Nu har vi kommit till en punkt där jag har insett att vi måste spendera lite tid ifrån varandra, jag och Mikael. Det kanske är svårt för någon som inte har varit med om någonting liknande att förstå, men den här tiden har varit så sjukt påfrestande på många olika plan och jag känner att vi kan nöta sönder vår relation om vi inte är varsamma.
Så nu är jag ensam hemma och han är hos sina föräldrar. Ikväll har jag övningskört med Sara, och vi har tagit en sväng till pappa, gosat med Zelda och druckit te och ätit mackor med marmelad, gått promenad med hundarna. Jag och Sara gick en sväng med Amy och Dia, och när vi är på väg tillbaka till bilen ser vi att pappa och Zelda kommer gående på håll. Dia blir först stel, men sen när hon ser vilka det är så hoppade hon upp och ner. Jag väntade tills hon lugnade sig och stod stilla, då släppte jag henne och hon rusade fram och började busa med Zelda och pappa. Det är så underbart att se henne så framåt, med tanke på vilken osäker hund hon har varit.
Nu ska jag vila och bara ta hand om mig själv, gosa med hundarna och hämta energi.
Hej!
Bara för att man är ett par så måste man inte alltid vara som ler & långhalm.
Egentid är guld värd även för oss som inte har ngn sjuk att ta hand om.
De egna sinnen bör få tid att vila & utvecklas. Ta du tid för dig själv i fortsättningen med ty då har du mer kraft att orka med vardagen. Du är inte ngn ”dålig” människa för det.
Javisst är det fantastiskt att studera djurs beteende i detta fall hundar.
Idag såg vi att Knutte gick med svansen mellan benen. Varför? Jo Mysan kom inte in när han gick in. Han saknade henne inne. Knutte kan däremot vare ute utan Mysan med ut…
Nelly kan ligga ute på tunet & sova eller vara lite utav vakthund fast hon är en golden. Jag tror hon lärt sig av schnauzrarna.
Så visst är det intressant med att se på gänget.
Kram & ha de gott
GillaGilla
Förstår dej, ibland måste man ta sej lite egentid för
att samla kraft så att vardagen blir lättare.
Ha det bra
Kram
GillaGilla