Månad: februari 2016
Jobb, konsert och trögt drag
Eftersom jag skulle gå på konsert i fredags bestämde jag mig för att ha med alla tre hundarna till jobbet. Det var väldigt roligt, även om det också är extra krävande att ha dem med. Karak och Amy tyckte det var väldigt spännande och Dia var lite mer framåt än hon är när hon är själv.
Jag vågade inte ha alla tre lösa i stallet, så Amy och Karak fick vara bundna när boxdörren var öppen, och medan jag mockade fick de vara lösa i boxen. Dia är alltid lös i stallet. Men både Karak och Amy fick springa och utforska stället i turordning när jag hade tid att ha lite mer koll på dem. Även Amy och Karak visade respekt för hästarna och tyckte nog mest att de var lite läskiga.
Som jag nämnde i förra inlägget var det Ghost som stod på scenen i svandammshallarna i fredags, och det var grymt roligt. Kan knappt minnas när jag var på konsert sist och det var mycket välbehövligt.
Idag tog vi en eftermiddagssväng med kicksparken. Det gick bra förutom att snön helt plötsligt försvann och vi stod på stora fläckar av gräs. Vi vände om och körde en annan väg hem. Dia har varit lite bökig i draget sista tiden. Drar inte alls och backar ur selen med jämna mellanrum. Hon får springa lös bredvid mycket nu och jag kör bara korta sträckor med henne, då det inte går så fort. Men det är ju bara att inse att hon inte är någon draghund, så är det bara.
Hon är verkligen en prövning, Dia. Hon är en hund som inte gör någonting hon absolut inte vill och hon kan vara mycket envis. Att blir sur och irriterad förvärrar varje tänkbar situation där man vill att hon ska göra någonting, och man måste hela tiden lirka med henne. Hon är nu tre år, men det kommer ta ett par år till innan hon hittar någon slags harmoni med världen hon lever i, det är min övertygelse.
Livsglädje
Den senaste tiden har vi helt plötsligt drabbats av livsglädje, jag och hundarna. Vi kör drag, jag jobbar och känner att jag vill komma tillbaka till livet. Den här helgen har varit väldigt rolig och händelserik, för min del i alla fall. För hundarna har det varit skogspromenader och bus på gården. Det var mattes helg.
I fredags var jag och Sara och några vänner på Ghost som spelade här i Uppsala. Det kändes så otroligt befriande på något vis, bara få roa sig och ha kul. I går åkte vi iväg på Uppsala öl- och whiskymässa. Dessvärre var jag tvungen att ta bilen, så jag fick nöja mig med att smaka lite olika alkoholfria öl, men det överraskade mig hur goda de faktiskt har blivit!
Efter mässan åkte jag hem för att ta emot Sara passout hundar, och Nicole Husky eldar som kom på besök till vår gård. Vi åt pizza, drack kaffe, gosade med hundarna och pratade en massa om hundar och om livet i övrigt. Det var väldigt trevligt, har bara träffat dessa tjejer en gång tidigare (då vi gick i Stockholm och delade ut mackor och filtar till hemlösa) men det känns som om jag har känt dem länge! 🙂
Jag behövde den här helgen…
Du är en klippa Karak!
Jag måste bara göra ett inlägg tillägnat min favoritpojke Karak. Trots att jag inte har haft honom så länge så älskar jag den hunden djupt. Det är något med hans karaktär som gör att han charmar alla som möter honom. Med sitt breda, glada ansikte och tillgivet svängande svans gör han mig varm i hjärtat så fort jag tittar på honom.
Visst, han kan vara lite bökig i mötet med främmande hundar, han säger ifrån när det är något han inte gillar, och han är en stark gosse, men han är stjärnan på min himmel. Idag var vi i skogen jag och hundarna, och Amy och Dia hade lite svårt att hålla fokus på mig, var nog färska spår som störde deras koncentration. Amy tog ut svängarna lite och jag fick koppla henne tillslut, men vem gick troget vid min sida, inte alls lika intresserad av skogens alla lukter, jo Karak.
