Livets oförklarliga fenomen
Testar mig fram med mitt nya objektiv och beundrar hur Dia börjar växa i sin kostym. Hon är ju fortfarande smal, men hon har lagt på sig en hel del, plus fått lite fylligare päls.
Funderar över livets oförklarliga fenomen, som att man kan bli glad och ledsen till synes utan orsak. Ju mindre man gör desto mindre orkar man göra. När man är med andra kan man önska att man var för sig själv och när man är själv vill man vara med andra. Ibland slås man av hur meningslöst allting egentligen är, och i nästa stund fylls man av möjligheternas kraft.
