Drag, Vardag

Vinterdrag

Det har varit en lugn helg, vi har varit hemma och slappat, gått i skogen och jag har äntligen tagit bort alla julsaker. Dags att gå vidare.

Nu på eftermiddagen tog jag ut hundarna på en dragtur i det fantastiska vädret. Kallt och soligt, helt perfekt! Dia hängde på bra, bara vid ett tillfälle som hon sackade efter lite och verkade tappa suget. Då tog vi en liten paus i kvällssolen. Dia fick springa lite lös. Sedan kopplade jag på henne linan igen och sedan gick det bättre.

Jag har hittat en ny runda som jag kör, och nu har de plogat där så det är lättare att ta sig fram. Först över fälten och sedan in i skogen på tillbakavägen.

Nu har jag också hittat en bra lösning med placeringen. Jag har helt enkelt gjort om tvåspannslinan till en trespannslina, så att de springer alla tre bredvid varandra. Karaks lina är dock något längre för att han ska vara lite i täten. Hundarna verkar ha lättare att hålla sin plats och det gick superfint idag.

IMG_7706 (2)EIMG_7704 (2)EIMG_7703 (2)E

 

 

Vardag

Hunddejt i vinterskogen

Idag kom Anna med söta Decado hit igen. Ett lite spänt möte mellan Decado och Karak, som inte har träffats tidigare. Men det hela gick väldigt bra (förutom att dörren inte var riktigt stängd så hundarna lyckades putta upp den och alla tre på stackars Decado som satt och väntade utanför). Har lite problem med dörren när det är så här kallt.

Det är 16 minusgrader och soligt. Vilken lycka att få uppleva riktig vinter! Vi tog en härlig skogspromenad med hundarna. Jag släppte Karak när han hade börjat lugna ner sig och det gick jättebra, han och Decado lekte mycket med varandra.

Äntligen fick Amy vara med och busa också, för sist vi sågs hade jag ännu inte vågat släppa Amy lös. Hon sköter sig så fint tjejen! Och Karak också, håller sig alltid i närheten, och det är jag så glad för. Vid ett tillfälle försvann alla fyra hundarna mellan träden med Amy i täten. Både jag och Anna ropade på dem, och vem kom tillbaka först? Karak, malamuten, haha. Sen kom de andra tre farande.

Det känns bra att det fungerade mellan Karak och Decado eftersom jag och Anna träffas rätt ofta med hundarna. Det enda som hände var på slutet av promenaden, efter att Karak varit på Decado för att rida på honom, och Decado slutligen tröttnade och sa ifrån. Då rök de ihop så att vi fick sära på dem. Karak låter väldigt mycket, men han biter inte. Efter bråket var allt lugnt igen, så vi hoppas på att det kommer att gå bra nästa gång. Karak är inte en långsint hund utan reagerar i en given situation. Man lär så länge man lever, och man lär känna sina egna hundar. Karak känner jag ju inte utan och innan än, men i fortsättningen ska jag koppla honom om jag ser att han är för ”på”.

En mycket härlig promenad i alla fall, och vi satsar på favorit i repris nästa helg.

IMG_9491 (2)EIMG_9402 (2)EIMG_9527 (2)EIMG_9545 (2)EIMG_9535 (2)EIMG_9540 (2)EIMG_9521 (2)EIMG_9496 (2)EIMG_9474 (2)E

 

Vardag

Djurens rehabiliterande kraft

Nu har jag jobbat en vecka på nya jobbet och det känns väldigt bra, bättre än jag hade trott faktiskt. Bara det här med att jobba med djur känns så otroligt rehabiliterande. Om det känns mycket med livet, om man känner sig stressad eller bara less, en liten stunds djurmys gör underverk!

Det man gör känns meningsfullt; att ta hand om andra levande varelser. Det gjorde jag ju i och för sig när jag jobbade på socialtjänsten också. Men djur är så tacksamma och kärleksfulla, och de dömer inte. Människor är mycket svårare. Det är det jag tycker är så skönt med djur; att de visar vad de känner. De försöker inte vara någon som de inte är, eller säger en sak och menar en annan. De är inte falska. Och tyvärr, tyvärr finns det alldeles för många människor som är det.

Hittills har hundarna varit med Mikael på dagarna när jag har jobbat. Idag skulle Mikael iväg, så Karak var i hundgården och Amy och Dia i lillstugan. Jag jobbar ju bara halvtid så här i början, så det funkade bra. Måste bara träna lilla älskade Dia att vara i hundgården. Vet ju ännu inte hur hon beter sig om jag är borta en längre stund, men är övertygad om att hon gör allt för att komma ut om hon blir stressad.

