Säsongsstart med taggad malamute

Jag filmade min och Karaks första dragtur här ute. Premiärdrag både för nya stället och för höstsäsongen. Ser verkligen fram emot att komma igång ordentligt med draget, och det roliga är att jag nu verkligen har fått någon att dela det med. Tidigare har jag bara kört ensam, förutom de gånger syrran har varit med, men Andreas har verkligen fått smak för det här med drag, så han hakar på i princip varje gång. Delad glädje är dubbel glädje!

Och Karak är supertaggad! Jämt! Vilket guldkorn han är ❤

Mellan dragturerna roar vi oss i trädgården med olika övningar, och det har visat sig att Karak är otroligt förtjust i pipleksaker, vilket vi har använt mycket i träning senaste tiden. Även svårflörtade Dia kan tagga till när rätt typ av leksaker kommer fram. Det är så mycket som har legat på is under tiden som stadsbor och det är helt underbart att få tillbaka glädjen och inspirationen igen, och det smittar verkligen av sig på hundarna. Det blir en god cirkel; de blir glada av att se mig glad och jag blir glad av att se dem glada. De har verkligen blommat ut, speciellt Dia. Hon mådde verkligen dåligt i stan (precis som jag) och det värmer så mycket i mitt mattehjärta att se henne lycklig igen. Även Amy och Karak har blivit livligare och gladare.

img_6098-2eimg_6108-2eimg_6102-2eimg_6109-2e

 

Det är riktigt bra nu

Nu har vi landat ännu mer i nya huset och det börjar verkligen sjunka in det här att jag faktiskt har det så otroligt bra just nu! Det är lätt att bli uppäten av vardagen, men ibland stannar jag upp för en sekund och så säger jag till mig själv: Johanna, ta till vara på tillvaron, för den är riktigt riktigt bra nu. 

Om jag tänker på var jag var för ett år sedan, nedbruten och utmattad av alla tragedier, så känns det helt overkligt. Jag inser hur mycket jag har gått igenom, men också vilken tur jag har haft som har gått stark ur det, och lyckats hitta det jag egentligen har letat efter i hela mitt liv. Så här i efterhand inser jag hur otroligt dåligt jag har mått och hur jag har kämpat, och just därför känner jag sådan otrolig tacksamhet. Nu kan jag leva på riktigt igen.

Jag njuter av tystnaden, omringad av djur, hästarna runt knuten, vi kör drag var och varannan dag. Vi har fått bra kontakt med grannarna, som verkar vara härliga personer.

Jag tror ju varken på gud eller på några andra högre makter, så jag vet inte riktigt vem jag ska tacka. Mig själv kanske. Slumpen. Men tack i alla fall för att jag fick livet åter ❤

Wifi och andra livsnödvändigheter

Herregud vad man är beroende av internet! Det märker man verkligen den dagen man står där utan. Vi har haft svårigheter med att få igång wifi i huset, och ikväll höll jag på att bryta ihop när det inte fungerade trots att tekniker från Telia sagt att det skulle göra det. Till råga på allt håller min surf på telefonen på att ta slut (som jag har levt på de här veckorna) och jag är spärrad från att fylla på eftersom jag inte betalat en mobilräkning som försvann i flytten. Vilket guldläge!

Men tillslut fick vi i alla fall igång wifi i huset och det var som om en tung sten bara lättade från axlarna. Känslan av att bo långt ute på landet helt utan internet har orsakat känslor av panik. Man gör ju allt via internet idag, det är skrämmande hur beroende man egentligen är. Men men, nu har jag internet igen och allt är som det ska! 😀

Imorgon kommer det hit en hel del vänner och familj (igen) vilket ska bli väldigt trevligt! Men (handen på hjärtat) så kommer det också bli väldigt skönt nästa vecka när allting förhoppningsvis har lugnat ner sig lite, för det har varit så otroligt mycket de här veckorna.

Ser fram emot hösten!

Kvällsdrag i bygden

Nu börjar det bli svalare på kvällarna och nyss spände vi hundarna framför vagnen och tog en tur runt om i bygden. Tyvärr har flytten och allt vad det innebär gjort att vi inte hunnit komma igång så mycket med draget, men nu kommer det nog lätta, plus att jag hoppas på lite svalare temperaturer! 

