Månad: december 2015

Nyårsafton

Posted on

Vi har åkt ut till min mammas stuga i hammarskogen där vi ska fira nyår. Skönt att komma bort och bli lite bortskämd! Idag har vi gått en härligt skogspromenad, och sedan på eftermiddagen lånade jag mammas cykel och tog en dragtur med Karak. Det är inte snö här, men minusgrader, tack och lov.

I kväll ska vi äta oxfilé och sen ska vi skåla och jag ska skåla för att 2016 blir ett bättre år!

Gott nytt år på er!!

IMG_8822 (2)EIMG_8839 (2)EIMG_8851 (2)EIMG_8850 (2)EIMG_8845 (2)EIMG_8863 (2)EIMG_8855 (2)EIMG_8817 (2)EIMG_8867 (2)EIMG_8808 (2)E20151231_15044820151231_150458IMG_8784 (2)EIMG_8792 (2)EIMG_8789 (2)EIMG_8787 (2)E

En tuff framtid

Posted on

Imorgon är det nyårsafton. Jag hade tänkt fila på en massa fina nyårslöften. Har ju längre haft en känsla av att nu jävlar, nu ska 2016 bli bättre!

Men så kryper verkligheten på en, det pratas om att vi måste sälja huset för ekonomins skull…. Mitt paradis. Ett tag kände jag verkligen: mitt liv är över om jag förlorar det här stället, då finns det inte längre något att kämpa för.

Sen samlar man sig, överlevnadsinstinkten tar över. Man MÅSTE gå vidare. Man kan ju inte bara ge upp..?  Det FINNS andra ställen där man kan få ett bra liv. Det finns lösningar…

Så nu… jag försöker att tänka framåt, men va fan, det är inte så lätt. Jag ÄLSKAR vår gård. Men det viktigaste är att jag och hundarna kan fortsätta leva tillsammans och ha det bra,  även om det är i en liten barack.

Så 2016 kommer vara ett år av mycket förändringar, och det kommer nog bara skitjobbigt bitvis, men det betyder inte att det inte kan bli bra i slutändan.

Det jag fasar för är allt det här ”sälja huset utan att hamna i konflikt och lösa allt ekonomiskt på ett bra sätt utan att förgöra varandra”. Jag vill inget hellre än att det ska kunna lösas på ett bra sätt och att man kan förbli vänner. Vet inte om det är en utopi, men man kan i alla fall sträva efter det.

image

Ett välgörenhetsprojekt i Stora Stan

Posted on Updated on

Idag åkte jag och Amy och träffade Huskyeldar och Passout och deras charmtroll Smella och Brookie, samt en privat fotograf Sandra med sin dotter Ellie, och tog en promenad genom ett julpyntat Stockholm för att sprida lite glädje och medkänsla till behövande. Vi hade en skrinda fyllt med mackor, varm choklad och filtar som vi delade ut.

Det var en mycket mysig promenad som bjöd på skratt och leenden, och gillande blickar. Hundarna skötte sig jättefint! Amy är ju relativt lätt att ha med sig i såna här sammanhang, även om hon blir lite exalterad och ska nosa överallt. Men hon har verkligen mognat!

En mycket berikande dag som gav mersmak, får se vad nästa projekt blir 😉

10568907_10156406284420430_2199152382900583303_n10400521_10156406287120430_1598789345859045062_n1505251_10156406285905430_6841260033365597691_n1930058_10156406288605430_7357532268741792254_n1723866_10156406295375430_2059684103954865230_n1929900_10156406290880430_4164797051676660393_n21584_10156406290645430_8009072405253819115_n10372552_10156406288585430_8734269059158376724_n10644802_10156406295935430_6974945780196559519_n1486702_10156406286720430_588019599029655160_n

Kicksparktur

Posted on

Idag var Sara här och vi kunde inte hålla oss ifrån att prova kicksparken nu när det har kommit lite snö. Det var väldigt roligt, men ja, lite för lite snö var det ju! Vi får hoppas på att det kommer mer!

Då det var lite tungdraget  så kunde vi koppla alla tre hundarna framför och nu har jag nog kommit fram till att det bästa är att ha Karak längst fram och Amy och Dia bakom. Jag har beställt nya nacklinor också så blir det fulländat! Måste bara fortsätta att vänja Dia vid nacklina, för det tycker hon INTE om. Men man får ta det lugnt och i hennes takt.

En liten försmak var det i alla fall!

 

Äntligen snö och minusgrader!

Posted on

Nu börjar det likna nåt. Ikväll när jag var ute och hämtade ved i ladan och hundarna var ute på gården började de första snöflingorna dala, och nu en timme senare är det vitt på marken. Och enligt smhi ska det vara minusgrader i flera dagar framöver. Det bådar verkligen gott!

Hundarna blev som vanligt extra busiga när snön kom, och vi var ute tillsammans i mörkret och njöt av snöfallet.

Karak har börjat uppvakta Dia väldigt mycket, men det kan ju inte vara löp på gång, för hon löpte för inte så länge sedan. Även Amy var på Dia, stackars Dia, hon är verkligen inte villig till något, hehe. Får hålla lite koll där. Karak var så söt då han sprang runt med nosen i vädret och njöt av snöflingorna. Hoppas på att det ligger kvar ett par dagar i alla fall!

