Nu tummar vi inte mer på reglerna

Ja, man är ju bara människa. Det är lätt att i efterhand tycka att man ”borde ha gjort si eller så”.

Varje gång en ny individ introduceras i den här flocken har jag samma utgångspunkt, och det är att göra introduktionen så smärtfri som möjligt, med så lite ”triggers” som möjligt som kan skapa konkurrens.

Jag kanske har tummat lite på ”reglerna” nu eftersom hundarna redan känner Zelda, men det skulle visa sig bli en dyr historia, så nu tummar jag inte mer.

Vi var ute i skogen igår, och som alltid när jag går i skogen med hundarna hade jag godis med mig, för att kunna belöna deras följsamhet. Att ge godis från handen har sällan varit ett problem, eftersom det går fort att ge. Det gjorde jag även igår utan bekymmer. Bekymret uppstod när Andreas skulle ge Zelda en godis, varpå hon puttade till hans hand med nosen så att godisbiten skuttade från handen och ner i mossan. Zelda började leta och när Amy kom med sin nyfikna nos reagerade Zelda mot Amy, det blev lite gnabb, varpå Karak undrade vad Zelda höll på med, rusade fram och ”satte henne på plats”. Det var ingen som slogs, och det var snabbt ur världen när jag och Andreas lockade Zelda och Karak åt varsitt håll.

Inget mer med det. Resten av promenaden undvek vi all form av godis och alla hundar var sams och hade roligt. När vi kom hem upptäckte vi emellertid att Zelda hade fått en reva på nosen. I konflikten hade säkert Karak kommit åt med en tand. Det var inte djupt, men tillräckligt öppet för att vi skulle ta Zelda och åka in till veterinären. Vi åkte därifrån med fyra stygn på Zeldas nos och fyratusen kronor mindre på bankkontot.

Jag reflekterade över ett par saker: Dels hur svinigt dyrt det har blivit att gå till veterinären, och att det är sjukt hur bolag kan ha monopol över priserna på djursjukvård, men också att det är väl värt att hålla på sina ”regler”. Ja, hundarna känner Zelda, men det är först nu hon ska etablera sig som en medlem i flocken, plus att Karak och Zelda inte känner varandra lika bra som de andra. Det var ingen allvarlig händelse i sig, eftersom jag är övertygad om att det inte var allvarligt menat från Karaks sida, men jag värnar om hundarnas framtida relation.

Så nu är det godis- och matfritt här hemma en tid framöver. Amy, Karak och Dia äter ute i hundgården och Zelda äter inne. Så nu verkar allt flyta på.

20161104_141800

Stackars Zelda hos veterinären

img_9094-2eimg_9108-2eimg_9085-2eimg_9077-2eimg_9088-2eimg_9123-2e

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s