Where did we go astray

Jag är själv nu, utan dig. Det här är så svårt, det är en prövning, men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi klara oss igenom det här.

Ikväll hittar jag inga ord för det här hemska, obeskrivliga som ska kallas livet. Det känns som ett stort skämt. Fast jag kan inte skratta åt det för det är bara för tragiskt. Men jag kan ta allt, allt, bara vi håller ut du och jag. Bara vi kämpar tillsammans och inte mot varandra.

Inga avslutande hoppfulla ord. Just nu är jag på en mörk plats.

I’m not a heroe on my own

En bild från Spanien förra året

Don’t stay away from my lonely heart, don’t let it go to waste

we stand together but still apart, and can never be replaced

where did we go astray?

Stumble and fade away