Vardag

Bilder jag blir glad av

Då var det dan för dan… Eftersom vi ska fira jul här hemma hos mig så finns det en del att göra! Jag håller på att städa och göra snyggt, och imorgon ska jag och Sara gå på stan och handla det sista.

Jag har suttit och redigerat lite fler bilder från igår nu på morgonen, och jag blir så glad av att titta på bilderna. Det finns en sån glädje i att se hundarna lösa i skogen, när de är så där lyckliga. Att fotografera och redigera bilder är lite som terapi för mig.

IMG_8133 (2)EIMG_8070 (2)EIMG_8223 (2)EIMG_8033 (2)EIMG_8060 (2)EIMG_8226 (2)EIMG_8030 (2)EIMG_8204 (2)E

Vardag

Minnena kommer tillbaka…

Idag åkte jag och Sara och hundarna till mamma för att baka pepparkakor. Hundarna tycker alltid att det är jätteskoj att komma dit. Amy och Dia bodde ju där med mig ett par veckor förra vintern när Mikael fick sin hjärnblödning. Så de känner sig nog lite hemma där.

Att julen snart är här verkar göra att minnena från förra året smyger sig på allt mer. Förra julen levde jag och Mikael ett bra liv tillsammans och vi var lyckligt ovetande om vad som skulle komma. Endast 10 dagar fick vi uppleva av 2015 innan det hemska hände.

Den här julen firar jag här hemma på gården, men utan Mikael. Han ska vara med sina föräldrar. Tack och lov kommer min mamma och hennes man, samt älskade syster och hennes man, så det kommer att bli väldigt trevligt! Men det är ändå som om någonting inuti mig förändras, ju närmare årsdagen jag kommer, desto mer kommer alla minnen tillbaka, och en sorg över att det skulle sluta så här.

Man måste få sörja mellan varven för att kunna gå vidare.

Tur att jag har min familj och mina hundar, de betyder allt för mig ❤

IMG_8335 (2)E

Jag och Amy

IMG_8316 (2)E

Sara och Karak

IMG_8324 (2)E

Jag och Karak

IMG_8300 (2)EIMG_8362 (2)E

Dia, som ofta lyckas göra miner precis när man ska fota :p

IMG_8306 (2)E

Amy tycker att det är orättvist att inte hon får smaka pepparkaka

IMG_8310 (2)E

Allra käraste syster ❤

IMG_8373 (2)E

Nu har Karak tröttnat och vill hem…

 

Drag, Filmer, Träning

Bästa barmarksdraget!

Nu har jag lyckats klippa ihop filmen från mitt och Saras barmarksdrag igår. Det var väldigt roligt av flera anledningar; att Sara var med, att hundarna hade extra mycket energi och dragvilja, att det var soligt och så vidare… Det ända är väl att jag totalt glömde mig hjälm! Jag var så fokuserad på att få på Sara GoProkameran och hennes hjälm att jag helt glömde bort att ta på mig min.

Jag och Sara har bytt cyklar med varandra, då hennes cykel är betydligt bättre lämpad för drag medan min passar bättre till hennes cykelvanor. Den kom med en fastskruvad cykelkorg som jag lät sitta kvar, och det var faktiskt inte så dumt, jag kunde lägga saker i den och den gav ett stöd åt linan då jag inte ännu införskaffat dragfäste.

Jag gillar i början av filmen när vi lämnar gården och kör förbi grannarna med deras hundar, Dia höjer svansen och är engagerad i dem, men Amy kör stenhårt rakt fram, så Dia får ingen möjlighet att agera ut mer. Bra jobbat Amy!

Vardag

Hunddejt, skogspromenad och att dricka kaffe i skogen

Idag har jag och Sara varit ute i skogen med hundarna och med oss hade vi Elin, hennes dotter Maja och sheltien Flash. Flash och Karak har bara träffats en gång tidigare, men det gick bra, även om Karak lät en del i början. Idag gick det ännu bättre, direkt när Karak såg Flash ville han fram och leka med honom. Väldigt kul eftersom vi umgås ofta med dem och Flash länge har varit en uppskattad kompis till Amy och Dia.

