Drag, Vardag

Äntligen lite glädje!

Idag har det varit en bra dag, för första gången på länge. Älskade syster har varit här, och älskade pappa. Vi har druckit kaffe, ätit dammsugare och skrattat. Jag och Sara tog ut Amy och vagnen på en liten dragtur också. Det går ju inte att dra i värmen, så det blev en väldigt kort prova-på-tur. Det är verkligen jätteroligt och vagnen går jättebra! Hundarna fick sedan en lugn och skön promenad.

På kvällen har vi varit ute på gården länge länge, och klippt gräs och gjort fint. Mikaels systers man kom och hjälpte till vilket var ovärderligt. Så nu börjar det komma fram en fin gräsmatta. Jag måste klippa lite mer, men sen har jag plats att sätta upp hindren och göra en liten agilitybana.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt och välbehövligt det har varit att få uppleva en bra, positiv och produktiv dag.

IMG_6711 (2)IMG_6745 (2) (1)20150419_154319 (2)h20150623_185250

Vardag

Börjar ta farväl…

Jag har inte skrivit så mycket mer om Wynee. Jag antar att jag försökt skjuta upp allting eftersom det är så otroligt jobbigt. Och ibland får jag hopp om att det ska fungera, men sedan så måste jag ju inse att det bara inte går. Att alla i den här familjen lider, hundarna också och det gäller att inte glömma bort det. De känner av när husse och matte mår dåligt och är ledsna. En tillvaro full av sorg, stress och tidsbrist. Vad som däremot fortfarande finns är kärlek. Vi gosar, ibland alla tillsammans i dubbelsängen. Trots att det lämnar grus och hundhår i lakanen, är det så mycket värt för den lilla stunden tillsammans. Det är då vi stärker våra band. 

Min högsta önskan för min lilla Wynee är att hon skulle kunna hitta den där familjen som blir bara hennes. Det känns som om det hade blivit vi om vi inte drabbats av en så fruktansvärd olycka som förändrade våra liv. Det är verkligen en stor sorg i mig att jag tog Wynee under mina vingar, och vi skulle ha det så bra tillsammans, och så rasade allt. Fyra månader ihop fick vi innan sjukdomen slog till. Fyra härliga månader med Wynee.

Jag har funderat ut och in om det inte skulle kunna funka, men till min förtvivlan kommer jag gång på gång fram till att det inte är rättvist mot Wynee, och inte heller mot oss. Hon är understimulerad och stressad i den här situationen. Visserligen får jag mer och mer egen tid att ägna åt hundarna, men framtiden är mycket oviss. Hur smärtsamt det än är att erkänna vissa saker för sig själv så måste man. Vi vet inte hur återställd Mikael blir. Vi har en mycket tuff tid ekonomiskt framför oss. Det går hela tiden upp och ner; ibland känns allt rätt ok, för att sedan rasa samman i en tillvaro av kaos.

Och det handlar väldigt mycket om den egna orken. Jag erkänner; jag känner mig ofta helt slutkörd, sönderstressad och på gränsen till kollaps. Att ha en hund som stressar runt benen och skäller skapar både inre stress och dåligt samvete. Jag orkar inte gå runt och ha dåligt samvete för att jag inte aktiverar henne så mycket som hon behöver. Så sanningen är den att det ju inte bara är för Wynees skull, utan för min och Mikaels också. Jag vill inte att hon ska behöva bli en källa till irritation och konflikt. Det vill jag bespara henne.

Så…nu har jag påbörjat mitt farväl. Jag gråter inombords när det verkligen går upp för mig att hon inte ska bo kvar här med oss. Men jag vet också att det är det bästa för alla. Det svåraste att acceptera är ju att just vi skulle drabbas av en sådan olycka. Att vi inte hade kunnat få vara friska och Wynee hade fått bo med oss tills vi blev gamla och gråhåriga. Men det går inte att förändra det som hänt. Det enda man kan göra är att göra det bästa av situationen. Och jag hoppas verkligen att vi kan hitta ett hem där hon får mycket kärlek och uppmärksamhet, där hon blir älskad för den underbara hund hon är, ända tills hon blir gammal och benen inte bär henne längre. ❤

IMG_7069 (2) (1280x853)E

 

Konst och annat, Vardag

Farväl Game of Thrones

Förutom hundarna och det kreativa så har jag en till passion och det är game of thrones. Sedan jag såg första avsnittet för ett par år sedan har jag varit totalt fast. Och nu har ju femte säsongen kommit ut, vilket har inneburit att jag och Mikael suttit bänkade vid filmnet varje måndag i tio veckor.

