Vardag

Utställning

Idag bar det iväg till Österbybruk på utställning. Jag ställde ju inte ut, men jag träffade Jenna med hennes fina varghundar, Hattai och Okami, de som var här på varghundsträff. Hattai ställdes ut och fick excellent. Det var första gången Mikael träffade dem och han blev särskilt förtjust i Okami. Nästa gång ska vi försöka ta med oss åtminstone Amy, men idag valde jag att inte ha med hundarna på grund av rullstolen. Och Dia behöver nog mogna på sig lite till, men sen så!

Kul dag idag!

Här är lite bilder på Hattai och Okami

20150530_122801 (2)20150530_114038 (2)20150530_112120 (2)20150530_114718 (2)

Vardag

Utställning i Österbybruk imorgon

Imorgon ska jag och Mikael gå på hundutställning i Österbybruk. Jag var där förra året och det var mycket lyckat! Jag har ännu inte ställt ut, Amy är ju inte renras och för Dias del har det inte varit aktuellt. Vi ska inte ställa ut i år heller, utan kommer att titta på fina Hattai (csv) och träffa hennes matte. De var ju hemma här hos oss för ett tag sedan på varghundsträff. Ska bli kul att träffa dem igen.

Bilder från förra årets utställning

img_7188_2_5381fc6addf2b324640ce93cimg_7195_2_5381fcd72a6b225bdb555345

Vardag

På rätt spår igen

Ibland spårar man ur och tappar sin kurs. Då måste man se till att komma på rätt spår igen. De senaste dagarna har varit tuffa och det har känts som om vi har varit på väg åt fel håll, spårat ur och till och med varit på väg att krascha. Men nu känns det som om vi är på rätt väg igen.

Det gäller att släppa lite på kontrollen, och det ger utrymme till mer ensamtid, möjligheter  att få allting att gå ihop. Jag har börjat gå kvällspromenader med hundarna fastän Mikael är hemma. Inga långa promenader, men ändå. Ju längre tiden går desto mer kommer Mikael att kunna klara sig själv och vi kommer sakta men säkert få tillbaka ett mer normalt liv.

20150526_200449 (2)

Drag, Vardag

Rullstolsdrag

Här kommer lite bilder från dagens soliga rullstolsdrag tillsammans med Sara. Vi kopplade både Amy och Dia till rullstolen idag och det gick över förväntan. Jag var beredd på att hon skulle tycka att rullstolen var lite obehaglig, men hon knallade på fint, även om det var Amy som stod för det mesta utav draget. Amys nya sele funkar fint, men Dia behöver också en ny, då hon inte fyller ut sin. Så det får bli hennes tur nästa gång det bär av till brukshundcenter.

Amy kämpade på som aldrig förr. Det är verkligen bra dragträning för dem eftersom rullstolen är ganska trög, så det blir mycket motstånd, Amy får träna på att verkligen ta i. Och det gör hon allt bättre.

Det är kul, för drag är ju verkligen en sysselsättning med hundarna där rullstolen inte är ett bekymmer, utan till och med en resurs. Vi planerar att köpa någon typ av barmarksvagn, så det kommer bli ännu mer drag av!

20150527_152705 (2)20150527_152730 (2)20150527_151645 (2)20150527_152956 (2)

Vardag

Utskrivning och framtidstro

Idag var det stormöte med teamet på rehabiliteringen. Där diskuterades Mikaels utskrivning från sjukhuset som kommer att bli runt den nionde juni. Drygt två veckor kvar bara! Det känns lite overkligt att vi kommit så långt, även om det är en lång väg kvar. Efter utskrivningen kommer ett rehabteam att komma hem och träna. Det kommer ju att bli ett helt annat liv, och det kommer att bli skönt att slippa alla dessa resor till sjukhuset, som har pågått sedan januari.

Det känns verkligen att det går framåt nu, jag har framtidstro, även om det stundvis är väldigt tungt.

Här kommer lite bilder på sötnosarna.

IMG_6077 (2) (1280x853)IMG_6089 (2) (1280x855)IMG_6090 (2) (1280x853)IMG_6098 (2) (1280x866)IMG_6102 (2) (1280x853)

 

Vardag

Fullspäckad helg

Den här helgen har vi haft ovanligt mycket på programmet. I fredags hade vi besök av både Mikaels föräldrar och min mamma, i lördags var vi på fotbollsmatch och på kvällen kom syster och hennes sambo över för att se eurovision med oss. Och det blev ju som jag trodde; att Måns vann! Idag har vi varit inne på Uppsala konsert och kongress för att se dansuppvisning som Mikaels dotter är med i. Och imorgon bär det av igen, för då fyller dottern tretton hela år.