Dia är hopplöst svår att fotografera på grund av att hon har en tendens att gå lite avvägar, och hålla sig lite för sig själv. Hon hänger alltid på, men går ändå lite sin egen väg, och hon är inte lika social som de andra hundarna som vill vara runt oss hela tiden. Dessutom, när hon väl är i närheten är hon ständigt i rörelse, huvudet pendlar fram och tillbaka för att hålla koll på omgivningen. Skillnad från Amy som satt och tittade på mig i säkert fem minuter när jag satt och drack kaffe, för att hon hoppades att det skulle komma en liten godbit till henne.

I alla fall, det här är typ det ända man behöver; gå i skogen med hundar, vänner och lite fika. Det är något visst med att ta med fika ut i skogen. Jag har alltid älskat att fika eller äta ute i naturen, ända sedan jag var barn och vi åkte till fjällen med familjen. Det var alltid en höjdpunkt när vi slog oss ner i någon snödriva och plockade fram mackorna och den varma chokladen. Det där sitter i fortfarande. Nästa gång ska vi ha med en riktig picknick.

IMG_8024 (2)EIMG_8101 (2)EIMG_8090 (2)EIMG_8049 (2)EIMG_8218 (2)EIMG_8130 (2)EIMG_8231 (2)E'IMG_8107 (2)EIMG_8164 (2)EIMG_8195 (2)EIMG_8099 (2)EIMG_8081 (2)EIMG_8192 (2)EIMG_8119 (2)EIMG_8176 (2)EIMG_8166 (2)E

 

Drag, Konst och annat, Träning, Vardag

Konstnärsarbete och barmarksdrag tillsammans med syster

Idag har Sara varit här och vi har arbetat på vårt nya konstnärsprojekt, nämligen att göra dockor/docktavlor. Svårt att förklara och vi vet inte ens själva riktigt hur vi har tänkt, men just nu provar vi oss fram och det är hur kul som helst! Det gäller att prova sig fram när det gäller material och utseende.

Vi har gjort ett första prov (vilket egentligen inte alls ser ut så som vi tänker oss att det ska bli i slutändan) där vi testar oss fram med hjälp av olika tekniker. I slutändan kommer det bli något helt annorlunda och det är ju den processen som är så rolig.

IMG_8009 (2)EIMG_8017 (2)E

Sara använder sandpapper för att få ytan slät

IMG_8018 (2)E

Bredvid ligger löshår och ögonfransar som ska på senare, ögonen ska målas om också. På nästa prov vi gör ska vi använda oss av rundare ögon för att få en mer realistisk känsla

IMG_8019 (2)E

Sedan började vi måla lite på prov. Egentligen ska den ju sandpappras mycket mer innan man målar, men som sagt, det här är bara en test…

Efter arbetet med dockan gav vi oss ut på en dragtur. Jag körde med Karak och Sara med Amy och Dia. Karak rände iväg som ett skott, han var otroligt taggad idag! Amy och Dia kom i lite lägre fart efter, men de jobbade på jättebra! Till och med Dia drog bra hela vägen. Men både Amy och Dia blir ju taggade när någon ligger före. Det var första gången jag drog tillsammans med någon och det var väldigt kul med sällskap. Sara är har ju inte dragit så många gånger men hon klarade det jättebra och tyckte det var kul! Min plan är ju att få henne att älska drag, så att vi kan ta många turer tillsammans :).

Vi filmade turen som jag har klippt ihop en liten film av, men den kommer nog i ett annat klipp för den tar så lång tid på sig att ladda upp på youtube.

Men hundarna har verkligen varit trötta efter dragturen. Däremot tyckte jag att Karak hade ett ännu starkare driv idag och att han orkade bättre.

So long!

IMG_7960 (2)EIMG_8000 (2)EIMG_7972 (2)E

Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Inte hård med envis

En sak slog mig när vi var ute idag, jag och hundarna, och det var att jag faktiskt har förändrats ganska mycket, särskilt i förhållande till dem. I grunden är jag nog en rätt otålig person, jag hatar att stå i kö, jag har svårt att lyssna på långa monologer, jag spolar fram till det väsentliga i alla youtubeklipp för att jag inte orkar med allt annat, jag har svårt att sitta stilla länge (förstår inte hur jag klarade mig fyra år på högskolan :p).