Idag tog vi också en lite längre dragtur, om än lite kaotisk, hehe. Men det kommer i ett annat inlägg, tillsammans med en film. Men ja, man måste ju testa sig fram och det är lite bökigt det här var jag ska placera Amy och Dia, men jag har en ny idé till nästa drag!

IMG_8744 (2)EIMG_8746 (2)EIMG_8762 (2)EIMG_8765 (2)EIMG_8761 (2)EIMG_8771 (2)E

Att vara välkommen hos andra

Posted on

Det jag tycker är den största, ja egentligen den enda nackdelen med att ha många hundar är att det ibland kan vara bökigt när man ska bort. Särskilt som nu vid juletider, då man ju vill åka och hälsa på släkt och vänner. Att ta med sig en hund är inte samma sak som att ta med sig tre, och dessutom stora hundar. Så länge det inte är längre tid än att man kan lämna dem hemma går det ju bra, men om man ska fira jul eller nyår blir det ju väldigt många timmar.

Jag har haft turen att alltid vara välkommen med mina hundar hos mamma och pappa, men när en tillslut blev tre så märker jag att det inte alltid är så populärt, speciellt inte för pappa. Jag undrar så hur alla ni andra har det, ni som har många hundar? Det finns ju möjlighet att ta hjälp av någon dagmatte och till och med hunddagis, men dels så kostar det väldigt mycket om man ska lämna bort alla tre, och sen så finns det ju inte på kartan att jag kan lämna Dia till någon främmande person.

Jag har fått tacka nej till tre nyårsinbjudningar på grund av hundarna. Den ena hos min syster eftersom hennes sambos bror som är tokallergisk ska komma dit, och en hos en kompis som har en massa katter, illrar och möss. Den tredje hos min pappa, där mina hundar vanligtvis brukar vara välkomna, men då det skulle komma gäster så tyckte pappa att det blev lite rörigt med fyra hundar, tre katter och en massa folk. En hopplöshetskänsla och en sorg slog till ett kort tag, då jag såg framför mig att jag skulle bli tvungen att sitta själv hemma på nyårsafton.

Det är inte det att jag blir sur på folk som säger nej, för visst har jag förståelse för att man kan tycka att mina hundar är både stora och många. Det är mer en sorg över att man hamnar i ett läge då det känns som om man måste välja mellan hundarna och familjen. Mina hundar är min familj, och de är nästan hela mitt liv just nu. Det är så här jag vill leva; med många hundar och jag har ju en inre önskan om att det ska kunna gå att få ihop det livet med att hälsa på min familj.

Jag skrev och förklarade situationen för min mamma, som svarade att jag och hundarna självklart var välkomna till dem, och en hel del hjärtan. Då blev jag rörd. Ingen har ställt upp så mycket för mig det senaste året som min mamma. Hos henne är jag alltid välkommen, och hon gör sig mödan att åka ut och hälsa på  mig titt som tätt. Och hon ställer upp som hundvakt, och hon köper julklappar till mina hundar.

Tyvärr blir det ju i längden så att de vänner och familjemedlemmar som man bara kan träffa ”hundfri” de träffar man mindre. I alla fall jag.

Idag har jag och Sara gått en härlig promenad i solen, och äntligen är det minusgrader!

IMG_8645 (2)EIMG_8649 (2)EIMG_8613 (2)EIMG_8625 (2)EIMG_8705 (2)EIMG_8692 (2)EIMG_8694 (2)EIMG_8701 (2)EIMG_8711 (2)EIMG_8656 (2)EIMG_8676 (2)EIMG_8660 (2)E

 

En lugn och lite ensam dag

Posted on

Det här med att fira jul tar på krafterna. Idag har vi inte gjort mycket alls, förutom att gå i skogen.

Jag är inte van att vara ensam så här runt jul och jag måste erkänna att det känns lite tomt i själen. Att inte ha någon att duka fram en god frukost med, eller se på film tillsammans. Eller gå i skogen med, dricka te med på kvällen. Jag är ju tvilling också så har växt upp med att alltid ha någon vid min sida. Så det här är bitvis en tuff utmaning för mig, å andra sidan upplever jag att det i längden är stärkande. Att bli trygg med sig själv.

För att hantera ensamheten har jag druckit en massa te från min nya tekanna, och läst i boken som jag fick av Sara. Och så har vi gått länge i skogen, jag och hundarna. Och trots att det blåste mycket och det verkade vara mycket dofter i luften och på marken, och de ibland gick med nosarna i backen, så uppförde de sig exemplariskt lösa, och lyssnade väldigt bra, vilket gjorde mig glad. Jag vet inte hur Karak har varit förut, men Amy har ju tidigare haft väldigt svårt att lyssna när det är spännande lukter, men hon har blivit riktigt duktig ❤

IMG_8594 (2)EIMG_8595 (2)EIMG_8604 (2)EIMG_3208 (2)EIMG_3210 (2)EIMG_4541 (2)EIMG_4687 (2)EIMG_3213 (2)EIMG_4564 (2)E