Vardag

Lugnet innan stormen

Så vad har vi gjort idag, första dagen med Zelda? Vi har bytt till vinterdäck på bilen och vi har gått i skogen, och busat på gården. Förutom det så pluggar jag vidare på utbildningen, vi har suttit och planerat ombyggnationen av ”gäststugan”, den ska nämligen bli hundhus till vårt företag. Så det ska byggas boxar och ett litet kontor.

Det känns lite som lugnet innan stormen, på flera plan. SMHI har lovat snö på onsdag, och på torsdag. Därav däckbytet! Det är också en ”lugn” tid innan vi på allvar drar igång med företaget. Nu befinner vi oss i ett planeringsstadium och man känner sig lite distanserad ibland. Men ju mer det närmar sig, ju mer förberedelserna kommer igång, desto mer verkligt känns det.

img_8896-2eimg_8905-2eimg_8913-2eimg_8899-2e

Vardag

Välkommen Zelda

Lite plötsligt och oväntat, men inte mindre mysigt har vår flock utökats. För några dagar sedan blev det bestämt att Zelda, min pappas tervueren, ska komma och bo hos oss. Det har varit på tal ganska länge, då min pappa har känt av allergi under en längre tid. De har försökt lösa det ändå, och jag har ju haft Zelda hos mig när jag bodde i andra huset, men tillslut kände de att alla; både de och Zelda själv, skulle må bättre av att bo hos oss. Det är ju jättebra att hon ändå kan stanna inom familjen, och vi har ju ett nära band, Jag och Zelda.

Så idag kom hon hit för att stanna. Vi har varit ute på promenad, och lekt lite i trädgården. Hon och våra hundar känner ju varandra hyfsat redan, så det ska nog fungera bra alltihop.

Det här kommer inte påverka våra planer på att skaffa en till draghund, eftersom det fortfarande är en önskan och ett behov hos oss. Zelda är en så pass ”lätt” hund att det inte känns som så mycket ytterligare jobb för vår del. Tiden får utvisa hur pusselbitarna ska falla på plats.

img_2797-2e

 

Konst och annat, Vardag

Porträtt av bedårande Pol

Så vad gör man en sån här fredagskväll om inte att teckna ett porträtt av en bedårande liten husky? Jag har länge följt bloggen Exxas blogg ett bra tag nu känns det som, och blir full av kärlek och glädje varje gång jag ser Jennys fina bilder på de vita prinsessorna. Och jag fick ett ryck, efter att Jenny förut berömt mig för mitt porträtt på Amy, att göra ett litet porträtt av söta Pol.

När jag väljer hundar att teckna så dras jag till individer med ett väldigt personligt uttryck, för det är då det blir en utmaning att försöka återskapa det. Och Pol har verkligen ett personligt och uttrycksfullt ansikte ❤

Konst och annat, Vardag

Mina passioner här i livet

Det finns få saker som ger en sådan livslust som att ha passioner. Saker som får ens hjärta att slå, som får en att fyllas av beundran, glädje och engagemang. Jag är en person som älskar saker passionerat, bejakar allting som får mig att älska livet. Jag tror att det handlar om att kompensera för allt det hemska och mörka här i världen som man upplever och som man hör om. Baksidan av att jag bejakar mina passioner är nog att jag även tar in hemskheter med hull och hår.

Men nu var det passionerna det handlar om! Passionerna väljer jag, de söker jag aktivt efter, medan hemskheterna tvingar sig på en.

Så, vilka är mina största passioner?

Hundar

img_8705-2ee

Inte så förvånande kanske! Jag gillar alla hundar; stora, små, blandras, renras. De är så fantastiskt positiva till livet och det smittar av sig.

Katter

img_2357-2

Jag var faktiskt mer av en kattmänniska innan pappa skaffade sin hund. Har alltid älskat katter och kommer alltid att göra det. Deras självständighet och elegans är någonting som går rakt in i mitt hjärta.

Bra serier

 game-of-thronespenny_dreadful_by_pzns-d7iyerppeaky_blinders_by_letydb-d8enud1downton-abbey-season-2-downton-abbey-29116399-1600-900154720-hell-on-wheels-hell-on-wheels

Bland det bästa jag vet är att följa tokbra serier. De ska vara så där bra att man bara ser avsnitt efter avsnitt utan att kunna slita sig. Att få sätta sig i soffan med en kopp te, tända ljus och slukas av en annan värld. Det här är mina absoluta favoriter, toppad av game of thrones, som enligt mig är ett mästerverk av sällan skådat slag.

Att teckna och måla

 img_9946-2-1024x667img_6874-2-1280x835

Jag har tecknat sedan jag lärde mig att hålla i en penna, en hobby jag delar med min syster. Vi har utövat detta nästan varje dag under hela vår uppväxt och jag kommer aldrig att sluta. Det finns nog ingenting som kan få mig så avskärmad från verkligheten som när jag tecknar, förutom när det gäller…

Att skriva

img_9333_2_640x392_531dfbab9606ee51a89ba552

Är väl ungefär som stycket ovanför, ett mycket starkt intresse som jag och Sara har delat sedan barnsben. Vi skrev egna böcker redan på dagis och har fortsatt sedan dess. Intresset för att skriva återspeglas också i bloggen och när jag var barn, i ett tjugotal dagböcker. Jag och Sara skrev till och med ett kontrakt hos ett förlag för två år sedan, men på grund av att förlaget var litet och fick svårt med det ekonomiska bröts kontraktet. Även om det var tråkigt så var det en boost som gjorde att vi är övertygade om att fortsätta kämpa med skrivandet.

