Vardag

Polarhundsträff

Igår var jag och alla tre hundarna på polarhundsträff, vår andra. Det var sex hundar totalt, så inte lika många som förra gången men det kändes bara bra, blev lite lugnare för Dia, och inte lika många främmande människor. Det fungerade kanonbra mellan alla hundarna vilket var superkul. Det var bara en hane till förutom Karak och den var kastrerad så allting fungerade väldigt bra!

Karak fick en beundrare också, lilla röda grönlandshunden Wilma. Hon var runt honom väldigt mycket och smörade. Karak såg mest ut som om han tyckte att hon var lite konstig, haha. Wilma har vääääääldigt mycket energi. Hon var totalspeedad hela timmen vi var där och hennes matte sa att hon var så jämt. Ursöt!

Förutom mina tre var där Wilma, alaskan huskyhanen Vilde och husky/malamuteblandningen Leia. Jättefina hundar alla tre! Nu längtar vi till nästa träff 🙂

IMG_9709 (2)E

Jag älskar dessa svansar! ❤

IMG_9656 (2)E

Karak och Wilma

IMG_9754 (2)E

Vilde

IMG_9901 (2)E

Leia

IMG_9782 (2)EIMG_9744 (2)EIMG_9751 (2)EIMG_9808 (2)EIMG_9856 (2)EIMG_9894 (2)EIMG_9859 (2)EIMG_9707 (2)EIMG_9897 (2)EIMG_9854 (2)EIMG_9885 (2)EIMG_9648 (2)EIMG_9817 (2)EIMG_9862 (2)EIMG_9805 (2)E

 

Vardag

Lugn fredagkväll och D-vitamin

Ikväll slappar vi. Jag har haft ett par dagar av brutal trötthet. Kanske är vädret också för nu har allt et vintermagiska försvunnit och marken har blivit en brun och lerig sörja. Usch. Förhoppningsvis har i alla fall isen smält imorgon så att jag kan köra lite barmarksdrag med Karak. Antingen helt bar mark eller massa snö enligt mig.

Har börjat äta lite mer D-vitamin också för det är ju faktiskt så att många lider brist på det under de mörka månaderna och det resulterar i trötthet.

Hoppas på att orka iväg på en polarhundsträff här i Uppsala imorgon, vore superkul! Nu ska vi bara ta det lugnt innan det är dags att sova.

Trevlig fredag på er!

IMG_20160129_224154

 

 

Vardag

Dia är en hit på jobbet!

Idag var det andra dagen som Dia följde med till jobbet och det klarar hon ju bättre än väntat! Redan nu andra dagen kändes det som om hon var lite mer avslappnad, hon strosade runt lite i stallet och nosade runt.

Hon har redan blivit en hit bland människorna i stallet, men ändå behandlar de henne med respekt. De kikar på henne när de pratar med mig men ingen går fram och tränger sig på vilket är kanon! Känns som om Dia kommer att vänja sig rätt snabbt vid både stallet, människorna och hästarna. Det är ju tur för det är samma människor som kommer och går varje dag, så vänjer hon sig vid det kommer det att vara rätt lugnt sen. Hon fungerar lite likadant som jag; trivs bäst i en lugn miljö där jag känner folk.

Jag är så glad för att det här jobbet dök upp. För det första kan jag ha med Dia, och jag skulle kunna ha med mig alla tre hundarna om jag var tvungen. Dessutom så är hon så snäll min arbetsgivare. Det har strulat med pengar då de ännu inte har kommit in på kontot av någon anledning, eftersom det fortfarande är praktik så ska jag få pengar från försäkringskassan. När jag berättade det och sa att jag skulle ha svårt att tanka bilen snart, så gav hon mig pengar att tanka upp bilen för. Jag har även berättat om det här med gården och att jag inte vet var jag ska bo och då sa hon att de har en lägenhet på gården där jag kan bo om det krisar, och att jag kan ta med hundarna.

20160128_124340E20160128_12433620160128_124237E20160128_141203

Vardag

Dias första dag på jobbet

Idag fick Dia följa med till jobbet för första gången. Hon var väldigt nervös i början men det släppte lite efter ett tag.

Hon fick ligga i boxen medan jag mockade och ordnade hästarnas mat. Hennes möte med hästarna var kul att se, hon var väldigt nyfiken men försiktig, tyckte nog att de var stora och lite läskiga.

