Vi vaknade till ett vitt landskap, som under förmiddagen förvandlades till en gråmulen öde bygd. Mitt i tristessen fick vi en trevlig inbjudan till Sara i hennes fina hus på landet, en inte alls så lång bilresa härifrån. Vi åkte på stört, jag, Karak, Amy och Dia.
Hemma hos Sara drack vi kaffe, åt hembakad morotskaka, gosade med hundarna och tittade på hur det snöade utanför. Och lyssnade på Altas svaga ylande utifrån hundgården som ibland trängde igenom väggarna. Jag och Sara var även ute i deras fina hundgård och gosade med Alta och Brookie, typ världens sötaste hundar! Och Karak är alltid så charmig, älskar att hälsa på andra och är kungen av soffmys 🙂 Amy låg mest och tuggade på det tuggben hon hittat någonstans, och Dia gick från fönster till fönster och hade lite svårt att koppla av. Men det märks ändå att hon har blivit lite mindre otrygg, hon var framme och nosade på Sara några gånger, och det är kul att se hur hon gör framsteg.
En fantastiskt trevlig dag. Mer än så här behövs inte en gråmulen dag som denna. När vi var tillbaka i Uppsala tog vi en sväng inne i Stenhagen jag och hundarna och nu tar vi det lugnt hemma.
Saras inlägg hittar ni HÄR!
Kungen av soffmys och Sara ❤
Amy tuggade tuggben i princip från det att vi kom till dess att vi gick
Dia gick runt runt för att kolla läget
Karak kollade in den främmande hundsängen
Jag och Dia i soffan
Alta ute i hundgården
Vackra Alta ❤
Sötaste Brookie ❤
Alta och Brookie i hundgården
Tack för idag! 😍❤️
GillaGilla