Fantasy

fantasy-woman-beautiful-women-143955-710x400

Jag har alltid fascinerats av det fantasifulla, det mörka och gåtfulla. Jag är ingen person som tror på spöken och övernaturligt, där är jag ganska vetenskapligt lagd, men jag älskar att fly från verkligheten, in i fantasins värld!

Jag skulle kunna hålla på länge, men det skulle bli ett så långt blogginlägg då. Men dessa saker är i alla fall de viktigaste, tror jag…

Vardag

Grattis Amy!

Idag fyller Amy hela åtta år! Det är så roligt att numera faktiskt veta vilket datum hon fyller på, vilket vi inte gjorde förut. Jag lyckades tillslut få fatt på hennes första ägare och fick uppgifter om födelsedatum.

Livet med Amy har varit lite av en berg- och dalbana, men vi har också haft så otroligt roligt ihop! Hon är så underbart stabil i sig själv, världens snällaste mot allt och alla; barn, vuxna, hundar, katter… Det finns inget ont i henne alls och hon är den jag kan ta med mig överallt.

Och åtta år till trots, hon är som en unghund; glad, sprallig och lekfull. Hoppas hon lever i många år till ❤

img_1063-3e

Vardag

Shoppingångest och tavelterapi

Dagarna avlöser varandra och tiden går på snabbspolning känns det som. Idag blev det en dag inne i stan för att desperat leta efter en klänning att ha på bröllopet som jag ska på på på lördag. Jag ska erkänna: jag hatar att shoppa! Man springer runt som en idiot i allsköns affärer och allt man hittar är klänningar som ser ut som gardiner, nattsärkar eller något stickat som min mormor hade kunnat ha på sig. Vad är det för mode just nu, allvarligt?

Jaja, det blev nåt i grått, tråkigt kanske, men stilrent. Eller så tar jag den där klassiska svarta som har hängt med några år. Nej, det här med mode är inte min grej. Fast förstå mig rätt: jag bryr mig om vad jag tar på mig, och jag kan gilla att klä upp mig, men mode har en tendens till att dra allting till sin spets, att vara besynnerligt, smaklöst och ibland till och med horribelt.

Så, en halv dag har jag slösat på detta sätt (dock för en god sak: min väns bröllop), och när vi kom hem ägnade jag mig åt att hänga upp tavlorna på hundarna som jag beställt hem. Eller, bilderna har jag gjort och beställt hem, ramarna köpte jag på IKEA. Det var som terapi att hänga upp tavlorna, efter en ångestfylld shoppingrunda. Att inreda fint i mitt hem är någonting som får mig att må bra i själen.

På IKEA blev det även ett laptop-ställ, så nu slipper jag äntligen välja mellan att sitta på golvet med datorn (då soffan är fulla av varg- och polarhundar) eller att sitta i soffan och få ont i nacken. Och nej, det är inte så att jag sitter på golvet för att hundarna ska få ligga i soffan, utan jag väljer golvet för att jag får ont i nacken av att sitta med laptopen i soffan.

Hur som helst, nu är tavlorna på plats, klänningen hänger i garderoben och jag kan ägna mig åt att dricka kaffe och fortsätta med att läsa litteraturen till utbildningen.

Vardag

Möte med varghund och vandring till fornborg

Idag fick vi äran att bekanta oss med den underbara csv-tiken Lovis och det blev en lång vandring i terräng till en fornborg, inte allt för långt från vårt hem. Äntligen fick hundarna springa lösa och busa, vilket var ett tag sedan på grund av älgjakten.

Det är alltid lika kul att träffa nya csv, och jag fascineras alltid lika mycket över vad den rasen väcker i mig. Lovis var ung, busig och mycket mer framåt än vad Dia är. Hon fattade verkligen tycke för Amy och de busade en hel del. Lovis ville nog busa mer med Dia, men dels så var Dia lite försiktig av sig eftersom det var två främmande människor med under promenaden, och sen så är ju Karak så påverkad av Dias kommande löp att han var runt Dia hela tiden, så Lovis kunde aldrig busa med Dia utan att Karak var där. Och Lovis tyckte nog att Karak var lite stor och läskig. Men förutom att Karak är lite extra nära Dia just nu så kom hundarna väldigt bra överens.

Hoppas Dia börjar löpa snart, så det hela blir överstökat 🙂

 

Vardag

Så här i efterhand är det tydligt hur vilsen jag var

Ibland bläddrar jag bakåt i bloggen. För mig är bloggen som en dagbok, den gör det möjligt att gå tillbaka och läsa om händelser, tankar och förändringar som har passerat i livet.

