Så oförskämt orättvist

Som utgångspunkt försöker jag tänka positivt, och att vara tacksam över hur bra allting faktiskt har gått med tanke på omständigheterna. Men ibland sjunker jag ner i bitterhetens djup och känner bara att allting är så oförskämt orättvist.

Jag har vissa ”svårigheter” som gör att jag varit sjukskriven länge och har svårt att jobba heltid. Jag har i princip brottats med demoner hela mitt liv, och försökt hitta ”min flock, min tillhörighet”. Det är inte lätt i ett samhälle där man inte passar in i ”formen”. Där allting går ut på att prestera så bra som möjligt på kortast möjliga tid. Hela mitt väsen säger ifrån. Det är inte bra, det förstör oss människor. 

Efter en livslång kamp började jag få fotfäste, snubbla mig fram mot en framtid som såg rätt ljus ut. Jag har inte mått så bra på många år, och jag kände att styrkan började komma tillbaka. Och då, PANG, sköt någon undan benen för mig. Mikaels hjärnblödning kom obarmhärtigt brutalt och oförväntat, och demonerna återvände.

Snacka om bakslag. Men det finns inget annat än att kämpa sig igenom det här också. Jag vet vart jag vill komma och jag ska komma dit. Det kommer bara att ta så mycket längre tid. Allting annat har lagts på hyllan; dragträningen som jag skulle intensifiera, hundkurserna jag skulle gå t ex i agility. Jag får försöka ta ett steg i taget på vägen tillbaka till livet.

IMG_5263 (2) (1024x683)

4 reaktioner på ”Så oförskämt orättvist

  1. Hej!! Jag förstår vad du menar med att ha svårigheter och inte passa in överallt, det är samma här, jag är sjukskriven och ska till hösten börja arbetsträna på ett bibliotek för att se om det funkar!!!
    Och att du får vara med om att vara stark och sedan få detta med din kille är som en sjuk prövning, tycker så himla synd om er, ni har ett så fint hus och så fint liv! Så himla ledsen för er skull med Amy=/
    Jag följer din blogg, den är så fin, så fina bilder ❤ vackra hundar!!!

    Gilla

  2. Förstår att det måste kännas tufft och orättvist, det är egentligen väldigt konstigt samhälle vi lever i. Typ ”vässa armbågarna” och kör. Det passar verkligen inte alla! Hoppas att du kommer hitta tillbaka igen, sen, till det du fick upp känslan för att vilja utveckla!

    Gilla

  3. Samhället i stort är ju inte så förlåtande och sätter mycket press, men jag tror det är viktigt att vara snäll mot sig själv och låta saker ta tid ibland. En klok vän till mig brukar säga att vi människor alltid tar rätt beslut, utifrån vad vi vet där och då när beslutet tas. Och det stämmer ju lite kanske, att du valt bort vissa saker nu under en period kanske var helt rätt med utgångspunkt av hur läget var och det är ju OK och även klokt! Ni har verkligen haft mycket att kämpa med, och jag hoppas att det snart börjar lätta och ljusna! Kramisar!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s