Det här är lycka

Efter förmiddagspromenaden med alla tre så lämnade jag Amy och Dia i inhägnaden på gården och tog en dragtur med Karak. Jag vågade ta cykeln, det är visserligen frost, men på grusvägen är det inte halt än så länge. Det var kallt och soligt och sagolikt vackert. Vi körde grusvägen och sedan ut på fälten där det finns en uppklippt gångväg. Karak drog på, han gillar att springa fort och det är bara roligt, så vi växlade tempo emellanåt.

Det här är verkligen lycka, en liten stund i paradiset kan man säga, då ingenting annat existerar än jag, Karak, farten och den fridfulla naturen.

20151123_115554

Ut i urskogen

Är det någonting både jag och hundarna njuter av så är det långa promenader i skogen. Och vi går ofta rakt ut i terrängen för lite äventyr. Hundarna älskar det, och det gör att man hela tiden hittar nya platser. Det är dessutom väldigt bra fysträning både för mig och för hundarna, både när det gäller styrka och balans.

Idag var Sara med, och vi gick djupare in än jag gjort tidigare. Tillslut kom vi fram till en väldigt vacker plats, uppe på en höjd med fantastisk utsikt.

Det kändes som om vi var ute i urskogen.

IMG_4098 (2)EIMG_4068 (2)EIMG_4079 (2)EIMG_4109 (2)EIMG_4086 (2)EIMG_4064 (2)EIMG_4066 (2)EIMG_4194 (2)EIMG_4196 (2)EIMG_4115 (2)EIMG_4150 (2)E

Kvällsdrag med vagnen

I går kväll provade jag och Sara vagnen med Karak. En körde vagnen och den andra cyklade bredvid. Och så byttes vi av. Det var superkul, fick verkligen känna på Karaks styrka och kämparglöd då det bitvis är lite uppför vilket gör att det blir lite tungt. Amy klarade inte av att dra vagnen själv där, men det gjorde Karak.

Imorgon måste jag hinna testa cykeln också innan det blir halt ute. Men vilken draghund jag har fått 🙂

Äntligen lite kallare

I morse vaknade jag upp och såg att det var vitt av frost ute. Det fick mig att genast ta på mig varma kläder och ta med mig hundarna ut på gården. Jag hämtade ved och tände en brasa, var ute och busade med hundarna och fotade lite.

Det är roligt att se hundarna så lyckliga! Dia och Karak leker jättefint ihop och det känns verkligen som om de gillar varandra.

Lite senare kom Elin och Flash på besök. Mötet mellan Karak och Flash började väldigt spänt och Karak lät mycket och reste ragg. Men jag var ute med honom i koppel ett tag och när han lugnat ner sig släppte vi dem inne på gården. Det gick hur bra som helst och det slutade med att alla sprang runt och busade. Det var väldigt skönt att de kom bra överens eftersom jag umgås mycket med dem och vi ofta går hundpromenader.

IMG_3886 (2)EIMG_3897 (2)EIMG_4021 (2)EIMG_3932 (2)EIMG_3963 (2)EIMG_3938 (2)EIMG_3976 (2)EIMG_3985 (2)EIMG_3898 (2)EIMG_3901 (2)E

 

Farväl Karna

Efter en lång tid i förnekelse fattade jag idag beslutet att låta dig få somna in. Jag märkte ju att du inte mådde så bra. Kanske borde jag ha fattat beslutet tidigare, men du var mig så kär, och det är ett så svårt, så svårt beslut.

Trots alla tårar hos veterinären så är jag glad över att du slipper lida längre. Jag hoppas du återförenas med dina syskon, framför allt med din syster Dina som var med oss de första åren.

Du blev elva år, och jag hoppas att jag har gett dig ett bra liv. Du har i alla fall gett mig så otroligt mycket. Kommer aldrig glömma dig, älskar dig för evigt.

Vila i frid min älskade Karna

Med mig kommer hundarna

Känner mig lite less på folk som ska ”tycka” en massa saker om hur man väljer att leva sitt liv. I det här fallet: hur många hundar man ska ha. Min närmaste familj; mamma, pappa och Sara är tålmodiga, och Sara älskar ju hundar precis som jag. Tyvärr är ingen av mina föräldrar hundmänniskor i den bemärkelsen, även om pappa själv har hund så är det hans fru som är aktiv med den.

För mig behöver inte de andra älska hundar, men de behöver acceptera att med mig kommer också hundarna. Det gäller när jag kommer på besök, samt vid högtider och annat. Mina hundar är min familj och så är det bara. Sen så har det ju blivit extra mycket på det viset eftersom jag inte har kunnat lämna Dia ensam hemma. I annat fall har jag ju egentligen inget emot att lämna hundarna hemma en stund om man ska åka bort, om det skulle vara det mest praktiska.

Jag dömer inte folk som inte gillar hundar, däremot kan jag i ärlighetens namn erkänna att vänner som inte gillar mina hundar tenderar att blekna bort. Det beror ju på att hundarna är så stor del av mitt liv, och kan man inte dela det i nån bemärkelse så finns det ju mindre att bygga på än med folk som delar ens intressen. Och det gäller ju egentligen alla typer av intressen.

Jag dömer ju inte folk efter hur många bilar de har, eller vilka andra intressen de har, så vill helst inte bli dömd själv. Samtidigt är det väl något man måste leva med och försöka att strunta i. Det kommer alltid att finnas folk som ska lägga sig i andras liv. Jag vet i alla fall hur jag vill ha det och det är det viktigare viktigaste.

image

image

image

image

Första dragturen med Karak

Premiären med Karak blev en tur med Mikael och rullstolen. Egentligen ville jag ta barmarksvagnen, men Mikael vågar inte åka den än så länge då det är lite svårt för honom att styra, så jag får ta det imorgon ensam 🙂 Vi brukar använda linan för tvåspann och vända på den och fästa de båda hakarna i rullstolen, fungerar jättebra!

Hur som helst fick jag känna på honom lite grann, och vilken härlig dragkille! Vi varvade tempot lite, men eftersom jag var tvungen att gå bakom och styra rullstolen gick det ju inte alltför fort. Men ibland gick jag raskt och ibland sprang jag, så jag kan säga att det var rätt hård träning för mig, haha. Men det var väldigt roligt! Nu ser jag fram emot att prova cykeln och vagnen med honom och ta en längre sväng.

Här är en liten film, dålig kvalitet men ändå!