Häromdagen råkade jag hamna ett år bakåt i tiden och jag fastnade i texten, brutalt påmind om hur livet var då. Det som också slog mig var hur uppenbart vilse jag var. Tvivlade på det mesta, vad jag ville komma här i livet, hur framtiden skulle bli, vad jag skulle satsa på inom hundvärlden. Jag försökte bekämpa den här vilsenheten genom att klänga mig fast vid övertygelser jag hade för stunden. Jag var helt säker på att det skulle gå att lösa ut mitt ex från huset, så att jag kunde bo kvar där. Allting annat var för smärtsamt att tänka på. När det sen blev ett faktum att den enda möjligheten som fanns var en försäljning var det ett uppvaknande som kändes som en örfil.

Jag tvivlade mycket över vilket typ av hundliv jag ville ha. Jag tvivlade faktiskt på om det var draghundar jag skulle satsa på. Saknaden efter Wynee förstärkte min kärlek till vallhundar, och pendeln slog över för en kort stund. Det blev däremot kortvarigt, för min kärlek till polarhundar är som kärleken till sin familj; ibland är de rätt krävande och det kan kännas som om man behöver en paus. Men kärleken är orubblig och utan dem är man ingenting. Och sen kom Karak ❤

Att blicka bakåt ger mig perspektiv och vaggar in mig en trygghet att jag nu faktiskt har hittat my way of life. Jag älskar fortfarande vallhundar, och det skulle inte förvåna mig om det flyttar hit en sådan någon gång i framtiden, men jag är 100% säker på att jag vill omge mig, min kropp, min själ och mitt liv med dragisar!

img_1973-2eimg_2091-kopia-2e

Drag, Träning, Vardag

Det kan ju inte alltid gå som på räls

Jag har upplevt förvånansvärt lite trassel i draget den senaste tiden, förutom just det faktum att Dia är väldigt ojämn i sina prestationer. Annars har det rullat på. Men det beror också mycket på att vi ofta är två som drar, så jag har inte dragit så mycket med alla tre samtidigt på sista tiden.

Och jag upplever att det är stor skillnad att dra med en eller två, och att dra med tre. När man ska dra med tre blir det helt plötsligt ett litet spann. Man ska välja vilka positioner de ska springa i, och detta är någonting man hittar genom att prova sig fram.

Eftersom vi nu dessutom planerar att skaffa en till hund, så blir det extra viktigt att hitta ett bra team i hundarna. Idag var vi ute på en liten träningsrunda där jag testade att ha Karak längst fram och Amy och Dia bakom. Nacklinorna åkte på och speciellt detta gjorde att jag var beredd på lite trassel. Dia har haft väldigt svårt för nacklinan; hon gillar INTE att sitta fast.

Det gick både bättre och sämre än planerat. Bättre för att Dia faktiskt fann sig i att ha nacklina, och att hon och Amy höll sina positioner hyfsat bra. Sämre för att Karak faktiskt ställde till med lite problem. Det är ju nämligen så att vi misstänker att Dia ska börja löpa snart. Karak är väldigt på henne, runt henne hela tiden. Och nu under vår träningsrunda så hade han svårt att fokusera på draget. Han saktade in och ville bak till Dia med jämna mellanrum, vilket orsakade en massa trassel förstås.

Så bättre lycka nästa gång! Gör om, gör rätt. Vänta med detta tills Dia löpt färdigt, eller byta plats så att Karak får springa bakom. Jag har beställt en ny nacklina till Dia eftersom hennes är för lång, ändra hakar till någonting som inte lossnar hela tiden osv… Det kan ju inte alltid gå som på räls. 

Men det som kändes kul var att med lite träning så kommer de nog bli ett bra team, förutsättningarna finns!

2016-10-24-16-37-002016-10-24-16-38-11

Vardag

Känslan när man börjar ta tag i allt

Jag levde i en svacka i ett och ett halvt år. Saker och ting fick vänta. Livet fick vänta. Jag hade fullt upp med att rida ut stormen.

Med detta som bakgrund så är det helt underbart att känna den där styrkan och viljan att ”ta tag i allting”. Äntligen har jag börjat förverkliga mina drömmar, jag läser den där utbildningen jag tänkt i ett par år att jag ska läsa, jag har kommit igång ordentligt med draget, vi har börjat bygga den där fina hundgården jag har velat bygga i evigheter, osv.

img_8098-2eimg_8114-3eimg_8200-2eimg_8137-2e

Idag har det regnat heeeeela dagen, så då har jag passat på att börja måla inomhus. Det kommer att bli så himla fint när all furu har förvandlats till vitt! Jag har så otroligt många idéer om vad jag vill göra i hemmet och på gården att det ofta är jobbigt, eftersom man vill göra allting på en gång! Men var sak har sin tid.

Men det känns som om bitarna faller på plats, en efter en. Det som är upplyftande är också att jag märker att ju mer man ”tar tag i” desto lättare blir det att ta tag i nästa sak, och nästa. Det blir en positiv energiskapande cirkel.

20161023_16224120161023_164544