Jag slutar aldrig förundras över vilket kraft sociala medier har när det gäller att få folk att vilja vara någon som de egentligen inte är. Eller i alla fall att vilja framstå som liiite bättre. Detta blir ju tydligt när man är vän med någon både ”i verkligheten” och på facebook t ex.
Ärligt talat så blir jag så väldigt less på folk som oavbrutet lägger upp bilder av sitt lyckade liv på alla sociala medier de kan hitta, för att sedan visa en annan verklighet när man ses. Och nu menar jag inte att man inte får dela med sig av sitt liv, det får man absolut! Jag som alla andra kan roas av att se vad mina vänner har för sig, om de reser eller har något intressant att visa för världen. Det handlar mer om HUR man gör det. Det är bara en känsla jag får när det egentligen handlar om något annat.
Och här måste jag ju flika in och berätta att jag lägger upp en hel del bilder på mina hundar. Jag är väldigt medveten om att detta inte roar alla jag har som vän på facebook. Däremot har jag en hel del ”vänner med hund” som jag i alla fall tror uppskattar det, eftersom jag själv inte kan se mig mätt på bilder av deras hundar. Så här pratar vi ju om ett intresse, en speciell livsstil, och det kan man ju ha. Och för mig handlar det också mycket om intresset av att fotografera.
När min syster lägger upp bilder från vår vackra sommarö så får jag verkligen inte den här känslan. Min syster är så långt ifrån en som fiskar efter uppmärksamhet och komplimanger som man kan komma. Hon vill bara visa upp ett vackert ställe på jorden, utan att behöva hamna i centrum själv.
Men när bilder alltid handlar om hur ”bra” allting är, vilka underbara vänner jag har som vill hänga just hos mig, vilken underbar man jag har som varje fredag kommer hem med rosor till mig efter en jobbig arbetsvecka, då vill jag bara tänka lite oskyldigt att det måste ju finnas saker man kan dela med sina nära och kära utan att nödvändigtvis behöva dela detta med 100-200 pers till?
Detta är också väldigt tydligt inom hundvärlden. Alla vill väl framstå som den perfekta hundägaren på facebook? Eller? Det fanns faktiskt en liten skrift om detta i det senaste numret av tidningen härliga hund; en typ av hundägare som tar bilder och sen gärna lägger upp dem på facebook och överdriver mängden eller resultatet av träning, aktivering och samvaron med hundarna. Bara för att det ska SE bra ut.
Om det finns en nivå av kreativitet och konstnärlighet i de bilder eller inlägg man delar så har jag inget problem med det, då handlar det om ett uttryck. Fina bilder på husdjuren, korna i en hage, solnedgången vid kusten eller vad som helst. Då blir det ju ett uttryck för konst. Sen kan man ju argumentera för att gränsen är hårfin. Men som jag sa; för mig handlar det om en känsla som egentligen är svår att förklara.
Jag känner glädje och tacksamhet till vänner och familj och det kan jag dela på sociala medier, men det beror på att vi har gått igenom helvetet tillsammans. De jag känner vet att mitt liv har varit otroligt tungt, och jag har aldrig försökt dölja detta, och inte heller har jag blottat allting på facebook. Det finns en viss värdighet man vill behålla.
Och varför tycker jag att det är viktigt att ta upp? Jo därför att människan funkar inte bättre än att man jämför sig med andra. Tro mig, det är sjukt jobbigt att ta del av alla andras perfekta liv när man själv kämpar för att överleva. Ta det folk skriver med en nypa salt; ingens liv är så perfekt som det låter på facebook. Och så måste jag säkert inflika att man absolut får posta positiva saker på facebook, sådant sprider glädje. Men det jag pratar om är en känsla av att folk hela tiden försöker anstränga sig för att verka lite bättre än alla andra. Så jag har en inre vädjan om att vi alla bara kan vara som vi är, utan att hela tiden försöka glänsa.
För grejen är också den att alla vinner på detta, för ingen mår bra av att hela tiden försöka fiska efter andras gillanden, det ska komma inifrån, och omgivningen mår bra av trygga personer som vågar stå för vem man är.
Jag har några få nära vänner som är min mur, mitt skyddsnät, och de alla kan sammanfattas som jordnära, ärliga personer, tämligen ointresserade av att visa upp en perfekt fasad på sociala medier.
