Levnadstips till de levande

I januari är det två år sedan mitt liv förändrades. Tiden går så fort att det ibland känns som om jag står vid sidan om mitt eget liv och tittar på. Lite som en sån där eftertext på en film som rullar alldeles för fort. Man hinner liksom inte läsa innehållet.

När jag säger att mitt liv förändrades så syftar jag inte främst på att mitt ex råkade ut för någonting fruktansvärt, att vårt förhållande gick i bitar och att jag var tvungen att börja om, hitta nytt boende, osv. Att bryta upp från ett förhållande går de flesta människor igenom under sin tid på jorden. Det som däremot inte alla har oturen att uppleva är att vara så nära döden som jag upplevde att jag var, genom honom. Att stå bredvid någon man älskar och i tysthet ta farväl för att man inte vet om personen kommer att överleva. Man stirrar döden i ögonen. Det är så overkligt. Alla vet ju att döden finns, men det är som om man tar så mycket för givet; nära och kära, livet.

Så det jag syftar på när jag skriver att mitt liv förändrades är att någonting hände inuti mig. Det var en bubbla som sprack. En verklig insikt om att allting kan hända precis när som helst. Att vi alla är så otroligt sårbara. Att man ska ta till vara på det man har och inte sakna allt man inte har. Allt det här är ju klyschor, fram till den dagen då man är med om någonting omvälvande, någonting som får en att på riktigt förstå innebörden av alla kloka ord.

Jag tycker att man ska leva i nuet, men också tänka framåt och våga förverkliga sina drömmar. Man ska inte stanna kvar på dåliga jobb, i dåliga relationer eller med dåliga vänner för att man inte vågar ta det där steget. Man ska våga säga vad man tycker och känner; berätta för folk vad de betyder för en, göra sig sårbar, för det är vi ändå när det kommer till kritan. Om man blir sårad -låt personen få veta det, om någon gör en väldigt glad-låt den få veta det! Man ska inte ägna energi åt att ångra saker eller sörja förluster, utan blicka framåt och gå vidare, men minnas det förflutna med ödmjukhet. Man ska även vara ödmjuk mot sig själv; erkänna fel man har gjort men resonera som att man gjorde det bästa just då, och att man kan lära av sina misstag. Ingen blir lycklig av att hela tiden klaga på sig själv och allt man inte lyckas med, det bästa är att ta tag i sakerna och ge sig själv en anledning att känna sig stolt. Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker, utan hitta människor som respekterar och älskar en för den man är, på djupet.

img_20150313_150807

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s