Månad: augusti 2016

Ett nytt kapitel

Posted on Updated on

Nu börjar vi komma i ordning i nya huset. I två dagar har vi kört släp med möbler och kartonger. I lördags var vi totalt tio personer som hjälptes åt,vilket var väldigt trevligt. Alltid roligare att göra saker tillsammans med vänner och familj. Efter första lasset bjöd vi på spagetti och köttfärssås i huset, innan vi kavlade upp ärmarna inför lass nummer två. 

Idag har vi packat upp ur lådor, busat en massa med hundarna på gården, tagit en promenad på landet och vi avslutar kvällen med lite myskväll med portvin. 

Det känns verkligen så obeskrivligt bra! Att se hundarna lyckliga och själv känna hur allting faller på plats. Nu börjar ett nytt kapitel. 

Första stegen i nya huset

Posted on Updated on

Idag var den stora dagen! Efter en händelserik dag sitter jag här och njuter av en Palmer & Co, blanc de blancs. Vi har varit och träffat mäklaren för tillträdet till huset, och efter det bar det av  ut på grusvägarna till huset. Det är en så vacker väg ut, man sicksackar mellan fårhagar och hästgårdar, på grusvägar genom öppna landskap.

Ute i huset sprang hundarna runt som galna och inspekterade medan vi firade tillträdet med en plocksallad från ica, avnjuten på en flyttkartong.

Efter det var vi ute på tomten, hundarna fick vara bundna i långlinor medan vi mätte avstånden för att planera inköp av nät och stolpar, till inhägnaden som vi ska åka och sätta upp imorgon förmiddag.

Imorgon startar flytten på riktigt och jag ska försöka dokumentera den så noggrant som möjligt!

Imorgon smäller det!

Posted on Updated on

I morgon är den oändliga väntan över. Då drar allting igång, med tillträde till huset, förberedelser och flytt. Imorgon får vi nycklar, åker ut och mäter och styr sedan mot bauhaus för att inhandla stängsel. Det är det viktigaste att få till, haha.

Tänk om hundarna bara visste vilket bättre liv som väntar dem, med start imorgon!

Själv är jag lyckligt medveten. Kanske är det för att jag vet att det är över inom ett par dagar, men känslan jag har nu är verkligen: jag skulle inte ha stått ut i stan en vecka till! 

Det är verkligen sorgligt, men stan, och lägenheten, har brutit ner mig. Jag har tappat inspirationen och glädjen till det mesta. Till och med hundpromenader, som jag alltid har älskat, har blivit jobbiga måsten. Varför? För att det innebär för det mesta att gå ut och trängas med andra hundar och människor, och att se hur Dia lider. Jag visste faktiskt inte att jag var en så utpräglad lantis, men det var en viktig erfarenhet. Nu hoppas jag på att allting går som planerat.

Imorgon börjat livet igen!

20160823_100201E

Roliga saker på gång

Posted on Updated on

Det har inte blivit så mycket skogspromenader den sista tiden på grund av husköp och annat, och jag har verkligen lidit av svår abstinens. Nu är den botad efter en rejäl skogspromenad, och hundarna njöt i fulla drag av att springa lösa för första gången på länge. Det var inget annat än ren och skär lycka! Särskilt glad blev jag av att se Dias eufori över att bara få rusa runt på fälten. Hon som verkligen INTE tycker om stan, och som tvingas utstå så mycket, vilket värme som spred sig i mitt hjärta, och en lättnad över att veta att hon snart inte ska behöva lida mer.

Andreas pappa och deras tre hundar Nellie, Tina och Maxi var också med, och kämpade för att hålla jämna steg med de långbenta. Vi tog en paus bland stenbumlingarna och vi människor åt trekantmackor medan de fyrbenta fick lite godis och Nellie gick loss på en pinne.

Och snart blir det vardagsmat med skogspromenader, då vi kommer ut på landet. Jag packar och längtar halvt ihjäl mig.

Parallellt med flytten har jag varit på en jobbintervju, och har en till inbokad i veckan, plus att det börjar dra ihop sig inför Karaks parning. Så det är en hel del roliga saker på gång!

I veckan blir det till att packa, gå på intervju, inhandla material till inhägnad och hundgård (vilka ska på plats så fort det bara går!), packa ännu mer och gnälla över att dagarna går så långsamt…

Tiden du lägger ner är allt

Posted on Updated on

Att ha hund är inte alltid enkelt. Det kräver stort engagemang och mycket tid. Man läser mycket om ”hundproblem” och olika ”quick fix” eller andra metoder att komma tillrätta med ” hundproblem”.

