Igår kväll kom Sara från passout hit med killen och lill-killen. Ibland har man ett behov, ett RIKTIGT behov av att träffa de där vännerna som ger en glädje och energi, som stöttar och peppar och bara är BÄST. Så har jag känt sista tiden, så det var så otroligt välkomnat när de körde upp på uppfarten till huset.

Vissa människor har man känt hela livet och de kan fortfarande kännas som främlingar, medan andra bara har varit en del av ens liv en kort tid, men ändå känns det som om man har känt varandra hela livet. 

Det blev tacos, hundprat, annat prat och skratt och hundmys. Vad mer behöver man? Att få skratta är en helande kraft, och då menar jag inte det där lite halvhjärtade, lite halvt framtvingade skrattet, utan det befriande och äkta. Det som kommer obehindrat och rakt från magen.