Eftersom jag skulle gå på konsert i fredags bestämde jag mig för att ha med alla tre hundarna till jobbet. Det var väldigt roligt, även om det också är extra krävande att ha dem med. Karak och Amy tyckte det var väldigt spännande och Dia var lite mer framåt än hon är när hon är själv.
Jag vågade inte ha alla tre lösa i stallet, så Amy och Karak fick vara bundna när boxdörren var öppen, och medan jag mockade fick de vara lösa i boxen. Dia är alltid lös i stallet. Men både Karak och Amy fick springa och utforska stället i turordning när jag hade tid att ha lite mer koll på dem. Även Amy och Karak visade respekt för hästarna och tyckte nog mest att de var lite läskiga.
Som jag nämnde i förra inlägget var det Ghost som stod på scenen i svandammshallarna i fredags, och det var grymt roligt. Kan knappt minnas när jag var på konsert sist och det var mycket välbehövligt.
Idag tog vi en eftermiddagssväng med kicksparken. Det gick bra förutom att snön helt plötsligt försvann och vi stod på stora fläckar av gräs. Vi vände om och körde en annan väg hem. Dia har varit lite bökig i draget sista tiden. Drar inte alls och backar ur selen med jämna mellanrum. Hon får springa lös bredvid mycket nu och jag kör bara korta sträckor med henne, då det inte går så fort. Men det är ju bara att inse att hon inte är någon draghund, så är det bara.
Hon är verkligen en prövning, Dia. Hon är en hund som inte gör någonting hon absolut inte vill och hon kan vara mycket envis. Att blir sur och irriterad förvärrar varje tänkbar situation där man vill att hon ska göra någonting, och man måste hela tiden lirka med henne. Hon är nu tre år, men det kommer ta ett par år till innan hon hittar någon slags harmoni med världen hon lever i, det är min övertygelse.