Det finns en möjlighet att ta med hund till stallet, men känns som om jag behöver vänja dem lite mer vid hästar först 🙂 Skulle vara om man kunde ta med sig Dia i framtiden, hon som är svår att lämna ensam. Men tiden får utvisa.

Lite bilder från jobbet…

20160114_14462920160114_14271312573235_559906814158920_9021979598947002558_n20160114_14273912523902_559906797492255_1974128204647738443_n8484_559906827492252_2753119438428397071_n

 

Vardag

Intresse, aktivitet, acceptans och fanatism

Visst är det fascinerande att det kan fungera så att ju mer man gör desto mer orkar man göra? Att botemedlet mot passivitet i de allra flesta fall är aktivitet.

Jag får ofta frågan hur jag orkar med tre stora och krävande hundar. Man måste ha ett stort intresse för det man gör, man måste gilla att vara aktiv, och man måste ha en acceptans för att man blir låst och att livet alltid eller i alla fall till stor del kommer att handla om hundarna.

Men faktum är att det blir som ett beroende. Man vill bara ha mer och mer 🙂 Man måste nog vara lite fanatisk kring det hela, samtidigt som man måste vara kreativ och hitta lösningar så att man även kan leva ett liv utanför hundlivet.

I ärlighetens namn har jag inte varit någon särskilt aktiv person innan jag skaffade hund. Eller, i alla fall inte fysiskt aktiv. Jag har hela mitt liv ägnat mig åt konst, att teckna, måla, skriva. Jag har aldrig varit någon som gillar att bara sitta och slappa framför något meningslöst tv-program. Men fysiskt aktiv har jag inte varit i någon större utsträckning. Jag har ridit och jag har dansat, det är det som jag verkligen har uppskattat. Jag har aldrig gillat sport.

När jag kom in i hundvärlden kändes det som om det väckte någonting i mig som alltid funnits där men som inte fått något utlopp. Jag har alltid älskat vintern och under hela min uppväxt har vi åkt slalom om vintrarna. Och äntligen har jag hittat någonting som gör att jag får komma ut regelbundet. För jag har nämligen aldrig varit så förtjust att ta promenader bara för att gå promenader. Men med en hund vid sin sida är det en helt annan upplevelse. Det är som om jag äntligen har hittat mitt sätt att leva. Och att jag märker att jag mår bra av ett aktivt liv, och lite fanatiskt liv.

Idag var jag ute på gården länge och busade med hundarna. När jag skulle fota såg jag att både Amy och Karak hade lite spår av blod på sig. Jag undersökte dem och hittade några blödande knölar på Dias haka. Har förut sett att hon varit lite röd på hakan. Får kolla upp det, ser ut som någon slags allergisk reaktion. Hon är i alla fall pigg och glad tjejen.

IMG_9212 (2)EIMG_9270 (2)EIMG_9332 (2)EIMG_9216 (2)EIMG_9226 (2)EIMG_9232 (2)EIMG_9352 (2)EIMG_9346 (2)EIMG_9276 (2)EIMG_9375 (2)EIMG_9249 (2)E

Vardag

Äntligen ut i vinterskogen!

Å, efter att ha legat sjuk i flera dagar så kom vi äntligen ut i skogen idag. Och vad vackert det är! Imorgon måste jag försöka få med mig systemkameran och föreviga denna sagovinter!

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men förmodligen är det mitt nya jobb, men jag har helt plötsligt en massa energi. Jag har dessutom mer energi när jag kommer hem från jobbet än innan jag åker dit. Det är en helt fantastisk känsla med tanke på att jag för några dagar sedan har svårt att orka upp ur sängen.

Jaga hoppas på att det håller i sig länge, och samma sak med vintern!

20160113_102113E20160113_102208E20160113_102410E20160113_102258E20160113_102301E20160113_102343E

 

Vardag

Life is a bumpy ride

Nu har jag återhämtat mig från halsflussen och idag har jag jobbat min andra dag. Det kändes riktigt bra, förutom att man alltid är lite vilse i pannkakan så här på nya jobb. Och faktum är att det gav mig en massa energi. Jag var trött som en sengångare innan jag åkte dit, men kom hem med en hel del ork. Jag lagade mat, gick ut och hämtade ved och tog sen en lång och mysig promenad i mörkret med hundarna. Det snöar mycket nu, varje dag! Jag älskar det verkligen. Och det är en fröjd att se dessa hundar när de är i sitt ”rätta element”.