Samtidigt har jag ju valt raser som kräver MYCKET tålamod. De är envisa till sinnet så det gäller att vara ännu mer envis. Jag kommer inte ihåg var jag läste det, men i någon hundbok stod det ”den envisaste vinner”. På något sätt har det fastnat i huvudet på mig och har hjälpt mig mycket när det gäller att hantera dessa hundar. Är man bara envis så behöver man inte vara hård. Jag har lärt mig och blivit bättre på att inte tappa tålamodet, utan hålla fast vid det jag har bestämt. Att vara envis skänker mig också ett slags lugn. I stället för att bli frustrerad och kanske arg för att man inte vet hur man annars ska hantera vissa situationer, så skapar envisheten istället en känsla av kontroll; jag vet vad jag håller på med.

Det finns åtminstone ett sammanhang där man däremot inte gärna använder sig av envishet, och det är vid träning och inlärning av tricks och liknande. Om hunden inte vill eller tröttnar hjälper det ju inte att man fortsätter att envisas, utan helst lägger man ju av innan hunden tröttnar. Där är det liksom mer på hundens villkor eftersom det viktigaste är att hunden uppskattar det man gör tillsammans.

Det bästa med envishet är att man faktiskt kan vara glad och envis samtidigt. Det kan fortfarande vara en positiv stämning mellan mig och hunden, trots att det är en liten ”kamp”. Att göra saker lustfyllt är det allra roligaste sättet att träna hund! Svävade ut lite, men i alla fall. Envishet och glädje, förespråkar jag 🙂

Här kommer lite bilder från skogen när det var så där frostigt och vackert, det kan man behöva när det är plusgrader och regn igen!

IMG_7791 (2)EIMG_7832 (2)EIMG_4676 (2)EIMG_4677 (2)EIMG_7841 (2)EEIMG_7862 (2)EIMG_7785 (2)EIMG_7782 (2)EIMG_7829 (2)E

Vardag

Vilodag tema inredning

Ja nu är det ju inte alls långt kvar, en vecka! Idag har jag och hundarna en vilodag, de verkar trötta efter igår. Vi har gått en långpromenad på byn, men annars är vi inne (och de är ute på gården mycket också) och jag pysslar här hemma. Jag har ju nästan målat färdigt i badrummet, och har nu så smått kommit till den roliga delen: att inreda! Jag tycker det är fantastiskt kul med inredning och sakta men säkert börjar jag få som jag vill ha det här hemma.

Det bara kliar i fingrarna att göra i ordning hela huset, men med tanke på hur det såg ut när vi flyttade in så måste man ta en sak i taget. Har varken tid eller råd att totalrenovera allt på en gång, även om man bra gärna skulle vilja. Men jag tycker små detaljer gör stor skillnad, lite väggdekorationer, lite nya inredningsprylar, det kan räcka!

Hundarna har legat mycket och vilat idag, och Karak är ju så sjukt supersöt när han sover! ❤ Nu eldar jag i pannan och dricker kaffe och känner bara att det är så viktigt med såna här dagar ibland.

IMG_7912 (2)EIMG_7927 (2)EIMG_7909 (2)E20151216_225122E20151217_143726EIMG_7890 (2)EIMG_7893 (2)EIMG_4781 (2)EIMG_7915 (2)EIMG_7916 (2)EIMG_4475 (2)EIMG_7695 (2)EIMG_7942 (2) (1024x683)IMG_7939 (2) (1024x683)

Drag, Filmer, Vardag

Premiärdrag med mitt två(och en halv)spann

Idag tog jag en dragtur med alla tre hundarna för första gången. Egentligen var syftet att köra med Amy och Karak, men eftersom Dia blir galen av att lämnas själv så fick hon följa med. Jag kopplade henne med en egen lina eftersom jag vet att hon inte drar så bra och förmodligen skulle tröttna efter ett tag. (Och det gjorde hon också, och då fick hon springa lös vid sidan om).

Det var en riktigt rolig och fartfyllt tur, Amy drog väldigt bra, hon brukar bli peppad när hon drar tillsammans med någon annan. Hon har ju verkat rätt ok i ryggen ett tag nu, men eftersom det är svårt att veta så kör jag inte så mycket med henne, men tänkte att jag skulle testa en liten sväng idag. Det är synd att Dia tappar sugen så fort, men hon är ju som hon är, allting går lite sakta för henne, och man får ta henne som hon är. Ni kommer se på filmen vad jag menar 🙂 ❤

Drag, Träning, Vardag

Jag är på väg tillbaka!