Men nu är det alltså slut och det kommer bli tooomt, och en lååång väntan till nästa säsong. (För jag antar att det kommer en säsong sex!!??)

Game-of-Thrones-game-of-thrones-37993023-500-650

Vardag

Midsommarhelgen

Det här har utan tvekan varit den värsta midsommarhelgen i mitt liv. På midsommarafton var vi bjudna till Mikaels syster med familj, men vi åkte aldrig iväg eftersom Mikael mådde för dåligt. Jag satt i köket, drack te och tecknade hela dagen medan Mikael låg och sov. Dagen efter hade vi bestämt att vi skulle åka till hammarskogen till min mamma, men på morgonen sa Mikael att han inte ville följa med för att han mådde för dåligt. Så hans föräldrar kom och hämtade honom och jag fick åka till hammarskogen själv. Visserligen var det skönt att komma iväg och träffa mamma, men det är väldigt tungt att veta hur dåligt Mikael mår.

Idag fyller han 35 år. Hans familj har varit här och vi har grillat korv och firat honom. Jag tror att det gjorde honom gott, även om han innan sa att han inte ville bli firad. Hans barn var här också, vilket innebar lek och skoj för hundarna. De gillar att leka, kasta boll och göra tricks, och det var kul att se dem så glada (både barnen och hundarna). Jag är verkligen glad för att alla tre hundarna är så himla bra och snälla med barn. Det är guld värt.

IMG_7037 (2) (1280x912)IMG_7063 (2) (1280x868)IMG_6936 (2) (1280x855)IMG_7066 (2) (1280x855)IMG_6983 (2) (1280x853)

Vovvarna i hammarskogen

20150620_182004

Smile Wynee!

IMG_7008 (2)IMG_7018 (2) (1280x853)IMG_6961 (2) (1280x817)

Mammas vackra blommor

IMG_7093 (2) (1280x853)IMG_7097 (2) (1280x855)IMG_7112 (2) (1280x876)IMG_7119 (2) (1280x853)IMG_7139 (2) (1280x845)IMG_7140 (2) (1280x810)IMG_7141 (2) (1280x855)

Lek på gården

20150621_152746

Grillning på gården för att fira Mikaels födelsedag

Vardag

Grattis Amy, 6 år!

Eftersom vi inte vet vilket datum Amy är född, utan bara att det är runt juni/juli, så brukar vi fira henne på midsommarafton. Så idag firar vi att Amy har blivit hela 6 år gammal! Fina fina tjejen! När vi fick henne var hon tre år, och mycket har hänt sedan dess. Hon var en hund som hade svårt att lyssna, var väldigt stressad/glad när hon skulle hälsa på folk, jobbig vid hundmöten, rymningsbenägen och drog som ett vilddjur i kopplet. Jag vet inte hur många promenader jag tränade henne med klicker att bara lyssna på sitt namn och förknippa det med någonting kul. Och under de åren vi haft henne har vi kämpat med koppelpromenaderna.

Nu lyssnar hon (för det mesta) glatt när man säger hennes namn, kommer glatt springande när man ropar (om det inte är något väldigt intressant som hon måste utforska först, hon är ju trots allt husky), går för det mesta hyggligt i koppel, är lyhörd och intresserad av att samarbeta (jag får inte vara ifred när jag ska träna Wynee i agility, för Amy vill också vara med!). Hon utvecklas hela tiden i positiv riktning och jag är så glad över att hon är en del av vår familj, trots att vi har haft våra jobbiga perioder.

