Minnena kommer tillbaka…

Idag åkte jag och Sara och hundarna till mamma för att baka pepparkakor. Hundarna tycker alltid att det är jätteskoj att komma dit. Amy och Dia bodde ju där med mig ett par veckor förra vintern när Mikael fick sin hjärnblödning. Så de känner sig nog lite hemma där.

Att julen snart är här verkar göra att minnena från förra året smyger sig på allt mer. Förra julen levde jag och Mikael ett bra liv tillsammans och vi var lyckligt ovetande om vad som skulle komma. Endast 10 dagar fick vi uppleva av 2015 innan det hemska hände.

Den här julen firar jag här hemma på gården, men utan Mikael. Han ska vara med sina föräldrar. Tack och lov kommer min mamma och hennes man, samt älskade syster och hennes man, så det kommer att bli väldigt trevligt! Men det är ändå som om någonting inuti mig förändras, ju närmare årsdagen jag kommer, desto mer kommer alla minnen tillbaka, och en sorg över att det skulle sluta så här.

Man måste få sörja mellan varven för att kunna gå vidare.

Tur att jag har min familj och mina hundar, de betyder allt för mig ❤

IMG_8335 (2)E

Jag och Amy

IMG_8316 (2)E

Sara och Karak

IMG_8324 (2)E

Jag och Karak

IMG_8300 (2)EIMG_8362 (2)E

Dia, som ofta lyckas göra miner precis när man ska fota :p

IMG_8306 (2)E

Amy tycker att det är orättvist att inte hon får smaka pepparkaka

IMG_8310 (2)E

Allra käraste syster ❤

IMG_8373 (2)E

Nu har Karak tröttnat och vill hem…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s