Idag har Mikael varit på hembesök. Det är så fantastiskt att se honom i vårt hem, nästan som om det var lite som förut. Vi drack kaffe, åt bullar och sedan gjorde vi ugnspannkaka. Hundarna var glada över att se honom, men Dia var lite reserverad, främst på grund av personalen från sjukhuset, men även rullstolen och att Mikael ser ut och låter lite annorlunda. Hon känner att det är något som är annorlunda.
Personalen från sjukhuset pratade mycket om vad som behövs för att han ska kunna komma hem på helger, och det ingav mycket hopp. Det känns som om det inte dröjer så länge till. Tänk vad härligt när han kan börja komma hem på helgerna!
