Throwback Thursday; inlägg från den ödesdigra dagen

Hittade mitt inlägg från den tionde januari, dagen då Mikael drabbades av hjärnblödning. Och jag kan inte hjälpa det, men det gör så ont. Det har nu gått sju månader. Mycket har hänt, det har gått framåt. Mikael går nu utan hjälp hemma och sakta sakta återgår en sak efter en annan till ”det normala”. Samtidigt får man ju ställa in sig på att livet har förändrats. Det kommer inte att bli som det var. Jag hoppas innerligt att vi kan hitta till en ny och bra tillvaro.

Idag har vi träffat en läkare för att ansöka om en permobil. Det vore kanon för oss, så att även Mikael kan följa med på hundpromenaderna. Nu är det ju ofta för varmt för Amy att dra vagnen eller rullstolen, och ibland vill man ju bara ta en lugn och skön promenad. Så jag hoppas på att det ska gå vägen.

Här är inlägget från den ödesdigra dagen:

PARADISET PÅ JORDEN

Det är där jag bor alltså. Igår var tvillingsyster hos mig och vi var ute på gården riktigt länge, busade med hundarna, tränade agility och fotade. Det var frostigt och otroligt vackert. När man står med kameran i handen kan man ibland lyckas fånga riktigt härliga små ögonblick, som till exempel när Dia i ren glädje hoppar upp på Sara och så kramades de av kärlek. Sara är den enda utanför familjen som Dia har en så nära relation med.

Och idag och imorgon väntas snö!

Skärmklipp2Skärmklipp3Skärmklipp7

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s