Polarhundsträff
Första halvan av dagen låg jag i soffan och tittade på house, och försökte samla kraft till att göra någonting, men ärligt talat var det som om varenda muskel i min kropp bara lagt av. Jag hade bestämt mig kvällen innan att vara med på en polarhundsträff, men i dag tvivlade jag länge på om jag ens skulle komma iväg. Men jag tvingade mig, för jag visste ju att om jag bara kom iväg så skulle det skänka mig både glädje och energi. Och visst blev det så!
Sju härliga polarhundar och en tjeckoslovakisk varghund härjade runt både länge och väl i skogshagen i Sävja. Amy måste helt klart vara på väg att löpa, för alla pojkarna var på henne som flugor. Och hon verkade gilla det! Det var först efter ca en och en halv timme som hon verkade ledsna lite och började säga ifrån. Och Dia, ja hon var väldigt nervös i början, tyckte väl att det var mycket främmande människor, men även många, stora och burdusa hundar. Men hon slappnade av allt mer och var med i leken, även om hon höll sig lite i utkanten.
Behöver jag säga att jag har trötta hundar ikväll 🙂
29 oktober, 2015 kl. 12:13
Roligt med träff! Ser jag fel eller träffade ni en viss herr Alonso? Min tiks storebror isf! 🙂 Stället ser trevligt ut också.
GillaGilla
29 oktober, 2015 kl. 12:15
Ja det är Alonso! Vad kul! 🙂
GillaGilla
30 oktober, 2015 kl. 10:34
Oj så härligt och vilka vackra bilder! =) Jättefint! Läste om separationen å beklagar, som du säger är det ju en hel dröm som går om intet och säkert en massa invecklade känslor inblandade. Kram på dig!
GillaGilla
30 oktober, 2015 kl. 10:36
Tack för det! Jo det går verkligen upp och ner hur man känner… För det mesta känns ju allt väldigt konstigt. Jag försöker ta en dag i taget. Kram!
GillaGilla