Det är omöjligt att inte le när man ser Dia rocka loss i naturen. Så här på sommaren blir det ju mindre, bara korta stunder på utvalda platser, men det räcker för att hon ska få springa av sig.

Den som ändå kunde känna den glädje och energi som hon utstrålar! Men för tillfället rycks jag med i glädjeruset och det gör mig gott. Tack Dia!

Nu är jag helt slut efter en dag med besök på karolinska sjukhuset i Stockholm med Mikael, tunga besked och tuffa beslut, konstant magont och ryggsmärta. Ändå kan jag inte förmå mig att gå och lägga mig. Brukar bara sluta med att jag ligger och stirrar upp i taket. Natten är inte min vän, och inte gör det saken bättre att vi nyss sett klart sista avsnittet av Game of Thrones, säsong fem, som har varit ett glädjefyllt inslag i vardagen varje måndag.

Klamrar mig fast vid dagens ljuspunkter som kom i form av en rollator, ett positivt mail från försäkringsbolaget och pasta med svampsås tillsammans med syster.