Jag ska börja med att berömma alla duktiga hundmänniskor och samtidigt ödmjukt erkänna att jag själv är långt ifrån perfekt. Men sanningen är den att jag har NOLL respekt för människor som verkar tro att de är helt felfria. Är det någonting som tyder på låg intelligens, dålig självkänsla eller bara simpel arrogans så är det när folk utstrålar det där jag-vet-bäst, jag-vet-allt. De intelligenta är smärtsamt medvetna om hur lite de egentligen VET, och samtidigt har de en stor öppenhet inför ny kunskap och nya erfarenhet och vill hela tiden lära sig mer.

Mycket lär man sig genom erfarenhet, och lika mycket genom teoretisk kunskap. Detta går hand i hand och man kan aldrig bara lita till det ena. Är det någonting jag har lärt mig genom de individer och raser inom hund jag har haft så är det att: JA, vissa saker är rasbetingat, men LIKA MYCKET är individuellt. Man kan aldrig behandla två hundar likadant, lika lite som du behandlar olika människor likadant ( om det inte handlar om att behandla alla med vänlighet, kärlek och respekt).

En erfarenhet jag har gjort är att det verkar finnas en gemensam nämnare när det handlar om ”hundproblem”, och det är tiden du lägger ner på detta. Det är allt. Metoder eller inte, så länge du inte är engagerad och lägger ner en massa tid så kommer det troligtvis inte ske några stora förändringar. Kort och gott – det finns inga quick fix! Ok, det kan finnas vissa problem som plötsligt blossat upp på grund av en händelse, som man snabbt kan träna bort, men när det gäller problem som har växt fram under tid, så funkar det även så att du måste träna bort det under tid. Oftast tar ett beteende mycket längre tid att få bort än vad det tog för det att etableras. Så fungerar inlärningspsykologi.

Och sen som jag sade; hundar är individer och de tar olika lång tid att träna. Polarhundar är ju kända för att vara envisa, en bordercollie lär sig i regel betydligt fortare. Men att anpassa träningen efter INDIVIDEN och inte efter rasen är viktigt.

Vad det än handlar om för ”problem” så handlar lösningen oftast om ett omfattande arbete för hundägare och hund. Om man är medveten om det så tror jag att man lyckas bättre.

20160818_115326E

Snart är det dags!

Posted on

Tillträdet till nya huset flyttades fram, så det blir av redan nästa vecka! Känns helt overkligt! Idag var vi på bauhaus och förberedde inför badrumsrenoveringen, som vi vill sätta igång med så snabbt som möjligt.

Sedan kommer jag äntligen kunna börja leva igen. Gå i skogen, köra drag, fotografera, busa med hundarna i trädgården, ta tag lite mer i bloggen, och allt det där andra som jag har saknat så mycket.

Den sista tiden har vi packat, handlat lite saker på IKEA, idag var vi och åt lunch hos Andreas pappa och hans sambo, och sedan tog vi en promenad vid Viks slott med alla hundarna.

Vi ser också fram emot Karaks parning otroligt mycket och hoppas att allting ska flyta på som planerat! Det känns överlag som att det kommer att bli en väldigt bra och händelserik höst.

The best is yet to come

Posted on

Det känns som om jag har sagt det många gånger förut, och det har aldrig känts så aktuellt som nu. Inget ont som inte har något gott med sig, finns det ju ett talesätt som lyder. Nu när det känns som om stormen har dragit förbi, och även dyningarna börjar lägga sig, så kan jag säga att trots allt det hemska som jag har genomlidit så har det gjort att jag har växt som person, och det har lett fram där jag befinner mig just nu. Jag lever idag ett mer hälsosamt liv, med en person som verkligen passar mig, som älskar mig för den jag är och som gör livet så fantastiskt. Det finns så mycket värme och kärlek mellan oss allihop, hundar, katter och människor, tillsammans är vi en underbar flock!

Och nu står vi beredda att flytta ut på landet och allt det innebär. Jag är så himla taggad inför alla skogspromenader, allt drag och allt det som har legat i dvala den senaste tiden. Jag har haft en sån svacka av att leva och bo i stan. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle må så dåligt av stadslivet som jag faktiskt har gjort. Därför kan jag knappt vänta på att få packa mina saker och bara lämna betongkvarteren.