Det känns så skönt att kunna ha med henne, det löser många problem. Amy och Karak var i hundgården och det klarade de hur bra som helst.

image

image

image

image

Vardag

Tumult i skogen

Idag har jag och Dia varit och hälsat på Elin som fyllde år idag, och Dia fick leka lite med Flash. Jag tog bara med Dia och de andra fick vara hemma i hundgården. Det är nyttigt för Dia att göra något utan de andra ibland.

Amy och Karak klarade galant att vara ett par timmar i hundgården. De låg och sov i hundkojan när jag och Dia kom tillbaka.

När jag hade fått i mig lite lunch tog vi en härlig skogspromenad och hundarna var lösa. När vi hade gått ett tag hörde vi hundskall på avstånd. Jag kopplade hundarna och gick vidare. När vi kom ut på skogsvägen vid oss så möttes vi av grannen med sina fem hundar som alla var lösa och minst ett par kom springande mot oss. Dia får ju spel och kastade sig ut i kopplet, och Karak hakade på. Eftersom det var mycket snö halkade jag omkull och sen var det lite kört. Jag släpades med flera meter innan jag fick stopp på dem. Till råga på allt gick Amys koppel upp i tumultet och hon sprang efter en liten fransk bulldog som sprungit mot oss. Men när jag ropade på Amy kom hon faktiskt tillbaka, och stannade vid min sida även om jag inte just då var förmögen att greppa hennes koppel för att jag hade fullt upp med att hålla i Dia och Karak.

När jag väl hade kommit på fötter gick det bättre och jag kunde få kontakt med Karak. Allting slutade bra, Amy och Karak gick vid min sida därifrån och Dia hade lugnat ner sig. Men jag insåg där att jag behöver skaffa en antidragsele åt Karak, för han är grymt stark! Tyvärr är det ju Dia som drar igång de andra, det var hon som först kastade sig fram. Karak är mycket lättare att hantera när han är ensam, och detsamma med Amy. Men om man ska gå med alla tre är det ju en bra idé att ha kontroll… Jag brukar ha kontroll, men det är mycket svårare att få fäste själv när det är snö, det märkte jag ju. Ja, ja, man lär sig något varje dag!

Men det är ju därför mina hundar bara är lösa i skogen där vi inte stöter på andra hundar. Och det hade ju varit att föredra om alla tänkte så.

IMG_9555 (2)EIMG_9582 (2)EIMG_9629 (2)EIMG_9639 (2)EIMG_9636 (2)EIMG_9633 (2)EIMG_9587 (2)EIMG_9572 (2)EIMG_9628 (2)E

 

 

 

Drag, Vardag

Hundgårdsjobb och mera drag

Idag har pappa varit här och vi har jobbat vidare med hundkojan i hundgården. Nu när jag har börjat jobba så blir det viktigt att isolera kojan så att de kan vara där medan jag jobbar. Så vi har lagt isolering och sedan plast ovanpå. Och sist har vi skruvat upp skivor på insidan.

För att spara pengar och arbete eftersom gården ändå ska säljas så gjorde vi det lite lätt för oss, för det viktigaste är ju att hundarna inte fryser, och inte att det är en snygg hundkoja. Vi har inte hunnit göra finishen på utsidan, men nu går den i alla fall att använda. Jag ska hänga över någon matta eller nåt vid ingången så blir det ännu mer isolerat.

Hundarna har varit med ute hela dagen när vi har jobbat och de har varit nyfiken på vad vi har sysslat med. Amy verkar gilla hundkojan för hon skulle hela tiden in och lägga sig i hundsängen som finns därinne.

Annars har vi tagit det lite lugnt idag, för igår tog vi en härlig dragtur innan jobbet. Har hittat en så himla bra slinga att köra lagom innan jobbet.

20160123_154522E20160123_155623Skärmklipp5ESkärmklipp4E

Vardag

Förändringar och Dias framtid

Det senaste året har förändringarna i mitt liv varit brutala. Först kom Mikaels hjärnblödning för ett år sedan, och jag blev sjukskriven, sen kom hans beslut att separera och sälja gården, mitt paradis.

Nu har jag börjat jobba halvtid igen, på ett jobb där jag trivs. Men det innebär också förändringar för hundarna. Det är skillnad att vara ensam med tre hundar och att vara två. Hittills har Mikael varit här hemma med hundarna när jag har jobbat, men det kommer inte att fungera särskilt länge till. När Mikael jobbade hade han verkstaden hemma så det löste sig alltid med hundarna.

