lite kaffe och prinsesstårta. Tyvärr är det svårt att njuta då jag och Mikael har det väldigt jobbigt just nu. Han vill bara hem… Och det smärtar mig att se honom så nerslagen. 😦

Det största dilemmat just nu: hur mycket ska man ge av sig själv utan att utplånas? Det är en lång bit kvar av rehabiliteringen, och det är som om det krävs mer och mer av mig. Att alltid svara när telefonen ringer, stötta fastän jag är utmattad, trösta fastän jag själv gråter hejdlöst inuti. Man vill ju vara tillhands, ställa upp för de vi älskar. Det är lätt att sätta sig själv i andra hand.

Försöker att ta det lite lugnt ändå, men hundarna på gården. Bjuder på lite soliga bilder som jag försöker muntra upp mig med.

IMG_4916 (2) (1024x684)IMG_4909 (2) (774x1024)IMG_4935 (2) (810x1024)IMG_4972 (2) (1024x707)IMG_4986 (2) (1024x683)IMG_4931 (2) (1024x683)IMG_4976 (2) (1024x731)IMG_4981 (2) (809x1024)IMG_4982 (2) (772x1024)IMG_4928 (2) (1024x679)

Vardag

Glädje, sorg, hopp och förtvivlan

Den här dagen har verkligen varit känslomässigt omtumlande. Jag åkte till sjukhuset i morse, och möttes av en Mikael som var ledsen och bara ville hem. Vi pratade med en sjuksköterska och det slutade med att vi satte Mikael i hyundaien och åkte hem över dagen.

Han var hemma mellan halv tolv och åtta. Vi har haft många timmar tillsammans. Några av dem var hans son Elias här, och Sara och hennes kille tittade förbi. Några timmar var vi själva, ömsom skrattade, ömsom grät tillsammans. Tillvaron är en storm av känslor. Glädje över att få vara hemma med honom, sorg över allt som har hänt oss, hopp om framtiden men också förtvivlan över saker som har gått förlorat.

Och det värsta av allt; att skjutsa honom tillbaka till sjukhuset. Vi har en jobbig period nu, när allting går upp för Mikael, vad som hänt, och hur det kommer att påverka oss i framtiden. Det är svårt att hitta lugn, hämta styrka. Jag samlar all kraft i de korta stunder av själslig lycka när vi ligger tillsammans i soffan med hundarna, då jag blundar och kan känna ett uns av det som var innan allting hände.

20150419_084627 (2)20150419_084606 (2)

Måste försöka få inspiration och tid till att ta fram systemkameran igen, men tillsvidare lite mobilbilder…

20150419_154319 (2)

Amy slappar ute på verandan tillsammans med husse

20150419_084543 (2)20150419_084819_Richtone(HDR) (2)20150419_084433 (2)20150419_084430 (2)20150419_084534 (2)