Som sagt, livet är en gropig resa. Man tar sig upp, man ramlar ner och man tar sig upp igen. Nu väntar jag på att energin kommer tillbaka på mornar och förmiddagar också, så att man kan utnyttja dagarna till fullo. Har jag bara orken så har vi tid att ta härliga turer innan jobbet.

20160112_20485620160112_204837

Drag, Träning, Vardag

Första riktiga vinterdraget

image

Idag, alldeles innan det mörknade tog jag ut hundarna på en dragtur. Jag kunde bara inte vänta längre, har legat sjuk i fyra dagar medan det har varit superfin vinter utomhus. Snacka om plågsamt!

Idag var det ett par plusgrader, så snön var tung, men eftersom jag körde med alla tre gick det bra ändå. En riktigt härlig känsla att få komma ut och köra i riktig vinter!

Jag börjar känna mig hyfsat återställd efter halsflussen och min tanke är att jag ska jobba imorgon.

Vardag

Halsfluss men på bättringsvägen

Inte nog med att man redan hade en kollaps, jag har dessutom blivit sjuk i halsfluss. Har legat deckad med 40 graders feber och halsont. Ingen höjdare när man är ensam om att sköta allting. Lyckligtvis har jag fått hjälp av mamma att handla hem mat och pappa hjälpte mig till sjukhuset.

Tack och lov har hundarna också möjlighet att springa ute på den stora gården om dagarna och busa, så vi hankar oss fram allihop. Men nu börjar jag lyckligtvis känna mig lite på bättringsvägen. Det värsta med att ha varit sjuk nu är att ligga inne och se det fantastiska vintervädret ute och längta efter att få komma ut och dra! Men tack och lov ser det ut som om vintern ska klamra sig fast ett tag till.

IMG_9143 (2)EIMG_9153 (2)EIMG_9154 (2)E

Vardag

Tillfällig kollaps

Prövningarna är inte slut än. Det har varit lite tyst här på bloggen, och det beror delvis på att jag har börjat jobba och att det tar mycket energi, men också att jag har drabbats av en (förhoppningsvis) tillfällig kollaps både fysiskt och psykiskt.

Jag kämpar ju för att få behålla gården, och idag hade vi en mäklare här som skulle göra en värdering. Men det visade sig att gården är värd så pass mycket mer än nr vi köpte den att det kan bli svårt för mig att ha råd att köpa ut Mikael.

Det finns en gräns när kroppen och psyket säger ifrån, nu orkar jag inte mer. Det här mer gården är en enorm börda på mina axlar. Särskilt som jag ännu inte vet hur lätt det kommer att vara att få lån på något nytt hus. Så det är lite kaos, och lite kollaps just nu. Tyvärr, eftersom det har blivit en så underbar vinter!

Kollapsen består i trötthet och åter trötthet. Jag kan sova ett halvt dygn och ändå känna mig trött. Fruktansvärt jobbigt. Och nu har jag dessutom fått feber, som om hela mitt väsen skriker ut att jag måste vila.

Jag vet ju att den här känslan kommer att gå över. Förr eller senare löser sig allt, men det är fan inte kul när man är mitt uppe i det.

Och det nya jobbet då? Hästarna är underbart vackra och snälla, det är mycket att ta in men också roligt. Min enda önskan är att kunna uthärda denna kollaps så att jag kan ge det där lilla extra som jag vill.

20160105_104637

Rohan

20160105_104640

Stallet

20160105_104654

Jag och Rohan

IMG_9040 (2)EIMG_9047 (2)EIMG_8980 (2)EIMG_8975 (2)EIMG_9078 (2)EIMG_8950 (2)EIMG_9022 (2)E

Drag, Träning, Vardag

Att hitta sin plats

Jag är envis med kicksparken trots att det är lite för lite snö. Men det är ingen större skada än att det går lite trögt. Idag kopplade jag på alla tre och tog en runda. Det gick bitvis väldigt bra, men bitvis lite struligt. Ingen av oss är så vana vid trespann och Amy och Dia verkar ha lite svårt att hitta sin plats. De byter gärna sida, så vi tränar på att de ska springa på sin plats. Jag började med nacklinor och det gick bra i början, men sen tog jag bort dem då framför allt Dia har lite svårt för det där att sitta fast.

Att hitta sin plats… Jag har ju haft problem med det under hela mitt liv egentligen. Idag skulle jag ju ha börjat på det nya jobbet med det sköts fram till imorgon då det kom lite saker emellan. Livet typ. Men imorgon ska jag dit och då hoppas jag så innerligt att det känns som om jag kan hitta lite min plats, i alla fall för ett tag framöver.