Vi hann uppleva två hundmöten, ett bilmöte och en träff med en av de närmaste grannarna innan vi styrde hemåt. Dia blev så rädd för grannen att hon slingrade sig ur dragselen och stack ut på fältet. Sedan stod hon och betraktade oss på håll när vi pratade med grannen. Men Dia försvinner ju inte, och det var inga problem för mig att gå och hämta henne när vi presenterat oss färdigt. 

Trots lite bök så var det en lyckad tur och Karak drar ju som en gud, han drog nästan hela tyngden själv. Men vi börjar inse att vi skulle behöva en till hund som verkligen DRAR. Jag vill inte lägga en sån tyngd på Amy och Dia är ingen hund att räkna med. Så det har börjat snurra lite tankar i huvudet 😉 

Fest, värme och hundgårdsbygge

Vårt schema fortsätter att vara fullbokat. I helgen hade vi en inflyttningsfest med sjutton människor och fem hundar. Det var högsommarvärme och vi grillade hamburgare på vår altan. 

Det fortsätter att vara sommarvarmt vilket gör att vi inte kan dra så mycket som jag skulle vilja. Det börjar dock bli svalt på kvällarna, så då kan man börja utnyttja dem (så länge man inte har deckat i soffan av utmattning ). 

Idag har vi påbörjat hundgårdsbygget också, vilket har gått jättebra. Vi bygger den runt den bod som ska bli hundkojan, men tanken är att sen fästa sektionerna i sjävla hundhuset när vi är färdiga med den, för att få en större hundgård. Hundkojan ska byglas utifrån en liten verkstadsbod som stod i trädgården när vi flyttde in. Där ska det isoleras och bygga på nytt tak. Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är roligt att bygga hundgård 🙂 Den här hundgården vill jag lägga energi och omsorg på.

Snälla hösten, kom!

Och så kom värmen tillbaka, vad är detta? ? Jag som precis börjat glädja mig åt att jag kan ta på mig lite varmare kläder, ta ut hundarna på en dragtur och mysa med tända ljus och varmt te. 

Idag har det varit högsommarvärme och jag har ägnat mig åt att vara inne och packa upp flyttkartonger medan hundarna har legat ute och flämtat i skuggan. 

Jag vill ha höst! Jag längtar efter att få ta på mig mina Arrakbyxor, en tröja och träna hundarna i svala temperaturer. Jag längtar efter kalla soliga höstdagar då naturen är klädd i orange och rött och då man kan leta svamp och sen dricka kaffe i skogen.

Ikväll, när temperaturen hade sjunkit tog jag och Andreas en premiärsväng med vagnen. Det blev en kort dragtur, mest för att känna på, eftersom jag inte ville köra hundarna så hårt. Det var första gången Andreas körde drag,  och jag tror att han tyckte att det var kul!  😉

Annars fortsätter vi att ha ett fullbokat program, varvat med lite kvällsmys i mörkret.

Vi har också hälsat på en av våra närmaste grannar, islandshästarna! Det är lite av en dream come true att bo så här omringad av hästgårdar. En granne erbjöd mig också att rida nån av deras hästar, vilket jag inte tackar nej till! 

Första träffen med Alta, premiärdrag och lantliv 

Igår bar det av mot Sara passout.se för Karaks första träff med Alta, som nyligen börjat löpa. Med var också Emelie – malamutepacklife, som är uppfödaren bakom denna parning. 

Altas och Karaks möte var en fröjd för ögat, även om Alta föredrog att leka framför andra aktiviteter. Men det fanns definitivt ett intresse mellan dem, så vi skrev kontrakt och bestämde en ny träff nästa vecka då Alta förhoppningsvis är mer redo. 

Idag, förutom att det råkar vara min födelsedag, så har det nya draglivet börjat här ute på landet. Jag och Karak gjorde vårt premiärdrag och sedan tog jag med mig Andreas och de andra hundarna och vi han oss ut på en joggingrunda. Helt underbart att äntligen ha kommit igång! 

Innan draget var min syster och mina föräldrar här för att fira min och min systers födelsedag  (vi är ju tvillingar ), jag hade bakat en prinsesstårta dagen till ära. Pappa hade med sig Zelda vilket påminde mig om att jag måste låna hit henne och sätta upp lite agilityhinder! 

Dagen avslutades med oxfilé och Amarone och en känsla av välbehag och lycka!