Jag är på väg tillbaka!

Det handlar inte om att vara duktig. När man har lidit av depression och vet vad det kan innebära så blir tillslut varje sak som man slutför en seger. Om det så är att laga en god middag. Om man har varit deprimerad en längre tid händer det så småningom någonting med ens egen självbild. Samhället ställer höga krav på oss, och mycket här i livet handlar om att prestera. Detta har varit min största utmaning. Om man ligger i soffan och INTE ORKAR kliva upp, så är det inte självklart att man tänker jaja, men jag är ju deprimerad och då kan det vara så här. Jag har faktiskt en sjukdom. Istället är det ganska lätt att tänka det måste vara nåt allvarligt fel på mig som inte ens kommer upp ur soffan. Jag är en dålig och lat människa. 

Depression yttrar sig ju väldigt olika för olika människor, men för mig har det framför allt inneburit onormal trötthet. Att allting känns jobbigt. Det är en hemsk känsla att man SKULLE VILJA leva men man ORKAR INTE. De första tecknen på att jag börjar må bättre är helt enkelt att orken kommer tillbaka gradvis. Jag upplever det just nu och jag njuter av det.

Idag efter frukosten fortsatte jag att måla i badrummet för att få det fint till jul, medan hundarna sprang runt och busade ute på gården. Sedan kom det hem en elektriker som installerade en spisvakt åt Mikael. Den varnar om man t ex glömt en platta på, och då slår spisen av.

När elektrikern hade åkt tog jag och hundarna en lång och härlig skogspromenad. Tog med mig kameran också. Jag försöker ju lära mig att ta bättre bilder, och den bästa vägen är ju att fota mycket. Men det är svårt i skogen där det är begränsat med ljus, och tror jag har lite för hög ISO. Tar gärna emot tips 🙂

Sen har jag invigt vår grusgång ner till ladan, när jag skulle hämta ved med skottkärran. Helt super! Så otroligt mycket lättare att köra skottkärran på gången än i det gropiga gräset.

Slutligen tog jag och Karak en kvällssväng med cykeln. Solen var på väg ner och det var kallt och vackert. För första gången provade jag att lämna Dia ensam hemma tillsammans med Amy. Amy har inga problem med att lämnas ensam, men Dia har ju varit väldigt svår, och hon förstör mycket när hon blir stressad. Men eftersom jag inte skulle ta en så lång tur med Karak så bestämde jag mig för att prova. Och det gick jättebra, hon hade inte förstört en enda sak 🙂 Det enda var att man kunde se på dörren att hon hade krafsat lite på den. Men det är en liten grej med tanke på vad hon kan hitta på.

En lyckad dag, och en känsla av att jag verkligen är på väg tillbaka. Snart är det ett nytt år, och då lägger vi det här skitåret bakom oss!

IMG_7705 (2)EIMG_7739 (2)EIMG_7837 (2)EIMG_7701 (2)EIMG_7763 (2)EIMG_7843 (2)EIMG_7817 (2)EIMG_7826 (2)EIMG_7835 (2)E20151215_154513

8 reaktioner på ”Jag är på väg tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s