Behovet av att avskärma sig

Nu kommer det ett annorlunda inlägg. Jag är verkligen ingen politiskt aktiv varelse, dels för att jag inte gärna lägger ut sånt på sociala medier, och dels för att jag har valt att leva ett liv utanför politiken på grund av att det hela får mig att må dåligt.

Jag har kommit fram till att livet på landet passar mig eftersom det ger mig ett visst avstånd från alla ”problem”. Den tiden jag tvingades bo i en lägenhet i stan var hemsk. Jag mådde så otroligt dåligt av att behöva gå ut i en miljö där jag inte var trygg. Det var några år sedan jag bodde i stan, och utvecklingen gav mig kalla kårar. Var och varannan dag var det bilar som stod i brann i vårt område, gäng som tände eld på brevlådor, bilrutor som slogs in och  poliser som jagade kriminella.

Grejen är att man har som svensk blivit matad med att man ska hjälpa till, man ska hjälpa de svaga osv, och det ska man självklart göra. Men var går gränsen? Jag är också ”svag” om man pratar om förmågan att hävda sig i det moderna samhället, att ha den psykiska styrkan att stå pall i ett samhälle där armbågar och hög röst värderas högre än alla andra förmågor.

Livet är liksom tillräckligt svårt ändå. Att dessutom bli matad av den media som berättar om gängbråk, gangsterkriminalitet och alla kriminella företeelser som är relativt nytt här i Sverige, det tar hårt på mig. Jag är emot all form av kriminalitet, (vågar ju knappt palla äpplen utan att få ångest), och ju mer ”främmande” den är desto mer skrämmande. Det är det som folk inte verkar vara villiga att förstå;  det är kriminaliteten i den nya kulturen som växer fram i Sverige som väcker rädsla hos folk, inte folk från andra kulturer! Vi i Sverige är vana vid vårt öppna samhälle, vår jämställdhet och vår jantelag. Och jag måste erkänna att jag hyllar denna jantelag till viss del. Det finns något ödmjukt i tanken att du inte är bättre än någon annan, men samtidigt är vi nog lite dåliga på att stå upp för oss själva. Och ibland känns det som om pendeln slår över; vi vill befria oss från jantelagen och blir egotrippade istället.

En mellanväg hade väl varit bäst. Som svensk säger jag: lagom är bäst! Men en sak är säkert: jag trivs på landet, bland bönder och djur, där kraven inte är så höga, där man lever i någon slags gemenskap, man får och man ger igen, och man kan leva lite i skuggan av verkligheten.

Jag har ju verkligen haft en hel del annat att tänka på de senaste två åren, och jag har aktivt valt att inte läsa nyheterna. En del av mig säger att det är självklart att man ska engagera sig i världen och vad som händer där, medan en annan del av mig säger att jag ska ta hand om mig själv, bygga upp det som har raserats och göra det som betyder någonting för mig, för på det sättet är jag en bra medmänniska.

Självklart tar jag del av nyheterna, nuförtiden i alla fall, men jag märker att jag har ett behov av att avskärma mig. För min egen skull. När jag är stark nog tar jag fajten.

img_8195-2e

 

 

4 reaktioner på ”Behovet av att avskärma sig

  1. Jag förstår hur du menar och jag känner igen mig i behovet av att ta avstånd från allt hemskt eftersom det som sker hos en själv är tillräckligt. Men sedan måste man tänka att svenskarna KAN och har MÖJLIGHET till att inte kolla nyheterna, till att ta avstånd medan många andra människor inte får göra detta eftersom det är deras vardag. Bomber som regnar ner för deras hemby, ser grannungarnas kroppar flyga i bitar eller att se sin mamma blir våldtagen av fem män samtidigt och sedan bli slagen till döds. Var är deras avskärmning? Var är deras möjlighet att ta avstånd?

    Gilla

    • Jo jag förstår vad du menar, men det är just det här jag menar; något slags tvång att lida för att andra lider och det köper jag inte riktigt. . Visst att man kan hjälpa, alla kan göra nåt, men var går gränsen? Ska man uppoffra hela sitt liv, som familj, sina hundar, för att det finns de som har det värre? Det tycker jag inte och kommer aldrig att tycka..

      Gilla

  2. Jag håller med dig helt och hållet. Politiken styrs åt det hållet det styrs ändå även med min inblandning så jag lägger ingen kraft på att rösta och än mindre på att sätta mig in i politiken. Jag har kanske läst tidningarna ett tiotal gånger de senaste åren och av ren slump har jag inland slängt ett öga på nyheterna på tv. Jag har knappt tittat på tv de senaste åren heller. Bara skit alltihop. Inget som tillför någonting till mitt liv. Jag har fullt upp med mitt eget liv, varför skall jag titta på andras liv i realityshower o dyl.? Jag skulle gärna flytta ut några mil utanför stan om några år när livet stadgat sig. Som tur är har mina föräldrar ett sommarställe som går att låna ibland. Vart i Sverige bor ni?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s