Det handlar inte om att vara duktig. När man har lidit av depression och vet vad det kan innebära så blir tillslut varje sak som man slutför en seger. Om det så är att laga en god middag. Om man har varit deprimerad en längre tid händer det så småningom någonting med ens egen självbild. Samhället ställer höga krav på oss, och mycket här i livet handlar om att prestera. Detta har varit min största utmaning. Om man ligger i soffan och INTE ORKAR kliva upp, så är det inte självklart att man tänker jaja, men jag är ju deprimerad och då kan det vara så här. Jag har faktiskt en sjukdom. Istället är det ganska lätt att tänka det måste vara nåt allvarligt fel på mig som inte ens kommer upp ur soffan. Jag är en dålig och lat människa. 

Depression yttrar sig ju väldigt olika för olika människor, men för mig har det framför allt inneburit onormal trötthet. Att allting känns jobbigt. Det är en hemsk känsla att man SKULLE VILJA leva men man ORKAR INTE. De första tecknen på att jag börjar må bättre är helt enkelt att orken kommer tillbaka gradvis. Jag upplever det just nu och jag njuter av det.

Idag efter frukosten fortsatte jag att måla i badrummet för att få det fint till jul, medan hundarna sprang runt och busade ute på gården. Sedan kom det hem en elektriker som installerade en spisvakt åt Mikael. Den varnar om man t ex glömt en platta på, och då slår spisen av.

När elektrikern hade åkt tog jag och hundarna en lång och härlig skogspromenad. Tog med mig kameran också. Jag försöker ju lära mig att ta bättre bilder, och den bästa vägen är ju att fota mycket. Men det är svårt i skogen där det är begränsat med ljus, och tror jag har lite för hög ISO. Tar gärna emot tips 🙂

Sen har jag invigt vår grusgång ner till ladan, när jag skulle hämta ved med skottkärran. Helt super! Så otroligt mycket lättare att köra skottkärran på gången än i det gropiga gräset.

Slutligen tog jag och Karak en kvällssväng med cykeln. Solen var på väg ner och det var kallt och vackert. För första gången provade jag att lämna Dia ensam hemma tillsammans med Amy. Amy har inga problem med att lämnas ensam, men Dia har ju varit väldigt svår, och hon förstör mycket när hon blir stressad. Men eftersom jag inte skulle ta en så lång tur med Karak så bestämde jag mig för att prova. Och det gick jättebra, hon hade inte förstört en enda sak 🙂 Det enda var att man kunde se på dörren att hon hade krafsat lite på den. Men det är en liten grej med tanke på vad hon kan hitta på.

En lyckad dag, och en känsla av att jag verkligen är på väg tillbaka. Snart är det ett nytt år, och då lägger vi det här skitåret bakom oss!

IMG_7705 (2)EIMG_7739 (2)EIMG_7837 (2)EIMG_7701 (2)EIMG_7763 (2)EIMG_7843 (2)EIMG_7817 (2)EIMG_7826 (2)EIMG_7835 (2)E20151215_154513

Filmer, Träning, Vardag

Nytt jobb och skogspromenadfilm

Idag har det varit en spännande dag. Jag har varit på en arbetsintervju på Tuthammarens hästcenter, och jag ska börja på praktik den fjärde januari, som sedan kommer att övergå i en anställning om allting känns bra. Det känns väldigt kul och jag tror att jag kommer att trivas där. Det är nybyggt och fräscht med trevlig personal och fina hästar.

3318

Idag har vi också tagit en lång skogspromenad i det härliga vädret, och jag tog med GoPro kameran. Jag har ju tränat sååå mycket på att få Amy att ta kontakt med mig och hålla sig nära och det är så underbart att äntligen ha nått dit! Idag hade jag inte ens med mig godis ut, för jag glömde totalt bort det, så jag fick använda mig av muntligt beröm och bus istället, och det gick lika bra det. De är så duktiga allihop, om jag byter riktning vänder alla om och följer efter. Jag har upplevt många gånger att träningen med Amy går trögt och att vi inte kommer någonvart, så det är verkligen upplyftande när man tillslut når framgång. Man behöver det ibland.