Att inte orka

Det finns en sak som jag är ganska dålig på, och det är att tillåta mig själv att inte orka ägna mig åt hundarna så mycket som jag vill. När jag är ärlig mot mig själv så inser jag ju att jag mår väldigt dåligt. Oftast yttrar det sig som trötthet, deppighet och hopplöshet, ibland som djup sorg och ibland som plötslig chock när jag inser hur nära döden Mikael faktiskt var.

Med allt detta är det ju inte så konstigt att jag ofta känner mig orkeslös. Allting tar så fruktansvärt mycket energi. Det leder till att jag ibland inte orkar göra det där extra med hundarna. Att ta ut dem på promenader kan ibland kännas jobbigt nog. Jag kämpar för att hålla orken uppe, att orka ta mig tid för drag och agility. Det blir ett par gånger i veckan. Men det jobbiga är hur dåligt samvete jag får de dagar jag inte orkar. Och då är jag ändå ihärdig med att intala mig själv att det är så här nu. Och att det blir bättre. Men ibland hjälper det liksom inte.

Men den som det märks mest på är Wynee, som lätt blir gnällig och rastlös om hon inte får tillräckligt med aktivering. Både Amy och Dia är väldigt tålmodiga och kräver faktiskt inte så mycket. De finner sig i situationen och verkar hyfsat nöjda med promenader. Och att springa på gården och busa är det bästa de vet.

Så vi får helt enkelt kämpa på. Hålla huvudet ovanför vattenytan.

IMG_2481 (2)E (1024x734)IMG_2508 (2) (1024x687)IMG_2514 (2) (1024x684)IMG_2502 (2)E (773x1024)IMG_4043 (2) (739x1024)

6 reaktioner på ”Att inte orka

  1. Även om det känns så så har dom det bättre än hundar som sitter ensamma i en lägenhet hela dagarna för att sedan få en koppelrunda.
    Ibland måste man ge sej själv lite egentid, har också haft samma tankar .
    STOR KRAM från oss alla

    Gilla

  2. Det är verkligen fullt förståeligt att du inte känner orken till hundarna just nu, när du bär på den stora sorg du gör. Hoppas att du kommer kunna tillåta dig att göra det. Även om hundar behöver aktivering så tycker jag dom verkar förstå mycket mer än man tror. Det märkte jag på Tassie när jag själv var sjuk. Jag tycker du verkar vara stark ändå, som verkligen försöker upprätthålla ditt liv trots omständigheterna. Jag tycker dina hundar verkar leva ett fantastiskt bra liv, med eller utan agility och drag. Hoppas att du kan tillåta dig att känna, och ta bort kraven en period nu.
    Styrkekram!

    Gilla

  3. vet precis hur det känns att känna så! Du måste få unna dig egen tid nu och vila när du känner att du behöver då du går igenom denna jobbiga period just nu. Du gör det så bra! Dina hundar har det toppen! 🙂 Kram!

    Gilla

  4. Vad jobbigt! Men jag förstår dig och det är förståeligt att du känner dig så! Själv har jag också lite samma problem, jag är ju dock inte i samma situation som du, med en sjuk sambo, men jag har en otrolig stress över allt skolarbete lärarna öser på oss och då blir det inte tid för Zara.. och JA med dåigt samvete sitter man hemma och med dåligt samvete skrapade jag ihop ett inlägg, man eller i alla fall jag känner mig som en värdelös hundägare då jag inte gjort nåt. Håll orket uppe, det kommer att ljusna 🙂 Styrke kramar åt er!

    Gilla

  5. Förstår att du inte orkar! Men du måste börja känna att det är ok att känna så, då kommer vilan ta bättre. Vet hur det är att bära omkring på oro och ångest, det gör en tröttare än vilken promenad som helst. Hundarna kommer klara sig, och jag är säker på att de är lyckliga oavsett vad du gör med dem sålänge du är med dem. Det är ju ändå ”bara” en period av erat liv som förhoppningsvis kommer ändra sig till det bättre.
    Kram på dig och kämpa så mycket du kan, vila så mycket du kan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s