Det var ett tag som det inte kändes som om vi kunde ha kvar henne på grund av att hon inte verkade trivas i flocken, samt att hennes sätt att vara ledde till problem. Men så här i efterhand så är jag så tacksam över att vi kämpade vidare, och jag tror att det handlar mycket om inställning, men också naturligtvis om mycket träning. Jag har omvärderat hennes egenskaper och verkligen lärt mig uppskatta och älska henne precis som hon är. Nu förstår vi varandra.

IMG_6708 (2) (1024x1024)

Vardag

Drömmer mig bort från regnet

Vilken midsommar som stundar. Egentligen vill jag bara få det överstökat. Verkar som om det ska regna och vara grått. Dessutom är det svårt att glädjas när någon man älskar mår dåligt. Vi har haft några riktigt tuffa dagar. Det känns som om all oro och sorg som jag burit på sedan januari har lagrats inuti mig. Jag har kämpat för att hålla ihop, för Mikaels skull. Men nu känns det som om det börjar spricka. Det är svårt att alltid vara den starka, alltid vara lugn, förstående och säga de rätta sakerna.

Jag känner att jag verkligen skulle behöva komma igång med någonting, vill ju gå hundkurser och komma igång med agilityn igen. Ibland känns det nära och ibland väldigt långt bort. Men det är mitt mål, för jag vet att det skulle göra mig gott.

Men jag ser i alla fall fram emot lördag då vi åker ut till kusten till min mamma. Ska bli skönt att komma iväg en sväng, umgås och grilla. Fram till dess tittar jag på härliga bilder från tidigare soliga dagar och hundbus på gården.

IMG_6846 (2)IMG_6812 (2)IMG_6847 (2)IMG_6832 (2)IMG_6840 (2)IMG_6833 (2)IMG_6830 (2)IMG_6796 (2)

Vardag

Lite bilder från dagen

Jag är egentligen alldeles för trött för att blogga. Den här dagen har varit jobbig. Jag förundras över vilka elaka människor det finns. Jag orkar inte ens skriva om det. Som tur är så finns det verkligen underbara människor och underbara hundar också i min värld, och deras sällskap gjorde att allt kändes lite lättare. Jag ska försöka komma igen en annan dag.

20150617_12124420150617_15545920150617_155503

Vardag

Ge mig din glädje och energi

Det är omöjligt att inte le när man ser Dia rocka loss i naturen. Så här på sommaren blir det ju mindre, bara korta stunder på utvalda platser, men det räcker för att hon ska få springa av sig.

Den som ändå kunde känna den glädje och energi som hon utstrålar! Men för tillfället rycks jag med i glädjeruset och det gör mig gott. Tack Dia!

Nu är jag helt slut efter en dag med besök på karolinska sjukhuset i Stockholm med Mikael, tunga besked och tuffa beslut, konstant magont och ryggsmärta. Ändå kan jag inte förmå mig att gå och lägga mig. Brukar bara sluta med att jag ligger och stirrar upp i taket. Natten är inte min vän, och inte gör det saken bättre att vi nyss sett klart sista avsnittet av Game of Thrones, säsong fem, som har varit ett glädjefyllt inslag i vardagen varje måndag.

Klamrar mig fast vid dagens ljuspunkter som kom i form av en rollator, ett positivt mail från försäkringsbolaget och pasta med svampsås tillsammans med syster.

IMG_6685 (3) (1024x690)IMG_6669 (3) (1024x683)IMG_6670 (2) (1024x713)IMG_6656 (2) (1024x641)IMG_6687 (3) (1024x683)IMG_6657 (2) (1024x642)

Vardag

Ge mig styrka att ta mig igenom detta

Denna tiden är väldigt tung. Jag kämpar med att upprätthålla något slags liv här hemma. Städa, diska, tvätta, klippa gräset, handla och laga mat, gå ut med hundarna. Ja det är väl sånt som tynger oss alla. Men att göra det med ett hjärta tungt som bly i kroppen och ett inre som smärtar för varje steg, det är något annat. Jag lever och kämpar för två personer nu. När någon man älskar ger upp har man inget val; man får vara den personens hopp och styrka. Så jag måste ju själv känna hopp och styrka. Ingen kan vara stark jämt.

IMG_6156 (2) (1280x862)