På väg att bli en riktig nörd

Fredagskväll, och jag sitter här själv på min gård med tre hundar omkring mig. Jag hämtade hit Zelda tidigare idag. Och faktum är att det är precis det här jag vill göra ikväll. Jag inser att min spärr som jag har haft under hela mitt liv är på väg att tyna bort. I ett förhållande har man ju en annan person att hela tiden ta hänsyn till. Så nu undrar jag lite; hur ska det här gå? Och jag inser ju att jag är på väg att bli en hundnörd på riktigt. Nu när jag inte har någon som bromsar lite.

Jag har nog varit en nörd i hela mitt liv. När jag och Sara var barn så var det våra konstverk, våra böcker och allt annat som jag totalt förlorade mig i. Så fort jag blir riktigt intresserad av någonting så tar det över min värld. Ibland måste jag bromsa mig själv och försöka ”tvinga” mig ut i verkligheten.

Nörd är kanske fel ord. Jag menar en person som går in för något till 100% och ”tappar bort” allting annat. Men tack och lov att dessa människor finns! Det är en hel del ”galna genier” som välter omkull världen och dess livsåskådningar, på grund av att det fördjupar sig i varje liten detalj, och inte nöjer sig med det utan ska skapa en helt ny värld kring det som de tror på.

Oj, ursäkta, jag menade inte att jag är en av dessa, jag är bara en ”vanlig nörd”, men jag tror att det är samma mekanism som driver allting framåt. Fanatismen och allt det extraordinära. Om alla levde som man ”bör leva”, tycka det man ”bör tycka”, göra det man ”bör göra” då skulle det bli stiltje i allra högsta grad.

Faktum är att jag alltid har känt mig annorlunda, men när jag hittade in i ”hundnördarnas” härliga värld så insåg jag att det finns fler som jag. Det finns fler som inte ”nöjer sig” utan hela tiden strävar efter något ultimat, som inte bryr sig om ifall sängen eller soffan är full av hundhår, eftersom hundhår hör till hundlivet, som i sig är den stora drömmen, och som kanske inser att det här med ett ”svensson-liv” är jävligt överskattat.

I all sorg, besvikelse, kaos och annat som jag dagligen måste hantera, så finns där också en längtan efter att på riktigt få vara den där personen som bor inuti mig, hon som vet vad hon egentligen vill, trots vad alla andra tycker.

Så…ikväll umgås jag med de som gör mig lycklig i all annan olycka. Inspirerade av tematräffen igår har jag, Amy och Zelda tränat en massa tricks. Till och med Dia kom efter ett tag. Det här med tricks är INTE hennes grej. Men det som hon är kung på (eller drottning) det är att ta ögonkontakt, vilket jag tränade mycket när hon var liten. Om jag håller fram en godis i en öppen hand då vänder hon blicken, ser djupt och stadigt in i mina ögon tills jag säger varsågod. Det är underbart att se, till skillnad från Amy som desperat och hastigt flackar med blicken mellan mina ögon och den där efterlängtade godbiten. Där äger Dia!

IMG_7659 (2)IMG_7663 (2)IMG_7667 (2)IMG_7657 (2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s