Börjar ta farväl…

Posted on Updated on

Jag har inte skrivit så mycket mer om Wynee. Jag antar att jag försökt skjuta upp allting eftersom det är så otroligt jobbigt. Och ibland får jag hopp om att det ska fungera, men sedan så måste jag ju inse att det bara inte går. Att alla i den här familjen lider, hundarna också och det gäller att inte glömma bort det. De känner av när husse och matte mår dåligt och är ledsna. En tillvaro full av sorg, stress och tidsbrist. Vad som däremot fortfarande finns är kärlek. Vi gosar, ibland alla tillsammans i dubbelsängen. Trots att det lämnar grus och hundhår i lakanen, är det så mycket värt för den lilla stunden tillsammans. Det är då vi stärker våra band. 

Min högsta önskan för min lilla Wynee är att hon skulle kunna hitta den där familjen som blir bara hennes. Det känns som om det hade blivit vi om vi inte drabbats av en så fruktansvärd olycka som förändrade våra liv. Det är verkligen en stor sorg i mig att jag tog Wynee under mina vingar, och vi skulle ha det så bra tillsammans, och så rasade allt. Fyra månader ihop fick vi innan sjukdomen slog till. Fyra härliga månader med Wynee.

Jag har funderat ut och in om det inte skulle kunna funka, men till min förtvivlan kommer jag gång på gång fram till att det inte är rättvist mot Wynee, och inte heller mot oss. Hon är understimulerad och stressad i den här situationen. Visserligen får jag mer och mer egen tid att ägna åt hundarna, men framtiden är mycket oviss. Hur smärtsamt det än är att erkänna vissa saker för sig själv så måste man. Vi vet inte hur återställd Mikael blir. Vi har en mycket tuff tid ekonomiskt framför oss. Det går hela tiden upp och ner; ibland känns allt rätt ok, för att sedan rasa samman i en tillvaro av kaos.

Och det handlar väldigt mycket om den egna orken. Jag erkänner; jag känner mig ofta helt slutkörd, sönderstressad och på gränsen till kollaps. Att ha en hund som stressar runt benen och skäller skapar både inre stress och dåligt samvete. Jag orkar inte gå runt och ha dåligt samvete för att jag inte aktiverar henne så mycket som hon behöver. Så sanningen är den att det ju inte bara är för Wynees skull, utan för min och Mikaels också. Jag vill inte att hon ska behöva bli en källa till irritation och konflikt. Det vill jag bespara henne.

Så…nu har jag påbörjat mitt farväl. Jag gråter inombords när det verkligen går upp för mig att hon inte ska bo kvar här med oss. Men jag vet också att det är det bästa för alla. Det svåraste att acceptera är ju att just vi skulle drabbas av en sådan olycka. Att vi inte hade kunnat få vara friska och Wynee hade fått bo med oss tills vi blev gamla och gråhåriga. Men det går inte att förändra det som hänt. Det enda man kan göra är att göra det bästa av situationen. Och jag hoppas verkligen att vi kan hitta ett hem där hon får mycket kärlek och uppmärksamhet, där hon blir älskad för den underbara hund hon är, ända tills hon blir gammal och benen inte bär henne längre. ❤

IMG_7069 (2) (1280x853)E

 

8 thoughts on “Börjar ta farväl…

    Karin Arhamn said:
    23 juni, 2015 kl. 01:17

    Vilket tufft beslut, förstår att det känns jobbigt! Dock väldigt klokt, speciellt om du känner att tiden inte finns där. Det känns verkligen som att du har satt allas bästa i fokus, framför det känslomässiga. Starkt och modigt! Ni kan verkligen inte rå för situationen. Hur gammal är Wynee?

    Gilla

      wildshenanigan responded:
      23 juni, 2015 kl. 08:16

      Tack för de fina orden! Wynee är sju år men beter sig som om hon är två :p

      Gilla

    annamyrin said:
    23 juni, 2015 kl. 04:37

    Oj, så ledsamt, har verkligen förståelse hur ni tänker. Det är alltid svårt att ta beslut men ni gör alldeles rätt i denna situation. Jag förstår att ni har så otroligt mycket kärlek till fina Wynee. Jag håller tummarna hårt att ni finner ett bra hem till henne. Och att ni kommer att må bra.
    Styrkekramar till er! ❤

    Gilla

    Elin och Billy said:
    23 juni, 2015 kl. 07:53

    Vad tråkigt 😦 Måste vara jättejobbigt att behöva lämna bort henne, men samtidigt skönt med ett ”måste” mindre, speciellt om hon kräver mer än vad du känner att du kan ge för tillfället. Det är ett modig! Stor kram till dig, ni kommer finna ett fantastiskt hem åt henne =)

    Gilla

    Hund-lycka said:
    24 juni, 2015 kl. 12:10

    Vad tråkigt att behöva ta det beslutet. Men ibland måste man ta ett sånt för alla inblandade och det kan bli hur bra som helst. I er situation är det så förståeligt och jag håller alla tummar för att det ska lösa sig till det allra bästa
    Lycka till!

    Gilla

      wildshenanigan responded:
      24 juni, 2015 kl. 12:14

      Tack så mycket! Jo jag vet ju att det är rätt beslut, är ibland så svårt att acceptera hela situationen bara. ..

      Gilla

    Sandra, Thyra & Lhine said:
    25 juni, 2015 kl. 09:23

    Hoppas ni hittar ett fint hem åt henne ❤ Hon är ju otroligt vacker att se på, så vem blir inte charmad av det? Med tanke på hennes ras så är hon säkert en jätterolig hund att aktivera och träna med också 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s