Vilka soliga dagar det har varit! Jag och Sara har invigt utemöblerna med lite kaffe och prinsesstårta. Tyvärr är det svårt att njuta då jag och Mikael har det väldigt jobbigt just nu. Han vill bara hem… Och det smärtar mig att se honom så nerslagen. 😦
Det största dilemmat just nu: hur mycket ska man ge av sig själv utan att utplånas? Det är en lång bit kvar av rehabiliteringen, och det är som om det krävs mer och mer av mig. Att alltid svara när telefonen ringer, stötta fastän jag är utmattad, trösta fastän jag själv gråter hejdlöst inuti. Man vill ju vara tillhands, ställa upp för de vi älskar. Det är lätt att sätta sig själv i andra hand.
Försöker att ta det lite lugnt ändå, men hundarna på gården. Bjuder på lite soliga bilder som jag försöker muntra upp mig med.
Det är nog omöjligt att sätta sig in i den situation du befinner dig i just nu. Men det känns som om även du kanske skulle behöva professionell stöttning om du ska orka det här. För det är fullt förståeligt att du känner som du gör! Jag tycker, som tidigare nämnt, att du verkar väldigt stark som ändå orkar det här. Hoppas allt ordnar sig till det bästa!
GillaGilla
Vilka härliga bilder! Styrkekramar till dig, du är otroligt stark!
GillaGilla