Han är min superdragkille, och min nallebjörn. Jag älskar dig ❤
Bloggat mindre och levt mer
De senaste dagarna har jag levt lite mer än vanligt faktiskt. Och jag kände att jag behövde ta en paus från datorn. Jag har mått bra, haft energi och varit helt inne på att ta tag i mitt liv och gå vidare, till någonting nytt och bra.
Idag har jag lyssnat högt på hårdrock och städat och rensat här hemma medan hundarna har busat på gården. Efter städningen tog vi en härlig dragtur, vilket gick kanon då det var bra underlag. Och min hemmagjorda broms fungerar fortfarande utmärkt. Efter dragturen tog jag en sväng in till stan och handlade lite nya kläder för första gången på lääänge. Kände för att unna mig själv någonting.
Drag med kickspark och pulka!
Sara var på besök härom dagen, och eftersom snön har lagt sig så ville vi passa på att dra med hundarna. Men jag har ju bara en kickspark, och vi var två personer, så hur skulle vi göra för att båda skulle kunna vara med?
Vi äger en gammal segerbadenpulka och jag fick idén att man kunde spänna den efter kicksparken, så kunde Sara åka med i pulkan bakom. Och så gjorde vi.
Det gick över förväntan, men eftersom det var en hel del nysnö så blev det tungt i uppförsbackarna. Då hoppade Sara av och jag körde med hundarna och väntade på henne längre fram. Om det hade varit hårt packad snö som det var tidigare så hade det gått kanonbra!
Karak drar ju kanon hela tiden, så länge han inte blir trött… Amy drar bra, men har en tendens att välja fel sida om Karak hela tiden. Jag har försökt med nacklinor för att hålla henne på rätt sida, men hon försöker ändå byta sida vilket resulterar i ännu mer trassel. Så om någon har något bra tips på hur man kan lära henne att inte byta sida så tar jag tacksamt emot. Dia är ju som hon är (ingen draghund med andra ord) men jag är glad så länge hon hänger med. Ibland sackar hon efter lite, men det har faktiskt blivit mycket bättre, det är inte ofta hon stannar och vill dra sig ur, som hon gjorde förut.
Vi filmade det hela och lade ut en liten snutt.
Fördelen med att vara saknad
Nu börjar hundarna vänja sig vid det nya livet, där jag jobbar och de får vara i hundgården några timmar om dagen. De verkar klara det riktigt bra, till och med Dia. Jag varvar mellan att ta med Dia till jobbet och att låta henne vara med de andra i hundgården, för att hon ska vänja sig vid det också.
Varken jag eller hundarna är så vana vid att vara ifrån varandra på det här sättet, men det har faktiskt sina fördelar att vara saknad. När jag kommer hem blir de naturligtvis jätteglada. Det första de gör är att springa runt på gården och busa busa busa. Efter det så är de runt mig. Det är då jag passar på att träna lite med dem, för tro mig, de är VÄLDIGT lyhörda och engagerade då 🙂 Särskilt Amy har blivit väldigt kärvänlig, busig och samarbetsvillig, och det är väldigt kul för hon är en fantastisk hund när hon är på det humöret. Karak är nästan alltid på det humöret, och Dia är aldrig på träningshumör, så jag har en av varje hehe.
Drag och uppfinnesrikedom
Ja nu passar vi på medan snön ligger kvar. Idag har vi kört en lite längre sträcka, och trots att det var mycket lössnö gick det kanonbra.
Jag har ju varit på väg att köpa en broms till kicksparken så man slipper slå ihjäl sig.. men på grund av ekonomin just nu så har jag inte riktigt haft råd. Så idag improviserade jag med en bilmatta och en kedja, vilket fungerade så himla bra! Mattan är ju knottrig på undersidan och gav bra grepp, men störde inte alls mycket när den inte användes. Nu klarar jag mig tills jag har råd att köpa en riktig, om jag nu behöver göra det alls…