Hundgården är nästan klar, men tyvärr hann inte Mikael göra klart i hundkojan innan olyckan drabbade oss. Det som behövs är att den ska isoleras. Det har ju varit så väldigt kallt den här vintern också.

Så jag har bett min pappa komma och hjälpa till att göra klart hundkojan så att hundarna kan vara där när jag jobbar. Han ska komma imorgon så då blir det jobba av!

Men vi har ett till litet problem som heter Dia. Hennes separationsångest är någonting vi har tampats med länge, och tränat och tränat. Och visst har det blivit lite bättre. Men hon är en hund som kan ta sig ut ur det mesta. Så frågan är hur hon beter sig om hon lämnas med de andra hundarna i hundgården i fyra timmar. Jag har skjutit undan varje tanke om framtiden där Dia utgör ett problem, för jag älskar henne så otroligt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Så jag pratade med min arbetsgivare, som direkt sa att jag kunde ta med Dia till jobbet. Det väckte ett stort hopp om att det kan lösa sig i alla fall. Dia kommer ju naturligtvis tycka att det är jobbigt i början att vara på en ny plats med en massa hästar, men enligt henne är allting bättre än att lämnas ensam. Och ofta är jag ju helt själv i stallet, så hon kommer nog att kunna vänja sig. På måndag blir nog första dagen jag ska prova att ta med henne, för då ska Mikael till läkaren. Ska bli spännande och kul att ta med lilla sniff på jobbet ❤

Sen har vi ju det där på hennes haka. Jag har googlat en massa och misstänker att det kan vara furunkulos. Så jag måste boka tid hos veterinären också. Än så länge verkar hon inte så besvärad av det, och hon har ingenting på tassarna utan bara på nosen. Men har förstått att det kan vara lite svårt att få bukt med, tyvärr…

IMG_9333 (2)EIMG_9259 (2)EIMG_9334 (2)E

Drag, Träning, Vardag

Vackra vinter

Idag innan jobbet han jag med en skogspromenad och en dragtur med hundarna. Det var den vackraste dragturen hittills, då morgonsolen låg lågt och snön glittrade i kylan. Det gick riktigt fort över fälten, Karak var riktigt taggad.

Det är ju helt otroligt vilken vacker vinter vi har just nu! Förra vintern då snön kom spenderade jag nästan all tid på sjukhuset där Mikael låg i koma. Så i år försöker jag verkligen njuta.

imageIMG_9480 (2)EIMG_9482 (2)EIMG_9523 (2)EIMG_9419 (2)E

 

 

 

 

 

Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Att uppfostra andras hundar

När man kommer till ett skarpt läge har man full rätt att försvara sig själv, sin hund och sin egendom, det anser jag till fullo. Men det är också där rätten att uppfostra andras hundar bör ta slut. Jag kan reagera på när andra människor, framför allt de som inte känner mina hundar så väl, tar sig friheten att ”uppfostra” dem.

Som jag skrev i början; om det handlar om att skydda sig själv eller sin hund får man ta till det som krävs, men när det sedan kommer till att tillrättavisa eller skapa konsekvenser, det anser jag är ägarens uppgift. Alla hundägare har sin egen syn på uppfostran och hur olika beteenden ska hanteras. Och man ska komma ihåg att många hundar kan reagera på att bli ”uppfostrade” av andra än husse och matte.

Ta Dia till exempel. På grund av hennes skygghet har jag bett de jag känner att det är JAG som måste säga till henne eller hantera henne överhuvudtaget. Om hon gör någonting som besvärar någon annan får de säga det till mig, istället för att själva ge sig på Dia. Detta för att Dia bara ska ha positiva erfarenheter av främmande människor. Med Amy är det ju annorlunda, hon älskar allt och alla och tål tillsägelser även från andra.

Jag uppskattar när andra frågar hur de ska bete sig kring mina hundar, och inte går in med sina egna värderingar och metoder. En annan skillnad är ju platsen man befinner sig på. Hemma i mitt hem gäller mina regler, men om vi är hos andra måste ju deras regler få gälla. Men även där tycker jag att man ska överlåta uppfostran till ägarna, om det inte är så att man känner både hunden och ägaren väl och vet vad som gäller.

Idag innan jobbet blev det en långpromenad med långlinor. Det är perfekt på de platser där man vill att hundarna ska ha lite mer frihet, fast man är lite osäker på miljön, ex att det kan komma andra människor och hundar.

20160118_101447E20160118_101439E