Ska vi lägga ner det här med dominans?

Ärligt talat börjar jag bli rätt less på allt tjat om dominans som man stöter på inom hundvärlden. Det finns inget annat område där man har snöat in så mycket på dominans som inom hund, och det är ju lite intressant eftersom hundar inte borde skilja sig så ofantligt mycket från alla andra levande varelser på denna jord när det kommer till flockbeteenden.

Jag säger inte att dominans inte finns, det förekommer inom alla arter, MEN frågan är mer vad man läser in i begreppet och hur stor vikt man ska lägga på det. En vanlig missuppfattningen är att dominans hänger ihop med aggressivitet, vilket är helt fel. Istället har man kunnat se att de dominanta individerna i en flock väldigt sällan använder sig av aggressiva beteenden. Dessutom visar sig deras dominans snarare i de andra individernas underkastelse än i deras egna beteenden.

Med risk för att trampa på en del tår så måste jag nämna Caesar Milan och hans vidriga och förlegade syn på hundar och dominans. När ska denna man bli förbjuden i tv? Själv är jag ett stort fan av Per Jensen och brukar läsa hans böcker och forskning. Enligt etologin betyder begreppet dominans ”företräde i situationer av begränsade resurser” och inget annat. Varför detta nödvändigtvis är någonting som ska ”bekämpas” har jag aldrig förstått. Det är ett naturligt, och i det vilda livsviktigt beteende.

Om hunden morrar, ja då är det dominans, om hunden inte vill gå ner från soffan så är det dominans, om hunden hoppar på dig så är det dominans, om hunden rider på andra hundar så är det dominans… bla bla.

De som bara ser dominans eller underkastelse i hundars beteende missar väldigt mycket annat. En bra ledare strävar inte efter att hela tiden utöva dominans över andra, utan vägleder andra på ett förtroendefullt sätt. Om hunden gör någonting som inte är önskvärt så visar man hunden hur man vill att den ska göra. Och dominans är alltid DYNAMISKT. Det skiftar mellan individer och situationer.

Ta Dia till exempel; i många situationer visar hon undergivenhet, framför allt i möte med nya hundar och människor. Men däremot här hemma när maten ska serveras, då är det hon som står längst fram och visar tänderna åt Karak om han kommer för nära.

Och Karak kan visa ”dominans” i mötet med främmande hundar, men här hemma visar han ofta undergivenhet både mot mig och mot Dia och Amy. Jag upplever Karak som en väldigt mjuk hund. Amy visar självsäkerhet i de flesta situationer, men visar sällan tydliga tecken på dominans eller undergivenhet. Endast en gång har jag sett henne visa tydliga tecken på ”dominans” och det var i första mötet med lilla kaxiga frallan Kajsa. Hon kanske tyckte att det behövdes just i den stunden, och Kajsa kom då in i hennes hem.

När det gäller relationen mellan människa och hund så önskar jag att man kunde börja ersätta begreppet dominans med ”tillit” och ”förtroende”, som Per Jensen tar upp i sin artikel om den missuppfattade dominansen. Och att istället för att se problem i relationen som en konsekvens av bristande dominans, se det som en brist på tillit.

Ingenting av det här är särskilt nytt, men trots det stöter jag förvånansvärt ofta på folk inom hundvärlden som fortfarande tänker i form av dominans och underkastelse, att hundträning förutsätter ett dominant ledarskap, och det förvånar mig faktiskt lite. Att det fortfarande finns folk som lägger sig på sina hundar och trycker ner dem i backen när de har varit ”olydiga”. Det är så otroligt sorgligt. Vad tycker ni? Ska vi lägga ner det här tjatet om dominans?

IMG_0393 (2)E

7 reaktioner på ”Ska vi lägga ner det här med dominans?

  1. Väldigt bra skrivet tycker jag och jag undrar precis som du när SVT skall sluta sända Cesar Milan och höja hans förlegade syn på hundar, hundbeteende och hundträning till skyarna. Jag såg ett upprop av bl.a. Per Jensen tror jag det var om just detta att SVT inte bör visa detta som inte alls har någon vetenskaplig grund. Det finns ju så många andra att lyfta fram, men folk vill väl ha sådana ”quick-fix-metoer” som Cesar håller på med, som (om man har tur) bara gör att beteendet upphör men inte orsaken till beteendet… Sorgligt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s