Livet rullar på, jag vill bara att tiden ska gå fort. För varje vecka som går blir Mikael lite bättre, och vi kommer ett litet steg närmare vårt gamla liv, som i och för sig kommer att bli helt nytt i och för sig.

20150519_083840E (2)

Dia spejar ut över ägorna

20150523_210549 (2)

Jag förbereder inför eurovision

20150523_170720 (2)

Amy och Wynee ute på gården

Träning, Vardag

Fotboll och miljöträning

Gör ett sent inlägg, nu när jag sitter och tittar på eurovision. Idag har det varit full rulle. Mikaels mamma och bror var här tidigare, och sedan bar det iväg till en fotbollsmatch som Mikaels son var med i. Jag tog med mig Amy och wynee men lämnade Dia i bilen då hon blir för stressad bland mycket folk. Vi hade parkerat bilen precis bredvid fotbollsplanen så jag kuber hålla koll på henne.

Amy är verkligen den hunden som är lättast att ha med sig överallt. Hon är lugn, tyst och snäll. Wynee är snäll men har lite svårt att vara passiv och blir lätt lite skällig.

image

image

image

image

image

Träning, Vardag

Den lilla rädda hunden bakom utfallen

Dia är och kommer nog alltid att vara min största utmaning. Framför allt när det gäller hundmöten. Ni som har följt bloggen vet att hon länge har haft problem med hundmöten. Men jag vet inte om jag har använt ordet ”utfall”. Men så ser sanningen ut. Hon gör utfall mot andra hundar, med full kraft och rest ragg. Det är ju detta vi tränar med vår privattränare när vi kör BAT. Dias problem kom rätt plötsligt. Från att ha varit feg till att bli utagerande.

Att ständigt skälla och bråka på en hund som gör fel kommer i slutändan bara att drabba relationen negativt, och i många fall kan man även förstärka det felaktiga beteendet. Till exempel med en hund som inte kommer vid inkallning; ju argare du blir desto mindre benägen att komma blir hunden. Att skälla på en hund som gör utfall vid hundmöten kan förstärka hundens obehagskänslor och göra beteendet värre.

Min utgångspunkt när det gäller Dia är att vi aldrig ska möta andra hundar på närmare avstånd än att hon lyckas hålla sig lugn. Och det kan vara rätt långa avstånd kan jag avslöja. Jag väljer områden där det är lätt att gå undan, och då vi har överblick. Om jag skulle råka hamna i en situation är den sista utvägen att helt enkelt vända om. En annan utgångspunkt är att jag alltid själv ska vara lugn, oavsett vad som händer, och detta är ju väldigt, väldigt svårt.  Förut kunde jag bli både arg och ledsen, men jag upplever att de känslorna har försvunnit. Jag har lärt mig att se den lilla rädda hunden bakom utfallen. Det ger mig bara en stark medkänsla och önskan att kunna hjälpa henne, att kunna vara en trygghet för henne.

Sedan jag började arbeta på det här sättet upplever jag att det har blivit lite bättre. Genom att jag själv håller mig lugn och inte utsätter henne för situationer hon inte klarar av är min förhoppning att hon tillslut ska känna sig trygg i mitt sällskap och med omgivningen. Vi har fortfarande en mycket lång väg kvar, men vi har börjat vandra på den vägen tillsammans.

IMG_5929 (2)

 

Träning, Vardag

Sol, fika och träning på gården

Äntligen lite sol och tid utomhus. Jag har fått ut ett litet bord och två stolar vid ena ingången, Sara var på besök och vi fikade utomhus. Passade på att träna lite enkla saker med hundarna och det märks att de inte får lika mycket uppmärksamhet just nu, för de är otroligt motiverade när jag vill göra någonting med dem. Det i sig är ju väldigt roligt. Jag ska försöka ta tag i träningen nu, försöka få mer tid över åt hundarna. Jag märker att saker och ting faller på plats mer och mer. Mikael klarar sig själv allt mer vilket ger mer utrymme över till annat.

IMG_6003 (2) (1280x882)IMG_5966 (2) (1280x853)IMG_5983 (2) (1280x853)IMG_6014 (2) (1280x902)IMG_6019 (2) (1280x853)IMG_6022 (2) (1280x916)IMG_6025 (2) (1280x929)